Och det fjärde Östgötaäventyret var on. Nu i form av hemester i ett nytt outforskat hörn av vårt vackra landskap. Området var sjön Sommen. Vi skulle cykla runt den och avsluta med ett par slappa dagar. När jag säger vi fick Björn följa med på turen denna gång. Faktum är att han hade varit lite avis på vårens och sommarens tidigare expeditioner. Men denna del på kartan hade jag sparat åt oss. Faktum är att han redan var nöjd oavsett vad som skulle inträffa framåt redan när vi hade passerat Boxholm. Där såg vi ett kraschat vindkraftverk. Tydligen en spektakulärt ovanlig upplevelse.
Första riktiga stoppet blev i Svalsjö efter 11 km. Då vårt besöksmål inte hade öppnat fick vi tips om några stenformationer 4 km längre bort på vägen i riktning Kisa. Det skulle vara till vänster precis innan plats för vägen hade sprängts i berget på båda sidor. Ingen skylt men vi chansade. Visade sig vara ett i raden av flera insomnade sevärdheter i regionen. En kraschad kvarndamm, några jättegrytor och framförallt smultron i mängder. På vägen ut såg vi en lite otydlig skylt och en parkering vilken visade mot stenformationerna. Hittade även tre bockar någon tillverkat av ris där Bruse kanske var förlagan.
Vi kom tillbaka till Svalsjö där vi var taggade på att besöka Affären i Svalsjö och Pers mekaniska kabinett. Här finns Annas illustrationer och Pers mekaniska träkonstruktioner. Båda inrymda i den gamla lanthandeln från 1895 och de senare inspirerade av Christoffer Polhem och gubben Pettson. Många skratt utlovas där man i kabinettet själv vevar och ser vad skapelserna hittar på. Där har vi numera årskort vilket ingick i biljettköpet.
Trots bullarna var det snart dags för lunch. Den fina grusvägen ledde oss till Tidersrum. Tidersrums träkyrka är Östergötlands äldsta, men en bybo meddelade uppgivet att här var det längesedan det fanns någonting ätbart. I närheten bor Magnus Samuelsson, Sveriges starkaste man, men vad hjälpte det faktumet mot hunger. Rynkebys cykelgäng visade sig vara på ingång och supportteamet stekte hamburgare. Kanske kunde det bli några över, men vi ville inte äventyra deras energinivåer och begav oss mot Österbymo. 20 km är långt när man är hungrig. Addera att det skulle bli en omväg för dagen, motvind och att himlen öppnade sig och levererade ett spöregn. Bara att bita ihop för att komma fram fortare och fram kom vi. En skylt visade riktning mot en pizzeria. Men var fanns den. Vi åkte runt i cirklar. Frågade de få som var ute. En man på permobil med öronbedövande backljud hänvisade till torget. Två damer visade sig också leta efter pizzerian. Till slut hittade vi den trots avsaknad av skylt på själva huset.
Innan vi kom till Österbymo trodde jag aldrig att jag hade varit där. Men då jag stod den jättelika träfiguren, Jätten Bule, kom minnet tillbaka. Visst hade jag besökt platsen. Besökt loppet med samma namn. Det var regnigt, det gick inte så bra på den tekniska trailen och den uppenbarligen traumatiska upplevelsen hade hamnat långt bak i minnets arkiv. Efter maten som vi kunde äta utomhus öppnade sig himlen igen. Men vi hade inte brått. Satte oss inne i soffan och tittade på TV. En show som handlade om hur en kille i konstigt skägg skulle tämja folks vilda katter. Typ Doktor Phil fast för katter.
Regnet slutade och vi valde en mindre väg väster om sjön Tången. En bonde hade gjort förbifarten vid hans gård till en sevärdhet. Hönshus som taget ur Pettson, en liten kyrka i frigolit och såklart hade en liten robot ett eget hus. Längs vår väg, och på hela färden trivdes kor i natursköna hagar. Fina ängar att susa förbi. Mitt i skogen en fontän. Märkligt. Men det visade sig vara grundvattnet som helt naturligt stod som en kaskad ur backen.
I Asby gick vi in på lanthandeln. Vi var sugna på det mesta och med oss ut fick vi lokala jordgubbar, chips och öl från Nääs bryggeri som ligger i närheten. Jag lade även beslag på en bok från det allmänna bokskåp som stod i byn. I den gamla skolan finns förutom ett skolmuseum en utställning om Andrew utvandraren vars dagböcker ska ha inspirerat Wilhelm Moberg till karaktären Karl-Oskar i Utvandrarna. Inte nog med allt detta, på tisdagar anordnas tipspromenad i Asby. Vi gick inte denna fullt ut med passerade några frågor på väg till Sveriges grövsta gran som står här.
Solviken drivs av Peter och erbjuder både vandrarhem och konferens på den natursköna udden i Sommen. År 1907 var det två systrar som ville driva pensionat och valde denna fina plats där de drev sin verksamhet i 50 år innan anläggningen övergick till att bland annat vara rehabhem för alkoholister. Numera består Solviken av 70 rum som bland annat brukar inhysa bröllopsgäster, lägerdeltagare och konferensgäster. Ett särskilt kul och unikt koncept är det som kallas Öl inclusive. En helg med helpension, ölprovningar och besök på det storskaliga Åbro, lilla prisbelönta hantverksbryggeriet Nääs och beskans himmelrike Kalvsveds Humlegård.
Förutom att äta middag gjorde vi absolut ingenting mer än att chilla och äta middag. Den middag som skulle ha bestått av lax från Sjöarps rökeri, men som personalen hade råkat äta upp på grund av ett missförstånd. Men vi var lika nöjda med kycklingen vi blev serverade. Man är liksom nöjd när man har fått uppleva massor av spännande saker under dagen, har massa mil i benen och blir servade på bästa sätt vid ett naturskönt boende.
Vår förmiddagsfika hade vi så lämpligt planerat att ta vid Stebbarps gård med dess prisbelönta glass. Men å nej det var stängt, och öppnade först efter två timmar. Traskade runt lite och tittade i växthuset där det fanns svarta tomater och på altanen. Hittade ett nummer till Lena och till vår glädje kunde hon komma ner till cafét. Hurra. Vi köpte kaffe samt pistage och blå lakrits. Den blå lakritsen gjord på blåbär som plockats här likt många av smakerna som används vid tillverkningen. Om glassen var god. Ja. Big time. Precis så tyckte även Mauri Hermundsson, den populära Youtubern med Uppdrag mat, som hade varit på besök några dagar innan.
Från Torpön till fastlandet tog vi oss med färja som gick på lina från Torpöns färjeläge där man kan äta, fika, campa och utöva en mängd aktiviteter såsom höghöjdsbana och paddla kanot. Vi tog oss vidare på en naturskön väg till Blåvik där den lilla hamnen och husen ligger som en gräddhylla i Sommen. Gick in till Ateljé Tita som gör unika smycken i guld och silver där en metod i framställningen är knyppling av de ädla metalltrådarna.
Efter 50 km (Ni hittar onsdagens rutt här) kom vi fram till Malexander vilket vid närmare anblick visade sig vara en himla trevlig sommaridyll. Små restauranger där vi valde Svärdshuset för sen lunch vilket även hade en loppis på övervåningen. En sväng ned till bryggan, hembygdsgården och den vackra kyrkan ville vi inte heller missa. Samt att bunkra godsaker i lanthandeln Axet, för nu skulle vi snart ut i vildmarken på riktigt. På vägen tillbaka till bilen passerade vi minnesstenarna efter de två poliserna Olle Borén och Robert Karlström som så tragiskt sköts ihjäl 1999.
Framförallt erbjuder Sommarhagen och dess nuvarande ägare Marianne tillsammans med sin man Bengt-Göran en rofylld vistelse utöver det vanliga. De satsar helhjärtat på naturnära upplevelser i samarbete med lokala entreprenörer. Stället har drivits som pensionat sedan 1950-talet och huvudbyggnaden är egentligen en påbyggnad till prästgården Sommarhagen som byggdes år 1592. Det är i den delen av huset sällskap konfererar om man bokar anläggningen för just det ändamålet. Den prästgård som ursprungligen hörde till kyrkan inne i Malexander 2 km därifrån.
Även om det inte var så kändes det som vi hade varit ute och cyklat i många fler dagar än två så därför extra skönt att övergå till fas 2 av detta som ju skulle vara en minisemester. Nu övergick vi alltså till själva vilandet. Det började med middag. Extra kul att huvudrätten kom från Visätter kalkongård, precis, en av våra gårdar under VikboVändan, och kompletterad med chutney från Hargodlarna som jag sprang förbi under förra Östgötaäventyret. Vi strosade runt lite i trädgården som tagen ur någon saga av Astrid Lindgren, hälsade på fåren, spanade in Evertstugan där en drängfamilj med 11 barn hade bott på 10 kvadratmeter tidigare i historien. Innan vi somnade lyssnade vi på P3 dokumentär om polismorden vilka blev än mer påtagliga när vi var på den plats där de ägde rum.
Fas 2 som sagt. På torsdagens morgon skulle vi få koppla bort och låta Marianne och BG planera våra dagar gällande bekvämligheter och mat. Vi fick en karta i vår hand och utpekat för oss var vårt läger för de två närmsta dygnen låg.
Skulle jag nu beskriva dessa dagar hade det blivit som den där serien 24 från 2001. Slow-TV. Tiden gick. Fast ganska långsamt. Man hinner mycket när man inte gör någonting. Vi läste bok. Åt vår lunch. Björn täljde barkfarkoster. Tog en tur i kanoten. Tog inte särskilt lång tid att paddla runt sjön.
Dagen ägnades åt paddling. Upptäckte att vår lilla sjö satt ihop med en lite större fast ändå liten sjö. Vi bar kanoten över en kulle då sundet var alldeles för stenigt för att dra den. Den tog inte heller särskilt lång tid att paddla runt. På ett ställe fanns en livsfarlig myrstack. Inte för oss men för myrorna. Ett träd hade vält ned i sjön. Myrorna tänkte, perfekt, runt omkring detta bygger vi en enorm stack. Inte så smart. Vid minsta felsteg lossnade en bit av boet med ett gäng myror ned i sjön. Ett skådespel som ändå var rätt kul att titta på.
Sedan ytterligare en sommarpratare. Låg på en filt i solen och lyssnade utanför vårt glashus. På eftermiddagen beslutade vi oss för en jogg. Björn mätte upp en sju kilometers runda på stigar i skogen. Problemet var att stigen fanns inte kvar överallt. Vi kom vilse. Fick gå över stock, sten och ett mindre berg. GPS-en hängde inte riktigt med. Men plötsligt hörde vi något där nedanför. Måste ha varit ett riktigt stort djur. Kanske en älg. Blev väldigt spännande. Sedan började det spöregna. Det fortsatte det med även när vi kom tillbaka. Hela kvällen och hela natten. Fast det gick att bada ändå. Det gick att grilla ändå. Grillad abborre och potatis. Har ni någonsin eldat nakna. Det gjorde vi. Vilken syn det måste ha varit. Back to basic. In to the wild. Precis som två stenåldersmänniskor.
På lördagens morgon efter frukost gick vi tillbaka till civilisationen. Vi gick tillbaka lite lugnare i själen. Lite mer utvilade. Rofyllda. Det är sådant naturen gör med dig. Vaggar in dig i ett skönt mood. Men det var inte bara det vi tog oss med hem från detta äventyr. Vi hade dessutom alla upplevelser från cykelturen. Men vet ni. Det kändes som de hade inträffat någon annan vecka för länge sedan. Det är också något vildmarken gör med dig. Suddar ut tiden. Nu går tiden i vanlig takt igen. Missa inte min dagliga framfart på instagram @fridasodermark. Fler bilder och i högre upplösning finns även på min privata facebooksida. Hoppas ni har det fint i sommaren och äventyrar på allra bästa sätt.
