aug
Vad gör en riktig Svennebanan. Jo han eller hon åker på kryssning, går på stadsfest och åker till Ullared. Detta är bland annat vad jag sysslade med detta veckoslut fast med löpartouch.
I torsdags åkte vi med jobbet på kick-off till Mariehamn. Efter att diskuterat handlingsplaner och skolinspektionens granskning var det dags för middag och fri lek. Men det var svårt att hitta ett bra ställe. I puben stämde trubaduren till folks glädje upp i i natt jag drömde, på discot blev vi ivägskrämda av någon som gett sig på karaoke, på gammeldansgolvet var det fem pensionärer varav två dansade samtidigt som en kille i väst fladdrade omkring själv och vid stora scenen spelade Black Jack. Rädda för att bli uppbjudna flydde vi även det fältet. Båten hade en väldigt brokig blandning av folk. Ett gäng sikher, en grupp indier i färggranna saris och en nunna blandat med partysugna folk i olika åldrar. Vi valde till slut puben och sedan hytten framåt natten där vi gick igång på matadormix.
Ingen resa utan att löparskorna finns med. På morgonen när färjan låg i hamn två timmar gick vi iland för att springa. Det var inte en strid ström av färjeresenärer som utnyttjade denna möjlighet. Vi var inte helt otippat ensamma. Sprang 10 km på den fina ön och åt sedan frukostbuffé. Gick till tax-free shopen när den öppnade. Det luktade gammal fylla men trots detta lockade tydligen romen som promotades live denna tidiga morgontimme. Att sitta på soldäck och vänta på att bli hungrig inför nästa buffé var en aktivitet helt i min smak. Sedan transporterades vi hem igen av en galen busschaufför från Norrbotten som tog oss genom bilköerna med hjälp av buskishistorier. Såklart med ett stopp på godisbron, denna instans längs E4:an.
I helgen var det Augustifest i Norrköping. På fredagkvällen gick jag en sväng på marknaden tillsammans med folk som jag aldrig annars ser i stan. Under vilka stenar har alla människor krupit fram som till synes har ett uppdämt behov av att köpa mängder av plastpåsar, kokosbollar, mobilskal och rosa sombreros. Tomas Ledin, denna gigant, var temat för kvällens musikfyrverkeri som avrundades med att se Kalle Baah fylla Gamla torget.
Höjdpunkten under denna stadsfest var såklart lördagens stadslopp. Tjalves motionslopp som redan första året lockat 1100 löpare. Sommarens snackis i kön till glasskiosken, på badplatser och överallt där folk rör sig. Efter ett år av förberedelser var det dags och sista veckan hade varit bråd i arrangörsgruppen. Var på plats vid nio för att hjälpa till. Uppgiften blev bland annat att upprätta ett vattenhål nere på stan och sedan se till att Mustafa Mohammed skrev sin autograf på väggen inne i Stadium Arena. Sprang sedan loppet. Det var en rolig bana där mycket folk letat sig ut på gatorna. När man springer ett lopp i en annan stad brukar man ofta få höra sina motståndares namn längs hela sträckan. Idag var det mitt vilket var mer peppande, även om det inte gick så snabbt som jag ville. Träffade en trevlig superkvinna iklädd mantel och allt i duschen som redan innan loppet sprungit 15 km i Vrinneviskogen och nu skulle vidare och ta sig an midnattsloppet i Stockholm. Efter ett snabbt byte var jag återigen funktionär. Nu uppe på scenen för att dela ut vinster från det stora prisbordet. Allt från tvättmedel till ett löpband. Ett löpband som jag efter mycket trixande lyckades hjälpa vinnaren in med i bilen.
En grym dag som fortsatte nere på stan där vi även fick sällskap av manliga tvåan, Fredrik Uhrbom, som hade fått springa i sina gamla hoods. Gjorde sedan ett intressant besök på Pub Wasa som alltid har ett väldigt varierat klientel. I foajén på Grand Hotell byggde sedan LFA upp en liten redaktion framåt natten för att dokumentera dagens lopp. För att inte störa tog jag med mig min kompis och lokala löparprofil ut på stan igen för att äta festivalmat. Det blev såklart langos och fick sen reda på av honom att det går åt exakt 125 koner om man ska arrangera ett stadslopp. Dessutom träffade vi en väldigt skäggig kille som ville springa naken med mig över ängarna på Vikbolandet. Avböjde vänligt men bestämt. Hade sedan turen att få ett rum på Grand utan att behöva klättra in via ett lakan vilket jag utan framgång försökte förra året.
Allt för att få äta hotellfrukost med tillhörande plättar där jag även hade turen att få några ord med gårdagens hare. Vid nio blev jag hämtad för att springa långpass i Simonstorp. Till skillnad från förra gången jag var där och sovit en kvart på natten var jag springbar och redo för träning. Blev en skön runda på 21 km.
Hur blev det då med Ullared. Visst ska jag även dit men det ligger några veckor fram. Nu blir det först uppladdning inför nästa veckas stora utmaning. Kraftloppet.
