jul
När en sommar börjar brukar jag alltid säga att i år ska jag vara hemma och inte boka in massa grejer. Yeah rigt. Brukar gå sådär. Förra sommaren var jag inte hemma överhuvudtaget eftersom jag bodde i Berlin och detta år såg det ändå ganska bra ut när sommarlovet närmade sig. Tycker ändå att kalendern sett rätt luftig ut, men allt är ju relativt, och det beror på vem du frågar. Relativt nyss hemkommen från träningsläger i Norge beslutade jag mig för att inte spontant haka på en resa söderut i landet utan att utforska Östergötland istället.
Har säkert skrivit det innan men vi i Tjalve åker till en ny sjö varje söndag för att springa med efterföljande bad och fika. I söndags tog jag med mina vänner till Skärblacka. Gick in seriöst för att hitta en bra runda och hade till och med fixat kartor från en kille i OK Denseln. Problemet var att när jag greppade dessa i farten på hans bakgård i Vånga tittade jag inte på dem eftersom jag hade ett barn i bilen och var på väg till Emil i Värmekyrkan. Det borde jag ha gjort för jag har ingen aning om vad de visade, och var området på dem ligger. Nu hoppas jag att jag att det inte är skottpengar på mig då jag kanske tog några andras kartor. Fick köra plan B och rita en egen runda. Nu kan man tycka att jag borde ha massa bra rundor där ute då jag kommer från orten. Men på den tiden sysslade jag inte med löpning. Vid började vid Mårängsbadet, sprang genom skogen och anslöt till en väg som dåförtiden bestod av grus när jag skulle hem till min bästa kompis i Brogetorp. Nu var det asfalt och några blackaraggare hade bränt ett antal däck i fina mönster längs vägen. Till slut fick vi vår grusväg och det blev en fin runda över Vångabygden, som tagen ur en reklamfilm för det svenska kulturlandskapet.
I veckan har min fot och även mitt knä gjort sig påminda om vartannat och i tisdags var det knät som var check så det fick bli cykling. Åkte längs strandvägen till Kvarsebo där jag hittade ett litet galleri med fina foton och en liten trevlig tant. Vid naturreservatet Kvarseboklint åkte jag även in och gick upp i skogen för att se om det fanns någon fin utsikt över Bråviken. En tysk jag träffade i skogen påpekade att jag inte hade några bra skor för ändamålet. Det förstod även jag. När han försvunnit gick jag fram och tittade vad det var för något suspekt han hade sysslat med i sin vita plastlåda med blå vätska och en plastfilm som hängde på en stock. Kunde inte lista ut det. Tog bilfärjan över till Östra Ryd där en kille hade den goda smaken att gå ur bilen endast iklädd ett par y-fontskalsonger för att få lite sol på sin bleka kropp. Motvinden hemåt på Arkösundsvägen var ingen höjdare men härligt att ha fått ihop 8 mil cykling. På kvällen blev det inte heller någon löpning utan jag hejade på mina tjalvekompisar som blev löpskolade av Marcus Åberg. Ruggigt vad snyggt de har börjat springa, inte ett öga var torrt.
I torsdags blev det racercykling igen efter att ha mosat på foten för hårt dagen innan. Började min tur över Vikbolandet där jag först stannade i Å. I kyrkoruinen finns en skylt över en man som enligt uppgift ska ha blivit 147 år. Åkte sedan båtfärjan från Stegeborg och cyklade vidare mot Bottna och ut på Kungshällsudden. Där åt jag min lunchlåda och lyssnade på sommar i P1. Fortsatte över Lagnöbron ut i S:t Annas skärgård. Förbi Mon och så lång vägen räckte och kom via en träbro ut till Djursön. Där träffade jag en man som undrade hur jag hittat dit. Tydligen kommer inte någon dit förutom någon enstaka tysk och dessa ville han inte ha på sin brygga. I synnerhet inte östtyskar och polacker. Då min nationalitet inte kändes hotande för honom fick jag sitta på bryggan och läsa en stund. Efter det tog jag vägen över Söderköping hem i ett sträck förutom ett pitstop bestående av blåbärsplockning. Har haft tråkigare träningsdagar än denna med 13 mil som resultat och dessutom chillande i skärgården.
Nu åker jag till Lofoten med tåg om en halvtimme efter att ha sprungit en halvmara i Motala. Ska bara packa det sista. Det ligger i det farliga landet Norge och i Lofoten är det säkert ännu farligare eftersom klipporna är högre än i Flåm och dessutom finns det späckhuggare. Men det kommer nog gå bra och jag ser fram emot äventyr i fantastisk natur.
