Att kunna hjälpa andra genom att springa. Det måste vara höjden av löparglädje. Det anser i alla fall jag. Dessutom få göra det ihop med massa sköna människor. Det toppar det hela ännu mer. Så var det igår. Häng med på färden som tog mig den första biten under den härliga satsningen Springhjälpen vars syfte är hjälpa de som hungrar i värden. Just nu hotas över 20 miljoner människor av svält. Av dessa är 1,4 miljoner barn som riskerar att dö på grund av grav, akut undernäring. Det är liksom inte ok. Särskilt inte när 100 kr ger över 100 måltider till de som är behövande.
Sagt och gjort. Uppdraget var antaget och igår var det dags. Vi samlades ihop med P4, SVT Play och Radiohjälpen vid Ombergs fot klockan halv åtta på morgonen. Det var inte bara löpare utan teatermänniskor från Alvastra kloster i medeltida dräkter. Ett stort gäng av världens mammor med deras barn. Fler än hundra och från olika länder. Inte många av alla mammor av hela världens men väldigt många för att vara så tidigt på morgonen vid Östergötlands högsta berg. Nej det berget är inte heller särskilt högt. 263 meter över havet. Men enligt sägnen har både en jätte samt sagodrottningen Omma bott där plus att man kan se en icke oansenlig mängd kyrktorn från hjässan.
I detta myller stämde Bonnkapälle upp. Ett gäng studenter från Linköping som skapade riktig pepp med deras medryckande musik och show. Låtarna, de slitna kavajerna med östergötlands flagga på ryggen och instrumenten ingav känslan att de hade övervintrat från någon dansbana på fyrtiotalet. Eller instrument. Någon spelade på tvättbräda och somliga såg ut att precis ha vaknat vid tidigare nämnda dansbana. Några av de medeltida människorna dansade loss rejält och löparna tog några danssteg som uppvärmning.
Sedan var det dags för start. 5,4,3,2,1,0. Absolut inget hände. Ingen rörde på sig. Just det. Den svarta bussen skulle åka först. Den med programledare, kändisar och filmteam. Men så kom vi iväg. Först i en väldigt lugn takt då några skulle promenera. Men efter någon kilometer blev det jogg. En härlig sådan några kilometer fram till Hästholmen. Där vände några och sprang tillbaka till sina bilar. Det var mycket logistik inblandat i detta. Andra kom till. Ett folkdanslag tog några dansande vändor iklädda traditionella dräkter och musiken därtill. Programledarbyte. Sedan iväg. Nu var det Anna Haag som höll täten. Den svarta bussen svängde in på en smal cykelväg och vi efter.
Naturskönt var det i alla fall här också om än platt. Östgötaslätten ni vet. Vägen kantades av gula fält och när vi kom in i Ödeshög, fina trädgårdar och hus. I Ödeshög var det också en växling. Nu hade vi sprungit 9 kilometer och fick med oss ett innebandylag på färden.
Med på färden och stark löpare var även Peter Sundberg, programledare för Vaken i P4. En kille man ibland haft sällskap av på tidiga pass som startat runt klockan 5 på morgonen. En mycket trevlig radioröst som visade sig vara det även i verkligheten. Han hakade på till Vida Vättern vilket även Özz Nujen gjorde. Han hade inte sprungit sedan i september vilket blev kännbart efter några kilometer men han bet ihop och levererade roliga iakttagelser längs vägen.
Mellan Vida Vättern och Getingaryd efter ungefär 24 km löpning lämnade jag över stafettpinnen i form av en stegräknare till Åsa Lundström. Hon är inte ultralöpare men en triathlet av rang. Hade till för inte så länge sedan innehavet av det svenska rekordet på Ironman och hade dessutom kört ännu en senast i helgen. Imponerande kvinna och roligt att lära känna henne. Därför stannade jag kvar i gänget och fortsatte till Gränna. Det var ändå där vi skulle äta lunch och köpa polkagrisar. Det var med lätta steg vi tog de sista kilometrarna med Brahehus uppe vid E4:an och vi nere på vägen med folk hejandes utanför sina hus och Visingsö ute i Vättern på höger sida. Extra lätta steg hade Kenth Svensson som är en kille som kan springa snyggt på riktigt eftersom han just coachar folk i detta och bloggar i namnet Snabba Fötter. Han skulle fortsätta till Jönköping om än med några pauser i bussen längs vägen. Nu ska vi heller inte glömma Anne Lundberg. Hon var också med och kan inte bara saker om gamla möbler utan har dessutom sprungit tre marathon på sistone.
In på torget blev vi påhejade av ett stort gäng människor som hade samlats för att se och höra P4 sända live och bland annat få mattips av Alexandra Zazzi och Carl-Jan. Vi gick till en restaurang. Det var lite hungrigt. En banan på fyra timmar är inte mycket. Men då man springer för världens hunger ihop med härliga människor och på fina platser spelar det faktumet ingen roll. Vi fyllde på energi. De andra sprang vidare. Mot Jönköping och med mål att fylla alla bössor med pengar som kan hjälpa de som svälter. Vår bössa är snart uppe i 6000 kr och öppen till och med den 3 juni. Jag blir otroligt glad om ni också vill hjälpa till. Dessutom kan ni vinna en plats till www.vikbovandan.se i sommar enligt nedanstående förfarande:
- Swishar valfritt belopp till vår bössa (https://bossan.varldensbarn.se/…/frida-sodermark-vikbovandan)
2. Delar eventet (https://www.facebook.com/events/1524181594381264/?ti=icl) på din Facebook.
3. Mailar ditt bästa hållbara mattips till frida.sodermark@loparaventyret.seVinnaren utses av Niclas&Anneli på www.vikbolandsstruts.se– en av de hållbara gårdar ni deltagare passerar och får energipåfyllning hos under loppet den 10 augusti.
Dessutom har vi KICK OFF på måndag den 3 juni dit alla som vill är välkomna: https://www.facebook.com/events/444807946278956/
