Loppsäsongen har startat och det med besked. Mara i Grekland förra söndagen och den senaste helgen var maxad. Då har hon vilat veckan däremellan tänker ni. Men riktigt så blev det inte. Jag skulle till allt för många ställen längre bort och hade flera ärenden som jag kunde göra per löpande fot. I stället för vila noterades ett rekord sedan Klaras nedkomst på 154 löpta kilometer. Men faktum är att många gånger har jag presterat som bäst med fler kilometer i benen än rekommenderat. Och det är just så allt fungerar. Man jämför med sig själv. Gör det som fungerar. Jämför inte med någon annan. Man kan inspireras av andra, absolut, men du måste göra det som funkar för dig, ger dig energi och det som din kropp håller för.
Med det sagt förflyttar vi oss till Katrineholm i lördags. Tanken var att jag och Klara skulle åka dit och springa snabba 10 kilometer med vagnen i Katrineholmsloppet. En ny tävling för mig jag inte testat innan. På morgonen såg jag att även de små barnen hade sin egen start i ett lopp över sträckan 1000 meter. Fick fatt i Klaras Tjalve tischa precis när vi drog men det blev ingen premiär i den. Hon sov djupt när vi kom fram, och jag, mamman, som knappt sovit på natten, tog chansen för lite återhämtning och batteriladdning. Vad är väl en bal på slottet. Vad är väl ett barnlopp i Katrineholm. Det återstår oändligt många fler i hennes liv.
På Backavallen som var start- och målarena hämtade vi nummerlapp och drogs mot höjdhoppsmattan likt alla andra i hennes storlek. Köpte en korv, men den flög en kråka i väg med så vi fick köpa en ny. Värmde upp litegrann. Sedan var det dags. Avslappnat och skönt. Det fick bli vad det blev. Faktum är att vagnen har blivit till min snuttefilt. Totalt kravlöst. Jag vet aldrig hur det ska gå. Vet inte vad Klara ska vara i för mood. Men peppar, peppar, ta i trä, hon brukar gilla detta. Särskilt då det gå snabbt.
Och vi la i väg i ett rackarns högt tempo. Under fyrfart och tog ledningen den första kilometern innan vi blev omsprungna av två tjejer varav den ena såg snäppet starkare ut än den andra. Jag vet. Man borde inte ens tänka placering springandes med barnvagn. Men det är svårt då jag tävlar så mycket och vill mäta mig med de jag brukar mäta mig med. Så vi höll i. Det var en fin och snäll sträckning under en kylig med strålande sol som inramning. Öste på. Hejade på Klara. Tänker att det är en bra strategi. Att ha kommunikation med passageraren i fronten. Hon fattade melodin och hejade tillbaka. Rasande lätt på flacken och nedför. Gravitationen och hennes tyngd går inte att snacka bort uppför men jag försöker tänka på att ta det lugnt då, andas, låtsas att jag vilar för att sedan ha kraft att ösa på igen när det blir lättare. Ingen idé att kämpa ihjäl sig i motlut.
Det gick väldigt bra. Vi rullade in som tredje dam och som alltid med Klara några decimeter före. Faktum är att hon har en egen Stravaprofil – Klara (Thule Glide 2) Södermark – dit jag delar alla mina pass vi springer ihop för att det är kul att veta hur mycket vi sprungit ihop. Tiden då, jo det blev personbästa för oss, 40:59. Hurra så nöjda vi var. Firades med hela två festis och ännu mer lek på tjockmattan innan prisutdelningen. Dessutom var det kul att några fler Tjalvelöpare hittat dit och gjorde fina resultat i form av personbästa och en placering på herrpallen. Ytterligare en korv och sen drog vi hem.
Dagen efter var det lopp igen. Dock fick lillan stanna hemma. Kosan styrde mot Borensberg och där möta upp ett gäng Tjalvevänner för vidare bussfärd till Ljungsbro så som sig bör i Kanallöpet. En halvmara jag sprungit ett par gånger men inte de senaste åtta åren. Sist vi var i Ljungsbro höll idrottsplatsen på att växas över med maskrosor men nu var den fin och konstgräsbelagd, men med förlusten löparbanan modell inte 400 meter. Extra roligt var att ultrakompisen Sandra som varit på väg från Vimmerby till sitt hem i Kristinehamn hade sett skylten om loppet, svängt in, och gjort en efteranmälan. Hög gillafaktor på den spontaniteten. Uppvärmning några kilometer och sedan i väg.
Saknade min snuttefilt vagnen men en vackrare bana än detta lopp helt längs Göta kanals bank får man leta efter. En ren njutning bortsett från detta med att springa fort. Loppet kan vara en riktig plåga om det är motvind för då är det motvind exakt hela tiden, men denna dag hade vi som max en bris och den var åt rätt håll. Värmen var i stället en förjobbiggande faktor men försumbar i det stora hela. En tjej drog i väg som ett brev på posten dit min fyrfart inte räckte vilket heller inte var planen. Min plan var att springa på 90 min och då i tempo 4:15. Det höll rätt bra och jag höll mig inom min egen bubbla. Låg tvåa med ben som kändes från dagen innan. Med sex kilometer kvar och en del fart tappad på vägen hörde jag tjejsteg bakom mig. Ni som springer vet att det hör man ofta både på steg och flås. Vände mig om och där var min vän Jenny i Tjalve. Glad för att hon höll så bra tempo och en kick till mig att öka tempot. Det blev en riktig win win då vi båda kom in på tider vi var nöjda med även om backen upp genom Borensberg den sista kilometern inte gjorde att vi inte överträffade oss själva tidsmässigt. Men jag var glad att notera tiden 1:31:12 och en andraplats som en del i veckans toppnoterade kilometrar. Även glad att jag fick en halv banan i målgången vilket inte de stackare fick som kom en halvtimme efter för då var de slut. Så note till arrangörerna, se till att det finns bananer så det räcker och att presentkorten som var priser till de på pallen blir bättre än en dålig rabatt på det de är tänka för. Resultatet blir att ingen utnyttjar dem och särskilt inte nämner företaget som skänkt dem.
Glad och nöjd över helgen som visar på styrka inför veckan som kommer vilken innehåller två lopp där även du kan vara med då det fortfarande går att anmäla sig:
Vårruset i Norrköping på torsdag 11 maj vilket för mig blir ett bra fartpass inför SM 100 km i Bro på lördag 13 maj dit du kan komma och testa på att springa långt. Om du inte provat distansen innan, ta det som ett långt, socialt och välsupportat långpass. Skulle vara en ära att få delta i ett lopp där många kanske sätter distansrekord.
…och är det den verkliga njutningen du är ute efter – missa inte att anmäla dig till Häv & Gräv VikboVändan den 5 augusti. Mitt och Elminas lopp där du kan cykla, springa eller köra kombinationen i par på vackra Vikbolandet med matproducerande gårdar som energistationer.
