Min hiss

OBS! hissen på bilden är en helt annan hiss. En i Bryssel.

Jag bor på femte våningen i mitt hus och åker alltid hiss upp. Känner att jag får tillräckligt med vardagsmotion ändå och behöver inte gå i trapporna. Men det är många som är väldigt nöjda när de flåsande kommer upp och tagit den hårda vägen. Kommer ihåg hur kul jag tyckte det var att få vara den som fick trycka på hissknappen när vi skulle till farmor när jag var liten. Nu får jag alltid trycka och tycker inte det är fullt så spännande längre.

Jag gissar på att det bor många människor i min trappuppgång men man ser dem aldrig. På vägen ned till bottenvåningen hinner jag knyta exakt en och en halv sko med dubbelknut innan jag ska ut och springa och på vägen upp efter passet hinner jag stretcha en vad medan jag väntar på hissen och den andra på vägen upp.

Oftast när jag åker i hissen är jag träningsklädd, antingen på väg ut för att springa, eller drypande av svett efter löprundan. Svenskar brukar ofta vänta så att man får åka själv men så tänker inte jag. I mitt hus bor en muslimsk familj och för några veckor sedan stod mamman iklädd hijab och hennes 20-årige son med kalott och väntade på hissen. Man får åka tre personer så jag ordnade in mig i ledet. Då väljer de att gå trapporna istället. Ok att jag var svettig men frågan är hur det skulle ha tolkats om det var jag som väntade på hissen, de kommer in, och jag väljer trapporna. Pappan i familjen som ser ut som jultomten personifierad åker i alla fall hiss med mig oavsett om jag är svettig eller inte. Samme man som åker upp och ned för att stå ute på gatan och röka i ur och skur.

Min närmaste granne är en väldigt blyg man i femtioårsåldern. Jag känner riktigt hur jobbigt han tycker det är att vara nära människor i små utrymmen. Jag tycker mest det är roligt och babblar på om det ena och det andra till han blir frisläppt på nedre botten. Han som även får stå ut med mina värsta par skor och blöta strumpor. De skor som luktar alldeles för illa för att ha i lägenheten.

Men det sägs att trappträning ska vara bra skit. Det finns till och med tävlingar i höga hus, bland annat i Berlin. Där har vi vanliga löpare tydligen inte en chans. Man kanske skulle ta ett träningspass i trapphuset. Mina grannar kommer säkert tycka man är helt normal. Men till vardags kommer jag fortsätta åka hiss. Dessutom gör belysningen att det är det bästa stället att plocka sina ögonbryn på.   

Alla har säkert sett den brutala varningsbilden som sitter i hissar. Om man någon gång funderat på att ta med sig en soptunna blir man väldigt osugen efter den upplysande informationen.