jan
Då var det dags igen. Ett nytt löparäventyr. Denna gång i Marocko, vilket egentligen inte var så länge sedan. Sist var det maran i november i Tanger. Men denna gång hade jag fått sällskap av 15 andra löpare och resan gick till den rosa staden Marrakech.
Egentligen var det ingen idé att sova innan vi gav oss iväg vid kvart i två på natten mot onsdagen, men jag kröp ned påklädd under täcket ett par timmar ändå. Det är alltid spännande att se vilka nya människor man ska få lära känna och vilka dessa var utkristalliserade sig vid passkontrollen framme i Marocko. Förutom medlemmar i Tjalvefamiljen var det folk från både norr och söder och på olika nivå av löpning. Innan vi presenterade oss hade jag roat mig med att gissa vilka som hörde till oss och jag hade gissat rätt i stort sett. Själv skulle jag dela rum med Mix, en elitbågskytt från Finspång som även rott hem titeln miss Thailand för några år sedan. Vi två kommer ha varsin föreläsning under resan och jag kommer även ha hand om löpningen som vi tillsammans ska bedriva under veckan. Mix och jag. Två helt olika personer som blir en spännande kontrast. Mix har inte sprungit mer än en mil i sitt liv och ska nu köra halvmaran. Men enligt småpratandet i säkerhetskontrollen var hon förberedd. Med vattenfast mascara. Jag berättade om mitt liftande och spontana resande i bland annat Georgien. Hon menade att hon också kunde vara spontan i sitt resande bara hon visste att hon hade ett schysst hotel. Spontan i den bemärkelsen att hon kunde välja ett random shoppingmall utan att ha en plan. Mix är en härlig tjej och vi kommer komplettera varandra på ett intressant och roligt sätt.
Ingen var gladare än vår grupp när den förväntade väderprognosen inte stämde och vi kunde chilla vid poolen i solen en stund innan lunchen. Medan vi njöt i solen anlände ytterligare en deltagare som flugit från Köpenhamn och hade fått bekanta sig med hotellets hiss på närmare håll eftersom det blev elavbrott under färden. På eftermiddagen gav vi oss ut på en jogg i staden. Folk hade samlats längs gatorna och det var inte för att heja på oss utan att hurra för kungen som hänger i staden just nu. I en korsning kom det fram en polis och härjade. Vi trodde att vi blev tvungna att vända men han ville bara påpeka att vi var väldigt välkomna att springa i parken. Här är det svårt att avgöra om någon är förbannad, glad eller har någon annan sinnesstämning. Vi sprang en timme och passerade bland annat någon slags parkeringsplats för kameler. Där låg även en död kamel som en hund käkade på.
På kvällen samlades vi för att äta en gemensam middag inne i den gamla staden. Medinan, som en sådan kallas på arabiska, är alltid omsluten av en stadsmur som i detta fall var över 1000 år gammal. Den gemensamma middagen blev inte gemensam eftersom vi tappade bort halva gruppen på vägen. De hade blivit inkastade på en annan restaurang och tog sig helt enkelt inte därifrån. Ett bråk hade även uppstått då två inkastare kom i konflikt om vem som egentligen hade kastat in dem. Ett bråk om vem som skulle få betalt för jobbet av restaurangen i fråga. Där blev de sedan lurade och fick betala ett överpris på mat som visserligen var god medan vi åt marockanska grytor och tårta till efterrätt eftersom vi hade ett födelsedagsbarn med på resan. Innan vi gick hem tog vi en sväng bland ormtjusare, hennamålare, folk som ville sälja hasch och andra exotiska inslag på det stora torget.
Jag har varit i Marrakech innan detta. Det var 10 år sedan och innan min tid som löpare. Jag var här i två veckor, backpackade och hyrde en bil med några australiensare och en före detta narkoman från England som samlade på djurskallar. Men denna gång är jag löpare och torsdagen började med en morgonjogg runt om i parkerna med olivträd i långa rader. På eftermiddagen blev det ett långpass och jag fick sällskap av Tommy. Vi gjorde som jag alltid gör. Vi sprang i en riktning och fick se vad som hände. Väl ute ur stan och efter knappt en timmes löpning sprang vi vänster in på en mindre väg. Med kaktusar längs vägen, glada barn på cyklar och Atlasbergen som panorama var det en ren njutning att springa. Efter en stund kom vi in i en liten by och trafiken och folklivet i Marrakech kändes plötsligt väldigt långt borta. Istället för att vända tillbaka chansade vi på en runda och kom tillbaka från andra hållet och lyckades ta oss tillbaka till hotellet utan att bli överkörd av varken vespor eller hästskjutsar. Jag lämnade av Tommy vid hotellet efter 27 km och fortsatte själv en timme till. På kvällen efter middagen hängde vi i puben där en kille spelade musik alldeles för högt och i en genre som inte tilltalar mig. Men vi hade trevligt och vissa gick all in och fortsatte ut på stan. Jag gick och sov. I min supersköna säng, nedbäddad under tjocktäcken, och vaknade inte förrän efter nio timmar.
Idag tog jag också med gruppen på en morgonjogg med lite löpskolning. Det är väldigt bra att springa här. Bra klimat, platt, breda trottoarer och många parker. Dock gick något lite fel på slutet och vi hamnade i stan som precis vaknade. Det blev dock ett exotiskt inslag. Efter frukosten gick vi till souken som är en marknad där man lätt kan gå vilse bland de vindlande gränderna och tusentals små butikerna. Alla vill att du ska gå in i just deras affär med special price just for you. Vi gick runt på måfå och såg kaniner bli flådda, nyfödda kattungar som inte öppnat ögonen och satt bredvid högen med navelsträngar, färgglada tallrikar, imponerande högar av kryddor och kläder som passar en trollkarl. Vårt mål var garverierna där skinn bereds i kar fyllda med kokiss och får sin mjukhet med måsskit från Atlasbergen. Efter en liten simtur i en pool som till skillnad från den på vårt hotell var tempererad hade Mix en föreläsning om kost för löpare. Vi fick en massa bra input och en kakbuffé som inte helt ingick i det nyttiga konceptet. Idag har jag ätit kakor så jag klarar mig. För lång tid. På söndag är det racingday och jag är sugen. Vi har det väldigt bra här i Marocko, och imorgon ska jag ladda på bästa sätt.
