Ultraläger

Förra helgen var det läger med landslagsgruppen inom ultralöpning. Normalt sett brukar jag springa, cykla eller ta bussen dit jag ska men denna gång krävde logistiken en bil. Min snälla syster lånade ut sin för ändamålet. När man åker bil behöver man inte tänka på att packa smart så jag öste ned det jag skulle kunna tänkas ha användning av i en stor bag och plockade med mig några CD-skivor bestående av svensk och tysk popmusik. Lägret var utanför Örebro, någonstans mellan Nora och Karlskoga. Till Örebro hittar jag och resten utgick jag från att man kunde navigera sig till med hjälp av vägskyltning. Det var en solig eftermiddag, peppen var stor och popmusiken på hög volym. Lägre var laddningen i mobiltelefonen och när jag närmade mig Örebro hade batteriet dött. Utgick från att man inte skulle in i Örebro men sedan blev det lite trial and error när det inte stod Nora på någon skylt. Fortsatte på en stor väg men anade oråd när den ledde mot städer mer österut i vårt land. Vände och tog en annan väg som hade den goda smaken att efter en stund skylta mot Nora. Skrekarhyttan skulle enligt uppgift ligga halvvägs mellan Nora och Karlskoga och jag kunde då med skyltarnas hjälp räkna ut att det skulle vara ungefär 20 km från Örebro. Det hade blivit mörkt när jag såg skylten men lika fort som den dök upp försvann den lilla koncentrationen av hus. Jag hade sett ungdomsgården vi skulle bo i på en bild och visste att huset skulle vara vitt. Åkte till alla vita hus men hittade inget läger. I Skrekarhyttan är man heller inte ute och går efter 21 på kvällen, inte ens med sin hund. Efter att ha åkt på alla gator, vilket visserligen gick fort, utan att ha sett en levande själ beslutade jag mig för att ringa på i ett hus. Ingen öppnade och jag gick tillbaka till bilen. När jag precis skulle åka kom en dam ut i pyjamas och kunde visa mig rätt. På lägret var stämningen hög, jag fick rester från kvällens middag och var glad att få hänga med mina ultrakompisar en hel helg.

På lördagen kunde man välja mellan långpass eller att delta på premiären av Bergslagsleden Ultra. Jag valde såklart tävling. Däremot hade jag inte läst något PM och fick vid frukosten reda på att man skulle ha med sig första förband, karta, minst 3 dl dryck samt 300 kcal. Jag hittade ett plåster i köket som fick duga. Dock ett ganska långt plåster.
På lördagen kunde man välja mellan långpass eller att delta på premiären av Bergslagsleden Ultra. Jag valde såklart tävling. Däremot hade jag inte läst något PM och fick vid frukosten reda på att man skulle ha med sig första förband, karta, minst 3 dl dryck samt 300 kcal. Jag hittade ett plåster i köket som fick duga. Dock ett ganska långt plåster.

Loppet gick på Bergslagsleden vars orange markeringar vi skulle följa kompletterade med snitslar. Senare skulle det visa sig att följa de otaliga flugsvamparna skulle vara ett säkrare kort än att hålla sig till snitslarna. Längden skulle vara 46 km men jag misstänkte redan i starten att detta var ett sådant lopp med springafelgaranti. Då jag aldrig springer med ryggsäck stoppade jag plåster och karta i linningen på mina hotpants, energibarsen i kompressionsstrumporna och flaskan i handen. Kartan tappade jag efter 15 min och nyrakade ben insmorda med lotion utgör ett bra glidmedel så mina bars hade jag väldigt snart nere vid fotknölarna. Där fick de ligga.

I skogen var det fantastiskt fint och väldigt mycket stig. Vasaloppet kändes som highway i jämförelse med detta. Jag och en tjej bildade täten bland damerna. Hon snabbare på stig. Jag snabbare på grusväg. Problemet var att det blev endast några få kilometer grusväg. I min värld kändes det dock som jag flög fram över rötter och stenar. Såklart var det bara en känsla men det tempot jag klarar av att hålla i skogen gör mig inte trött vilket innebar att jag fick fem väldigt sköna timmar innan jag sprang in som tvåa i loppet. Nöjd och glad trots att jag hade sprungit fel tre gånger och trots att det sista vi utsattes för var att tvingas springa uppför en slalombacke. Vinner man en hink med mat kan man heller inte bli annat än glad. Faktum är att jag ser fram emot nästa gång jag ska springa långt på stig.

På eftermiddagen chillade vi i solen och på kvällen efter middagen pratade vi om kost. Det vi kunde konstatera var att den är väldigt individuell. För Rune kan en skokartong med rostade mackor och 9 liter nyponsoppa vara ett fungerande koncept. För andra är hemmagjorda bars på kokosfett eller fickorna fulla av pannkakor en favorit. Eller så gör man som Mimmi. Springer helt enkelt 90 kilometer med sega råttor som enda energikälla och gör det ruskigt bra. Kvällen fortsatte med skönt häng och prat om allt mellan himmel och jord där lopp man kan springa och ännu inte kan springa var ett av samtalsämnena. Att sova i Skrekarhyttans ungdomsgård kan vara en annorlunda upplevelse. Denna natt var jag själv i ett rum med 26 sängar. Fick en känsla av barnhem. Det var bara en sträng nunna som saknades. Men jag somnade utan att hitta på bus. Somnade på tre madrasser för att utjämna bristen på spjälor i sängens botten.

På söndagens morgon blev det för min del ett kortare distanspass och sedan körde vi högintensiv styrketräning på gräsmattan. Jag var med i matlaget på lunchen och vi lagade en jättegod sötpotatissoppa innan det var dags att köra hem igen. Läger tar alltid slut så fort och jag längtar redan till nästa gång.

I förrgår fick jag min guldpeng från Comrades med posten. Just nu funderar jag på om jag ska försöka att bygga upp min guldreserv ännu mer nästa år. Det är ett fantastiskt roligt lopp och jag har redan glömt hur ont det gjorde de sista sju kilometrarna.
I förrgår fick jag min guldpeng från Comrades med posten. Just nu funderar jag på om jag ska försöka att bygga upp min guldreserv ännu mer nästa år. Det är ett fantastiskt roligt lopp och jag har redan glömt hur ont det gjorde de sista sju kilometrarna.

En tanke om “Ultraläger

  1. Patrick Joyce says:

    Vad vacker den är. Själv har jag bara fyra bronspengar. Drömmen vore att fixa en silver/brons-medalj. Men det kräver en tid under 9 timmar. Utom räckhåll för mig är jag rädd.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *