apr
I helgen har jag varit på roadtrip i Polen med mig själv. Ett spännande äventyr som började i Berlin tidigt i fredags med en lånad liten bil där avgasröret såg ut att vara lagat med ståltråd. Hur viktig denna tråd var för bilen valde jag att inte gå till botten med. Till den polska gränsen är det ca 60 km och den sista biten kör jag genom en skog. Ser en tjej stå i vägkanten och tänker att hon kanske bor en bit in och väntar på skjuts. Men när jag passerar den tredje tjejen som inte heller ser ut att vara klädd för svampplockning, dessutom finns det varken bär eller svamp denna årstid, förstår jag vad det är för business som pågår i skogsbrynet.
Efter gränsstaden Kostrzyn passerar jag ett gigantiskt träsk. Våtmarksområde med massor av fåglar som får Tåkern att likna en liten ankdamm. Denna resa visar sig inte bli en kulinarisk dröm vilket jag får erfara redan i den lilla byn Witnica. Jag beställer något som ser ut att kunna betyda piroger och får in stora ravioliliknande saker som är fyllda med något som smakar kroppkaka. Målet för dagen är staden Gorzow som är känd för speedway, en medeltida kyrka och en utsiktsplats som ser ut som en spindel och anses vara en av Polens fulaste utsiktsplattformar. Första hotellet jag kommer till vill ha 800 kr per natt. Trodde Polen skulle vara billigt och forsätter leta efter något billigare vilket inte verkar vara det lättaste. Får nöja mig med att komma ned till 450 kr på ett ställe som ser ok ut. Har tur att det finns ett ledigt rum för tydligen pågår mästerskapstävlingar i simning. Lät lite kul och jag frågar en flicka som ser ut som en simmare om man kan titta på tävlingarna. Hon ser mest skrämd ut och jag får således inget svar. Snörar på mig skorna för en kvällsjogg som blir sista förberedelsen inför söndag. Stan är helt död, men jag ser spindeln, en staty av en flerfaldig världsmästare i speedway och i farten sladdar jag även in några minuter på en gudstjänst i den medeltida kyrkan. Så var det det där med maten igen. Man verkar tydligen inte äta ute i denna stad men jag hittar ett hak med kinamat. Riset är överkokt och kycklingen har piffats upp med polsk saltgurka. Köper lite inhemsk choklad som jag tyvärr får spotta ut. Är trött och beslutar mig för att ladda med mycket sömn och min bok som jag läser ackompanjerad av ett par som nuppar högljutt i ett rum i närheten.
Frukosten är ok, korv och äggröra, men de sockrade flingorna lämnar jag och smöret vet jag inte riktigt vad det var kärnat av. Fortsätter dagen på ett café med wifi. Undersöker även deras tårtsortiment och här hittar jag något de kan. Dessutom upptäcker jag att kursen på den polska valutan som syrran messat mig inte alls stämde och helt plötsligt blir allting billigt. Tar en tårtbit till för att fira. Besöker sedan en basar där de har ett väldigt intressant underklädessortiment både för tjejer och killar.
Försöker mig på att ta mig ut i naturen genom en skog men alla små vägar är belagda med knölig kullersten och jag kommer att tänka på avgasröret med ståltråden så jag åker tillbaka och håller mig till asfalterade vägar. Kommer till samhället Barlinek som ligger fint vid en sjö. Sätter mig på en uteservering och beställer fisk. Borde ju funka när man är vid en sjö. Får in två formpressade fiskpinnar och lite vitt bröd. Åker vidare och äter glass i Mysliborz där jag studerar folket som njuter av solen på det lilla torget. Engelska är inget man tar sig runt på i detta land, men om man har tur pratar folk tyska. Vågar mig sedan in en sväng i skogen igen där jag hittar ett litet mausoleum över två som störtat när de nästan lyckats med världens andra flygning över atlanten. Dessutom finns det en informationstavla om träds helande kraft. Man ska gnugga sig mot träden minst 20-30 minuter om dagen. Men det gäller att välja rätt sorts träd, annars kan det få motsatt effekt.
Framåt halv sex kommer jag till Debno där jag hämtar mitt startnummer. Debno är en stad med 13000 invånare, inte känd för någonting, och det är här det ska springas maraton. Den enda funktionären som pratar engelska hälsar mig välkommen och det första hon frågar är hur det kommer sig att jag har hittat dit. Av de 1500 startande är det nämligen bara jag och nio till som inte är från Polen. Går till pastapartyt i en skolmatsal som bjuder på en bolognese där pastan är långt mer än al dente. Sedan försöker jag mig på att hitta gympahallen där jag ska sova. Efter några rundor fram och tillbaka till maratonkontoret lyckas jag med detta och rullar ut mitt liggerunderlag och sovsäcken i mitten av hallen. Gör de vanliga förberedelserna och lägger mig sedan och läser. Vid elva kommer en dam in och skriker något, vilket visar sig vara att ljuset släcks inom kort. Är lite nervös men somnar ändå rätt fort.
Sov förvånansvärt bra och vid åtta äter jag min frukost bestående av yoghurt, bröd, skinka, en banan och juice. Vilar sedan lite till. Vid elva är det dags. Maran i Debno innebär tre varvningar, är platt och enligt arrangörerna en av de snabbare i Polen. Detta innebär att många duktiga löpare kommit till start och däribland några kenyaner. Flera vill försöka kvala till OS genom att springa bra här. Dagen bjuder på tio grader och moln men tyvärr motvind. Detta borde innebära medvind på en del av sträckan. Tyvärr går den delen genom skogen medan man får tampas med motvinden på en öppen raksträcka. Jag börjar bra och kroppen känns som att den är med. Försöker hänga i olika grupper men hittar inte riktigt någon med optimalt tempo. Första halvan går på 1:28 och det är nu jag brukar öka. Men inte idag. Loppet går genom tre byar med små skurar av publik. Springer i mål på 3:01 och sista milen som ändå går lite fortare tänker jag på mitt framtida ultralopp som jag ser fram emot. Eller en mara utan motvind och peppande publik. Killen som hejade genom att använda den lokala polisstationens siren eller gubben med munspel vid 41 km kan inte riktigt matcha de 80 liveband som står längs sträckan i Berlin eller den glada publiken i Stockholm. Men det var skönt att springa in i mål och 50 meter därifrån hitta en dusch och ett varmt mål mat. Dessutom fick man en påse frukt och en polsk starköl. Och tiden, den var jag såklart inte helt nöjd med, men det kommer fler tävlingar.
Har försökt hitta en resultatlista utan framgång men tror jag blev sjua och en kille jag träffade som sprang på 2:19 blev trea bland herrarna. 45 min efter målgång hoppade jag in i min lilla bil och gasade på mot Berlin, för att få njuta av en sista kväll i min favoritstad. Gick på bio med Kati i en liten alternativ bio där de ställde in två stolar åt oss eftersom det var slutsålt. Åt sen med tjejerna på vår bästa vietnamesiska restaurang. Härligt med god mat igen.
Har haft en grym vecka i Berlin och ett spännande äventyr i Polen. Idag hade jag lektion på eftermiddagen och tyvärr timade inte flygbussen så bra. Men problem är till för att lösas. Jag satte mig helt enkelt vid långtidsparkeringen och det dröjde bara fem minuter innan jag var på väg till Norrköping i en bil med två trevliga herrar. Visade sig dessutom att de båda var lärare och att den ena hade ett förflutet inom friidrottsvärlden så jag fick en mycket trevlig resa hem. Dessutom hann jag i tid till lektionen.
