Jag gillar nya platser. Äventyr. Samlar på upplevelser. Men det finns ställen jag återvänder till. Marrakech är en av dem. Den rosa staden i Marocko med sin långa historia och myllrande kultur. Härligt klimat på vintern och bra ställen att springa på. Exotiska upplevelser och god mat. En plats som numera efter så många gånger i ordningen känns som hemma. Där jag och mitt lilla gäng har hållt träningsläger för många människor genom åren. Höjden av härlighet – att få visa andra sina favoritställen löpandes.
Nu var det tre år sedan vi var där av förklarliga skäl, vilket gjorde det extra speciellt att flyga in över det platta landskapet, undantaget Atlasbergen, i eftermiddagssolen för några dagar sedan. Några dagar innan resegruppen skulle anlända. Vi behövde reka. Var allt som vanligt på hotellet. Kunde vi springa där vi brukar. Vad var nytt och vad skulle vara hemvant. Två nätter av sömn skulle också göra mig till en bättre reseledare. Planer för veckans träningspass skulle göras. Slit och släp i sin bästa form. Med lite extra sol på nosen.
Nej det sista blev inte riktigt som tänkt. Klimaten var en av de saker som inte riktigt var som vanligt. Det var kallare än normalt. Särskilt på kvällen och för att inte tala om morgonen. Solen värmde dock. Men den sken med sin frånvaro. Regn. Det brukar vi inte ha alls.
Kallt och regnigt. Jag ville knappt posta några instastories. Men det skulle bli bättre enligt prognosen. Jag kunde ta resans sämsta dag för laget. Bara det skulle bli fint till gästerna kommer. En spricka i molntäcket fick mig att ropa hurra och ta ett glädjeskutt. Det fanns hopp.
Tur att jag lever i en liten annan klimatzon. När andra gick i täckjacka sprang jag runt där i linne och shorts. Man blir varm av rörelse. Vi sprang runt och rekade roliga träningspass och spännande rundor. Njöt av vårt hemma fast borta. Tröskelpass i parken. Jag fick det inte gratis. Men det gick. Och solen var till och med framme på riktigt en stund. Grusslingan i parken var mer välordnad. Trivsam runda. Snyggt och prydligt. Check på det inför veckan.
En massage på stället dit vi alltid går men man inte hittar om man inte vet vägen dit. Energiboost. Som att gå in i en mörk grotta. Men när vi kom ut. Då var faktiskt solen på riktigt. Den marockanska solen som alltid brukar skina och vi med den.
I morse när jag drog bort gardinerna. Tack och lov. Den sken. Jag blickade ned mot poolen. Den för de större och den för barn. Tempererade för första gången vi varit här. Perfekt för Klara. Ja hon kommer idag, min lilla flicka. Gav oss ut på morgonjogg. Hittade en ny slinga i parken. Ett perfekt ställe för styrketräning. En lekpark. Detta kommer bli super. Marrakech 2.0. Löparäventyrarna sitter nu på flyget någonstans över Europa. Jag ligger vid poolen. Vad är väl en extra tröja under morgonens jogg. Inget vi kommer ihåg om hundra år. Träningsveckan. Bring it on. Vi är beredda att dela med oss av kulturen och härliga träningspass.
Veckans och nästa veckas äventyr blir alltså här i Marrakech som ni har förstått. Men är träningsläger för alla?
Svaret är JA vilket jag ska visa er här. Keep you posted.
