maj
Såklart har jag önskat det ända sedan jag var gravid med min lilla fripassagerare. Att få ett barn som växer upp och blir mitt sällskap under löparäventyr land och rike runt. 500 mil skumpandes runt i magen och det även under SM 100km 10 dagar innan beräknat förlossningsdatum. Bara för att jag gillar att springa skulle det inte vara säkert att hon ville göra det på samma vis som jag. Det är fortfarande högst oklart och jag kommer stödja henne i de livsval hon gör. Men en sak är säker – hon gillar att resa.
Och vet ni vad, i helgen var hon och jag på loppresa till Lettland ihop. Hon och jag. Mor och dotter. Jag skulle springa Rimi Riga Marathon och hon 400m under Kids Day. Vi var precis lika taggade inför detta. Vilket mys att åka i väg på tjejhelg.
Nu hade vi tre dagar i denna spännande stad som skulle visa sig innehålla allt. Kultur, natur, lekparker, parker och god mat. Och vi hade ingen stress på saker vi var tvungna att se eller göra. Undantaget loppet. Det är precis så det måste vara om man reser med ett barn. Annars blir det inte så kul. Vi började med nummerlappsutdelningen som låg 2 km från hotellet. Gör man vägen till en lek går även det fint på korta ben. Balans på stenar och räcken. Lite kurragömma vid husentréer. Streetart. Köer är däremot klurigare att hitta motivation i, men inne på ett EXPO finns det mycket att se. Ballonger bidrar till att hålla humöret uppe och en av loppets partner hade enligt Klara den godaste vaniljglass hon ätit. Det tog tid. Det var tre olika köer. Men vi fixade det. Med nummerlapp var det fria bussresor och en hållplats hittade vi vid nästa kvarter. Lunch i gamla stan. Lyxig variant där mamman njöt av lokala ingredienser och Klara av en plain pasta.
Jag hade lovat att få köpa en leksak. Men leksaksaffärer lös med sin frånvaro. Enligt GPS:en fanns en 2 km bort. Vi följde den blå linjen, som tur var kunde vi längs den pricka in några av de highlights som gamla stan bjuder på i form av vackra byggnader och mysiga gränder i dessa UNESCO-skyddade kvarter. Väl framme var det två gallerior och ingen verkade veta var leksaksaffären låg. Klara hade humöret uppe till ett butiksbiträde meddelade att den hade lagt ned. Ridå. Hämtades upp när vi i stället köpte ett par sandaler inför sommaren och de av modell som tillfredsställde hennes smak mer än min. Läs glitter och lysande sula. Nåväl.
Parkhänget blev sen fint under eftermiddagen precis vid hotellet. Parken Vermanes darzs hade både lokal mat- och hantverksmarknad och jättebra lekpark. Underbar dag.
Andra dagen var det dags för Klaras lopp och det på ett eventområde som hade mycket aktivitet för kids. Polisen och brandkåren var där och visade sina bilar där barnen fick kliva in. Tyvärr var dock inte sirenerna avstängda. Sporter att testa på var bland annat friidrott, basket, tennis och bågskytte. Klara fascinerades över att det var så mycket stora maskotar på plats. Paw Patrol, polisdjur, en räv och en majskolv.
Loppet var lite annorlunda då man hade fått en startslot på 10 min och fick sedan köa för att få dra i väg. Fyra barn i taget. Det innebar att det blev lite tomt på banan. Men Klara körde sin sträcka, fick en jättefin medalj och en festis. Dagen fortsatte ungefär som den innan. Parklek, och såklart en del glass. Vi tog även en kanaltur vilken båda av oss uppskattade.
Middag på en pizzeria innan jag gjorde mig klar för raceday. Var skulle Klara vara undrar ni säkert. Jag hade barnvakt av en lycklig slump då en dam vi känner från hemifrån även var i stan. Dock hade vi försökt nå varandra under dagen men vid olika tidpunkter. Så det var lite nervöst att släcka lampan utan att fått bekräftat att vi verkligen skulle ses i lobbyn 07:00.
Men det gjorde vi efter att ha ätit en tidig frukost. Jag drog i väg till starten med oklar loppform och Klara blev kvar på hotellet. I Rimi Riga Marathons olika lopp är det sammanlagt 45000 startande och det var verkligen eventstämning i stan hela helgen. 07:35 gick starten och jag var sugen på att springa.
Banan är lättlöpt, några små motlut över broar, men i övrigt platt. Dessutom varierande då den går genom stad, villaområden, ett zoo, skog och hela tiden med folk som hejar. Det absolut bästa var vid frihetsmonumentet. En kör bestående av flera hundra sångare i traditionella dräkter var nog det vackraste jag upplevt under ett löpevent någonsin. Gåshud. Jag hade en rätt bra känsla in i halva loppet, kanske skulle 3:10 kunna gå, men med 15 km kvar får jag kramphugg i baksida lår. Läskigt. Tog några extra gel med jämna mellanrum så det funkade ändå efter att jag hade stannat och stretchat lite. Fick tillbaka lite fart och blev sen glad över att komma i mål på 3:17:55. Glad och pigg. Det är en fin känsla ändå.
Klara hade också haft det topp. De hade varit i lekpark, ute och hejat och på café. Vi firade sedan med besök på en modern italiensk restaurang. Med i white guide för sina goda smaker i förhållande till det överkomliga priset. Jag drack champagne, Klara tog lite hemgjord pasta med ketchup som var till för personalen och jag inte fick visa på sociala medier. Sen hittade vi en stor hoppborg i en park där ett rockband genrepade inför kvällens konsert. Där hade vi det super till flyget gick hem på kvällen.
Och vi hade det verkligen superbra hela helgen. Mitt 60:e marathon. Klaras första internationella start. En helg med äventyr. En helg med bus. En helg med nya upplevelser. En helg under livets resa. En helg tillsammans. Jag älskar verkligen att kunna få göra detta med min dotter. Jag är tacksam.
Tack Rimi Riga Marathon för att vi blev inbjudna till detta lopp. Vi kan verkligen rekommendera eventet. Ta med era barn. Det finns verkligen en distans för alla – från 60m upp till marathon!
