Tjalve midsummercamp

I torsdags efter jobbet cyklade jag ut till Skärblacka för att fira min brors dotters fyraårsdag. I ryggsäcken hade jag några kakor jag bakat och såklart presenter. Jag sitter i sandlådan tillsammans med Isa och leker med en plastbajskorv när jag ser min syrra iförd mina cykelskor närma sig racern. Jag frågar om hon är seriös. Hon tar det som att jag inte ens låter henne prova min cykel. Absolut, visst får hon det, men föreslår att hon väntar till efter hon fött sin bebis då hon just nu är höggravid i åttonde månaden och aldrig provat SPD-pedaler.

I fredags var det midsommarafton. En högtid som skulle firas enligt konstens alla regler och för min del var utgångspunkten Rejmyre kanotbas. Packning och mat åkte bil de fyra milen medan jag ville springa. När man berättar sådana saker för folk som inte förstår påpekar de ofta att det går buss. Sedan skrockar de förnöjt över hur rolig deras kommentar var. Jag tar gärna bussen och skulle göra det ännu oftare om det gjorde mig bättre på långdistanslöpning. Nu är det dock så att bussåkning inte har visat sig ha något större träningseffekt. Därför snörade jag på mig skorna klockan sex på midsommaraftons morgon. De första 21 kilometrarna känner jag väl nu efter de senaste helgernas ultraträning men denna morgon svängde jag höger mot Rejmyre och fick njuta av outforskad solig svensk landsbygd. Vid 30 km passerade mina vänner vilket gav extra energi och när jag med lite omväg kommit fram till kanotbasen hade jag tillryggalagt ett maraton på 3h25min. Ett mycket bra träningspass och jag var pigg hela vägen. Hur kan man vara annat än glad när man ska paddla ut med massor av mat och goda vänner till en öde ö.

Jag tycker egentligen inte paddla är skitkul men jag gillar att vara i skogen. Eftersom att det var barn med på turen blev den heller inte så lång. Men desto blåsigare. Vi hittade vår lilla ö där det enligt kanotkjell i Rejmyre skulle finnas en stor öppen plats där vi kunde umgås och slå upp våra sju tält. Dessutom skulle det vara lä. Inget av detta stämde men mellan stenar och adventsljusstaksmossa kunde vi ändå bygga upp vår camp.

Sill och potatis varvades med jordgubbstårta och dans kring en tall. Trubadurande och grillat på kvällen runt lägerelden höjde stämningen. Ett barn ramlade i sjön med alla kläder. Kom upp dyngsur och frågade om det hänt på riktigt eller om det var en dröm. Det var på riktigt. Lite snaps, massor av skratt, balansering på slackline och ryska posten gjorde detta till ett maxat midsommarfirande.

Sjön låg spegelblank på morgonen så det blev en njutningsfull paddling tillbaka. Efter en snabb dusch hemma bytte jag till en färdigpackad väska och är nu på Stockholms station inväntandes nattåget till Norrland. Bredvid mig står en scoutpatrull från Tyskland. De har med sig en halv skog i form av stora slanor som är längre än dem själva. Borde upplysa dem om att det finns en del skog i norra Sverige också så man behöver inte släpa med sig den på tåget. 03:38 kommer jag att få spendera två timmar i Umeå. Gissar på att det inte blir så livat.