Slut på säsongen

Nu är säsongen slut. Skönt tycker jag och är redan taggad inför nästa. Slutet, eller rättare sagt större delen av den, blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det började bra genom en tangering av pers på halvmara i Dresden i mars, och ett pers på marathon i Leipzig i april, då jag även persade på halvmara med två minuter andra delen av loppet. Något jag inte lyckats med utan att redan ha en halvmara i benen. I maj lyckades jag även springa under 40 minuter på milen. Vilket dock inte kommer gå till historien då det bara var med tio sekunder.

Sedan hände inte så mycket bra grejer. Den där osynliga snubben som stack en kniv i min ljumske under et millopp i juni är det skottpengar på. Det tog fyra månader att kunna springa ordentligt igen. Typ inte förrän nu med andra ord. De senaste veckorna har jag sprungit två maror. Glad för att ha kunnat göra det utan smärta men såklart är tiden inget att tala om. Men vad jag är taggad inför nästa säsong. Ska bli så himla kul att få träna massor och bli snabb igen. Just det, man kanske ska ta och tänka lite på kroppen också. Träna rätt och inte för mycket. Ska fundera lite på det där.

Säsongens sista helg hade jag besök av en kompis från Berlin och jag gick in till 100 procent för att turista med henne i min egen stad.

Efter ett varv runt strömmen i strålande sol efter jobbet gick vi såklart till Munken och mötte upp några kompisar. Var annars. Där fick jag även reda på att det spökar på jobbet. Massa oförklarliga saker som händer på femte våningen. Snart ska det komma dit en tjej som ser spöken. Detta kan vara slutet på mitt övertidsarbete kvällstid. Åtminstone på skolan.

Får man besök av en tjej kanske vissa väljer att ta en sväng på stan eller nåt liknande. Min vän fick cykla 60 km istället. Färden gick förbi Löfstad slott, över Grensholm och till Vånga där pappa fixat lunch. Där genomfördes även den exotiska aktiviteten plocka svamp. Det visade sig att Kathi hade öga för detta och vi hittade flera liter trots den sena svampsäsongen. Cyklade tillbaka via Skärblacka som bjöd på den förnämsta av lukter. Väl hemma blev det ett besök på helgens dokumentärfilmfestival på Cnema, som visade filmen You dont´t like the truth – 4 days inside Guantanamo. Den lämnade ingen i publiken oberörd. Varken oss eller de tre andra biobesökarna.

I Tyskland finns imponerande medeltida sagoborgar bevarade. Jag kontrade med Munkeboda borgruin som nämns i texterna redan på 1100-taleti närheten av Norsholm i Motala Ström. Det är stenhögen som skymtar vid träden till vänster.

 Igår var det dags för höstmilen mellan Sörsjön och Lillsjön. Kathi var anmäld, men efter träning i Berlins parker för att kunna tackla den tuffa banan hade fotleden satt punkt för detta. Egentligen skulle jag även denna helg haft besök av en kompis från Texas som skulle ha gett Cissi Kleist en match då de båda sprungit milen på runt 36 min. Nu kom ingen av mina internationella vänner till start, utan bara jag som inte var speciellt sugen. Men det är ju en rolig tävling, och himla kul att träffa alla löparkompisar. Dagen till ära visade sig även skogen från sin bästa sida med strålande sol och höstens alla färger på löven. Eller bästa sida vet jag inte. Skulle det eventuellt kunna vara möjligt att platta till andra halvan och asfaltera den lite grann. Då skulle jag vara nöjd. Det gick skapligt bra fram till backen. Sen var jag körd, för skogsstigar är inte min grej, och speciellt inte nu. Låg femma innan terrängen, men blev sedan omsprungen av först en och sedan flera vilket gjorde att jag lade ned och körde på i mitt tempo. Jag kom i mål, efter en relativt skön runda, och är som sagt taggad inför framtida utmaningar.

Enligt tradition åt vi på Munken efteråt med Tjalve. Detta år var vi trettio stycken som slöt upp. Vad kan man sedan mer visa av vår fantastiska stad. Stadsmuseet blev nästa anhalt. En guide körde vävstolarna och berättade om hörselskador, hålkort och annan kuriosa vilket faktiskt var riktigt intressant. Efter en sväng förbi hällristningarna och en översättning av receptet på kålpudding till tyska var helgen maxad. Kathis klocka ringde vid 04:00 för att hinna till flyget. Min ringde 06:00 för morgondistans i dimman. Första passet på vägen mot nya lopp och ännu bättre resultat.

Nu är säsongen slut. Skönt tycker jag och är redan taggad inför nästa. Slutet, eller rättare sagt större delen av den, blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det började bra genom en tangering av pers på halvmara i Dresden i mars, och ett pers på marathon i Leipzig i april, då jag även persade på halvmara med två minuter andra delen av loppet. Något jag inte lyckats med utan att redan ha en halvmara i benen. I maj lyckades jag även springa under 40 minuter på milen. Vilket dock inte kommer gå till historien då det bara var med tio sekunder.

Sedan hände inte så mycket bra grejer. Den där osynliga snubben som stack en kniv i min ljumske under et millopp i juni är det skottpengar på. Det tog fyra månader att kunna springa ordentligt igen. Typ inte förrän nu med andra ord. De senaste veckorna har jag sprungit två maror. Glad för att ha kunnat göra det utan smärta men såklart är tiden inget att tala om. Men vad jag är taggad inför nästa säsong. Ska bli så himla kul att få träna massor och bli snabb igen. Just det, man kanske ska ta och tänka lite på kroppen också. Träna rätt och inte för mycket. Ska fundera lite på det där.

Säsongens sista helg hade jag besök av en kompis från Berlin och jag gick in till 100 procent för att turista med henne i min egen stad.

Efter ett varv runt strömmen i strålande sol efter jobbet gick vi såklart till Munken och mötte upp några kompisar. Var annars. Där fick jag även reda på att det spökar på jobbet. Massa oförklarliga saker som händer på femte våningen. Snart ska det komma dit en tjej som ser spöken. Detta kan vara slutet på mitt övertidsarbete kvällstid. Åtminstone på skolan.

Får man besök av en tjej kanske vissa väljer att ta en sväng på stan eller nåt liknande. Min vän fick cykla 60 km istället. Färden gick förbi Löfstad slott, över Grensholm och till Vånga där pappa fixat lunch. Där genomfördes även den exotiska aktiviteten plocka svamp. Det visade sig att Kathi hade öga för detta och vi hittade flera liter trots den sena svampsäsongen. Cyklade tillbaka via Skärblacka som bjöd på den förnämsta av lukter. Väl hemma blev det ett besök på helgens dokumentärfilmfestival på Cnema, som visade filmen You dont´t like the truth – 4 days inside Guantanamo. Den lämnade ingen i publiken oberörd. Varken oss eller de tre andra biobesökarna.

Igår var det dags för höstmilen mellan Sörsjön och Lillsjön. Kathi var anmäld, men efter träning i Berlins parker för att kunna tackla den tuffa banan hade fotleden satt punkt för detta. Egentligen skulle jag även denna helg haft besök av en kompis från Texas som skulle ha gett Cissi Kleist en match då de båda sprungit milen på runt 36 min. Nu kom ingen av mina internationella vänner till start, utan bara jag som inte var speciellt sugen. Men det är ju en rolig tävling, och himla kul att träffa alla löparkompisar. Dagen till ära visade sig även skogen från sin bästa sida med strålande sol och höstens alla färger på löven. Eller bästa sida vet jag inte. Skulle det eventuellt kunna vara möjligt att platta till andra halvan och asfaltera den lite grann. Då skulle jag vara nöjd. Det gick skapligt bra fram till backen. Sen var jag körd, för skogsstigar är inte min grej, och speciellt inte nu. Låg femma innan terrängen, men blev sedan omsprungen av först en och sedan flera vilket gjorde att jag lade ned och körde på i mitt tempo. Jag kom i mål, efter en relativt skön runda, och är som sagt taggad inför framtida utmaningar.

Enligt tradition åt vi på Munken efteråt med Tjalve. Detta år var vi trettio stycken som slöt upp. Vad kan man sedan mer visa av vår fantastiska stad. Stadsmuseet blev nästa anhalt. En guide körde vävstolarna och berättade om hörselskador, hålkort och annan kuriosa vilket faktiskt var riktigt intressant. Efter en sväng förbi hällristningarna och en översättning av receptet på kålpudding till tyska var helgen maxad. Kathis klocka ringde vid 04:00 för att hinna till flyget. Min ringde 06:00 för morgondistans i dimman. Första passet på vägen mot nya lopp och ännu bättre resultat.

Jag avslutar löparsäsongen med en bild på spurten från höstens marathon i min älskade stad Berlin!