okt
Efter Lidingö har det gått åt rätt håll, jag är snabbare på intervallerna och det känns lätt på distanspassen. Finns ingen bättre årstid att springa på än hösten. Skön temperatur och bra luft.
I lördags blev det 30 km i strålande sol iklädd linne och hotpants. Trodde hotpants var check nu när det inte blir så svettigt i höstvädret. Men icke. Jag kände det redan efter en mil. När jag kom hem hade jag återigen blodiga sår på insidan av låren. Suck.
I helgen började Norrköpings filmfestival Flimmer där jag varit flitig besökare de senaste dagarna. I lördags gick jag på Sweden – heaven or hell som är en italiensk dokumentär över Sverige och svenskarna inspelad på 60-talet. I början av filmen, som de påpekar ger en autentisk bild av vårt land, fick man se panoramabilder över Stockholm och tillgodogöra sig lite bakgrundsfakta. Sedan ballar det ur totalt. För ni visste väl att vi har sexualundervisning från vi är fem år. Att tonåringar åker ut med båtar i skärgården och ligger med både en och flera kompisar under kvällen. Det tillhör vanligheterna att man efter arbetsdagen slut extraknäcker som nakenmodell. Att våra pensionärer hamnar på en elefantkyrkogård och bara kan drömma om att få besök av sina barn. Att alkoholister dricker frostskyddsmedel och äter smörgåsar med skokräm för att sedan om de har tur få vistas på behandlingshem där de klyver ved åt staten. Att unga flickor ägnar sig åt hedniska riter i form av att nakna rulla sig i snön efter bastubad. Att syskon får gifta sig och skaffa barn i Degerfors. Dessutom får blinda ungdomar dyka efter parkeringsautomater, gamla cyklar och annat som folk kastat i vattnet, då de ändå inte skulle se något oavsett om vattnet var klart. Sedan vet vi i Sverige inte vad kärlek är utan utövar bara sex, gärna ofta och mycket. Autentisk, yeah right. Men ganska rolig.
På söndagen sprang vi i skogarna kring Simonstorp med Tjalve. Efteråt ingår obligatoriskt bad och så även denna gång. Vår tuffa bulgar Irena höll vi inte på att få upp ur vattnet medan vårt nyförvärv Johan klagade på att det var kallt om fötterna och bangade. Grillade sedan korv och avrundade med en kakbuffé i skogen. Tjalve vet hur man tränar och återhämtar sig på bästa sätt.
Måndagen började med 18 km innan solen gått upp. Perfekt temperatur, några plusgrader, och fint när solen letade sig upp. Efter det gick jag på massage. Min massör på helhetshälsan undrar nog vad jag sysslar med på helgerna med tanke på insida lårs skavsår. På kvällen sprang vi först långa intervaller ute som följdes av löpteknik och kortare intervaller inne i arenan. Vi körde hälften åt motsatt håll vilket var annorlunda. Vissa påstod att de till och med blev yra i huvudet. Filmen för kvällen blev The Prize som handlar om hur det är att vara förföljd av militärdiktaturen i Argentina. En mor och dotter gömmer sig i ett kallt hus på en strand och större delen av filmen leker eller filosoferar dottern på stranden. Den var alldeles för lång och folk droppade av efter hand. Eleverna på vår skola som även de fick gå på filmen i studiesyfte lät som de var i chock på morgonen när de i korridoren pratade om föregående kvälls filmupplevelse.
I tisdags blev det också distans innan frukost och på kvällen backträning i Smedby. Tog det rätt lugnt, blev mer ett distanspass med inslag av fart eftersom det blir mycket hård träning denna vecka. Denna kväll lyckades vi pricka in en bättre film, En bohem i Paris. En fransk komedi som visserligen var förutsägbar men ändå trevlig. En man vars projekt är en biltvätt i Belgien där tjejer tvättar bilarna med sina rumpor och bröst blir kär i en exklusiv gallerist. Kärleken visar sig efterhand bli besvarad.
Onsdagsmorgonen startade lugnt och mysigt, med pensionärssim tillsammans med Nina. Kvällens backträning i Åby blev en större utmaning. Istället för den vanliga långa backen skulle vi springa en stadsorientering. Vi fick skatta in oss i en rad utefter hur bra vi är på kartläsning. Jag ställde mig längst bort. Normalt sett brukar det finnas några orienterare att hänga på men idag var bara de snabba killarna där. Jag sprang iväg med Tummen som om möjligt var ännu sämre än mig på kartläsning. Vi skulle springa snabbare i backarna vilkas höjd inte är att leka med i Åby. Trots att jag inte har någon simultanförmåga lyckades jag sakta men säkert leta oss fram genom en vattenfylld tunnel, mörka skogspartier och förbi hemtrevliga hus med hjälp av kartläsning under gatlyktorna. Tiden gick jättefort och plötsligt hade vi varit ute i 90 minuter, sprungit 16 km och prickat in alla elva kontroller. Vi var trötta när vi återigen satte oss i biosalongen. Denna gång för att se Manomanila, en färgsprakande dramakomedi som utspelar sig i Manillas slum. Gillar du knark, sex, dvärgar, våld, smuts och underliga individer som lever och försöker överleva i slummen har du hittat din film. En kille sätter på en gås men det är svårt att inte gilla den gamla gubben eller om det var en tant i rosa öronmuffar som spelar trummor på taket. Vem vet, kanske träffar jag på dvärghallicken och den enarmade hip-hopparen när jag åker till Filippinerna över jul och nyår. En sak är i alla fall säker, någon löprunda blir det inte i det området.
