Tjalve went Mallis

Tjalve har varit på Mallorca och sprungit. Vilken resa det var. Ett fantastiskt löpargäng på femton personer som fick tillbaka sommaren för några dagar. Som vi njöt.

Vi landade i torsdags och möttes av Markus Grönroos som vi hade skickat ned två dagar tidigare för att reka på ön. Han hade gjort ett bra jobb och kunde snabbt visa oss till en bra restaurang. Vi hittade även det som skulle bli vår bästa glassbar. Jag fick redan där användning av min spanska parlör och upptäckte till min förvåning att smaken dolce con leche kunde översättas till någon form av sperma. Jag valde inte den smaken, men glasskillen kunde omöjligt undgå att förstå vad vi trodde han sålde.

Morgonjoggen på fredagen var underbar. Medan solen gick upp sprang vi längs strandpromenaden i Palma. Efter att ha gått in i den medeltida borgen, Castle Bellver, som byggdes på 1300-talet besökte vi den imponerande katedralen La Seu. Där fanns det på riktigt, kungakorset, som Jönssonligan lyckades lägga vantarna på. Vid nummerlappsutdelningen i den intilliggande parken insåg vi sedan att denna ö är helt invaderad av tyskar. Det var det officiella språket framför engelska och spanska. Såklart kunde man även köpa Bratwurst, och tysk schlager pumpades ut genom högtalarna.

Jag hörde att det visst var kallt och regn hemma?

 

Dagen innan ett lopp är det bra att vila benen, vilket gjorde att vi hyrde vespor. Längs slingriga serpentinvägar tog vi oss över bergen till Sant Elm för lite strandhäng. Vägen tillbaka gick längs naturskön kust med målet pastamiddag i Palma som uppladdning inför det som komma skulle. Sedan sista fixandet på rummet för att se om allt var check. Mitt löparlinne hade dock blåst ned på balkongen nedanför som inte tillhörde oss. Fick ta hjälp av portieren som efter att ha ringt rummet, fick ta huvudnyckeln och gå in och hämta det åt mig.

Att få frukost tidigare var inte möjligt så sent på kvällen hade vi finkammat närområdet efter något som liknade bra frukost utan större framgång. Det fick bli några babybell ostar, lite baguett, en banan och några nötter. Starten gick 09:00 och redan då insåg vi att det skulle bli en väldigt varm dag. Starten för mara, halvmara och 10 km gick samtidigt, vilket aldrig känns bra. Man vet ju inte vilka som är motståndare om man inte springer om och kollar deras nummerlapp. Första fem kilometrarna kändes sjukt dåliga. Hade ont i smalbenen, och vänstra foten kändes som den somnat och svullnat upp. Funderade på om det eventuellt kunde ha något att göra med att en liten del av yttersulan saknades under mina snabba skor. Sprang om en tjej som hade en T-shirt med texten Erst laufen, dann saufen, och ja det kunde ju vara ett mål att springa för. Hon och jag sprang om varandra de kommande fem kilometrarna innan jag drog iväg och låtsades vara stark. Den andra milen gick genom gamla staden, och det var skönt, för där var det svalare. Springer om två tjejer till, varav en med vätskebälte. Löpare med vätskebälte känns aldrig som farliga konkurrenter. Märker att en cykel inte försvinner från min sida och jag frågar om han följer efter mig. Han nickar glatt och visar med fingrarna att jag ligger tvåa. Yes, det gav mig energi och jag får sällskap av killen hela loppet. Tredje milen gick genom industriområden och fram till någon form av tysk koloni. De allra flesta skyltar var på tyska och det språket hejades och pratades längs gatan. Där vände banan och gick sedan längs strandpromenaden tillbaka. Det flöt på även om det inte var något önskvärt tempo i den bästa av världar. Men allt gick bra förutom att min cykelkille är nära att köra över mig vid 37 km. Vad härligt att få springa in i mål med alla hejande kompisar, och dessutom få reda på att även Micke kom tvåa och persade. Dessutom kunde vi ta med oss tre pers till i bagaget. Min klocka stannade på 03:12:49, och såklart var jag inte helt nöjd över det, men stämningen och andraplatsen gjorde att det inte gjorde någonting.

I målet får både jag och Micke varsin stalker som har till uppgift att vi inte ska försvinna. Men vi följde väldigt gärna med till vip-tältet där det fanns sushi, pasta, kött, smoothie, kakor, vin, öl och allt annat man kan önska sig. Synd bara att man inte är hungrig efter en mara.

Bästa Tjalve.

 

Efter att ha slappat på stranden hade vi en balkongfest. Framåt natten tog vi en taxi till ett post-marathonparty. När vi hade kommit en bra bit ut på motorvägen kände vi oss tveksamma till om vi kommit rätt. Men helt plötsligt är vi framme. På en tysk oktoberfest. Ett band spelade, folk dansade på borden, personalen hade lederhosen, ölet flödade i sejdlar och vi var inte sena på att höja stämningen ännu mer. Bratwurst blev ett bra avslut på en perfekt dag, kväll och natt.

Helt plötsligt befann vi oss i Tyskland. På riktigt. Det fanns öl, korv, schlagers  och mustaschprydda män.

Dagen efter hyrde vi cyklar och åkte de femton kilometrarna till Magaluf i maklig takt. Ja till Magaluf, och egentligen mest för att Ylva ville checka in sig på Facebook. Fast vi hade en helt perfekt återhämtningsdag på stranden med sol bad och Amelis femkamp. I det breda spektrat av grenar ingick bland annat viskleken och armhävning.

Med min brist på armmuskler och teknik, blev detta en väldigt ojämn kamp.

 

Gårdagen startades med ännu en morgonjogg och det var skönt att vara igång och springa igen. Efter en busstur till den lilla mysiga staden Valldemossa hade vi maxat vårt Mallisäventyr, och visst kändes det extra tryggt att Loves fluortant från grundskoletiden visade sig vara med på flyget hem.

Nu har jag kommit hem från backintervaller i Åby. Trettio grader och strålande sol hade snabbt bytts ut mot fem grader och regn. Fast det är inte ett så tokigt springväder ändå, och med vår grymma resa ljust i minnet ville benen ungefär samma sak som jag. Löpning är så kul, och det blir ännu bättre när man kan kombinera det med äventyr. Nästa resa är redan under planering, vilken tur.

Väl hemma saneras gubben efter sina mer eller mindre rumsrena äventyr.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *