Visingsö – 24h och 24k

Vi var sugna på äventyr. Sugna på en utflykt. Spontant bestämde vi oss för att åka ett dygn till Visingsö. En ö både Björn och jag varit på, men det var längesen. Jag har sprungit Grevskapsloppet, tror det var sju år sedan, och åkt remmalag när jag var liten. Björn har också varit över och då på dagsturer med sina barn. Nu var det bara han och jag och ett oplanerat besök där fokus var lite miljöombyte, god mat och såklart med löparskorna i packningen.

På vägen till Gränna stannade vi och åt lunch i Sya på Open New Doors Bahnhof. Ett coolt veganskt ställe inrymt i det gamla stationshuset. Tågen susar fortfarande förbi, utan att stanna, och i lokalen verkar tiden ha stannat. Biljettluckan är kvar, glas och porslin från en svunnen tid och maten är snygg. Snygg att titta på och fantastiskt god att äta. Det är här den prisbelönta semlan serveras. Ni vet den som vann Arlas tävling men sedan ändå inte. För det är liksom inga mjölkprodukter i den.

Bilen lämnade vi på fastlandet och kilometern upp till Visingsö Pensionat gick vi till fots. Brahekyrkan på höger sida och Ryssladan där bakom. Inne i Ryssladan står remmalagen såhär års frånkopplade i vintervila och i kyrkans torn minns jag att man skulle upp under ett av dess stopp. Att gå in på pensionaten var som att komma hem till någon. Vi kände oss väldigt välkomna. Checkade in. Gick upp till vårt rum, skruvade på radion av gammal modell och bytte om till löparkläder. Ut i solen så snabbt vi bara kunde för att utforska södra delen av ön.

Vi tog cykelleden genom skogen och passerade de ekar som fällts för att säljas exklusivt som parkett. Tydligen planterade av Gustav Vasa och tänka att ha till skeppsbygge. Precis där vi kom ut ur skogen ligger Persgårdens ekologiska där de bland annat tillverkar kravmärkt müsli och dadelprodukter. Vi kände inte för att springa med müsli stå stannade inte till men vet att frun på gården arrangerar löparlopp på ön. Föreställ er definitionen av lantlig idyll längs vägen där vi sprang. Vårt etappmål var ruinen efter borgen Näs, den första som byggdes i Sverige och det på 1100-talet. Ja det är egentligen här på Visingsö vårt kungarikes vagga är placerad. Under tiden då Näs byggdes stod striden om kronan mellan Eriksätten och Sverkersätten. Ni som sett filmen Arn vet vad jag snackar om. Här nere har fyra kungar dött, varav Magnus Ladulås är en av dem.

Sedan sprang vi uppåt på den västra sidan av ön i magisk eftermiddagssol längs fälten. Vid Rökinge tog vi höger, mötte glassbilen, och var sedan snart hemma. Det efter att ha passerat roliga detaljer som en skylt med minne av en diskussion en man vunnit över sin fru och ett troll som visade åt vilket håll vi skulle springa för att få oss dragspel till livs. Rundan blev 13 km och nu hade vi check på söder. På kvällen åt vi trerätters på pensionatet med lokala råvaror som efterföljdes av serier på datorn och chips. Underbar dag.

Från borgen hade vi fått tips av Pers ekologiska att ta stigen norrut längs Vätterns strand. Vi tackar verkligen för tipset för det var väldigt naturskönt. Förundrades över alla nyanser av grönt och i synnerhet den intensivt ljusgröna mossan på trädstammarna. Vid karpdammarna skulle vi ta vänster upp till vägen. Hur sådana ser ut visste vi inte men två små bassänger med plast under kunde inte vara annat än dessa. Upp till vägen och vidare mot Kumlaby. En skylt vittnade om att Arn tydligen hade vilat där och vid Kumlaby kyrka som även den var låst såg vi ändå genom nyckelhålet att den var fin inuti.

Glasskiosken var stängd och verkade under turistsäsong sälja tre glassar. Igloo, Piggelin och Tiptop. På luckan stod det stängt ifall någon hade undrat och väntat i onödan vid den tydligt igenbommade disken. Sedan två kilometer upp till Tempelgården som var dagens nordligaste mål.

Det finns några kilometer kvar av ön norrut som vi skippade där det enligt uppgift bland annat ligger ett flygfält och en golfbana. Som liksom delar plats. Att ön är smal fick vi också bekräftat då vi större delen under turen kunde se Vätterns vatten på båda sidor.

Efter en dryg mil var vi tillbaka vid pensionaten och satte oss i solen för att njuta. Fick tips om ett öppet café nere vid Visingsborg vilket blev vår sista anhalt innan färjan gick över till fastlandet.

I Gränna köpte vi polkagrisar och tittade på tillverkning som sig bör. Vilket dygn. Visingsö i princip för oss själva. 24 timmar. 24 underbara kilometrar. Det är inte så svårt att äventyra. Upplevelserna ligger liksom bara där och väntar på dig att springa förbi. Passa på nu innan alla ska ut överallt och du får ha världen för dig själv en liten stund. Tack för ännu ett Löparäventyr av rang.

Här hittade vi all info vi behövde för detta äventyr:https://jkpg.com/sv/visingso/