aug
I helgen var det dags för den stora löparfesten. Atea Norrköpings Stadslopp. Det hade varit mycket jobb under året och äntligen hade dagen kommit då det skulle smälla.
Men vi börjar i fredags då jag vaknade ännu en morgon med öm vänsterfot. Stänge av klockan och struntade i träningen. Gjorde bara lite coreövningar innan frukosten. Efter en massage cyklade jag till Ingelstad och vid elva började vi dela ut nummerlappar. Det var många som utnyttjade denna möjlighet. Så många att jag blev kvar till halv fyra. Fick cykla snabbt till Skärblacka där ettårskalaset för min lilla guddotter redan var i full gång. Tårta och kakor blev bra energi inför kvällen då jag trodde vi skulle krita banan. Men när jag kommer tillbaka in i stan ser jag ett streck på vägen och förstår att arbetet redan är igång. I änden av strecket hittade jag gruppen men kunde instället bege mig till nästa uppdrag. Att på scenen nere vid Gamla torget promota Stadsloppet. Denna helg har vi haft Augustifest i Norrköping vilket innebar att det var massor av folk överallt och jag skulle gå upp på scenen innan bandet Top Cats. Jag satt backstage och väntade när de skinnklädda tuffa killarna med kontrabas i tidigare nämnda band kom dit. De visade sig vara trevliga och en ville till och med efteranmäla sig till loppet. Det enda som skulle kunna inträffa var om det blev för mycket öl efter spelningen. När discjockeyn som mellanakt spelat hoa hela natten, och det visade sig vara den bästa låt han frambringade tyckte jag att det var dags för mig att gå upp på scenen. Fick bara 45 sekunder och hann jag knappt säga hälften av allt jag ville få fram. Gick sedan en timme på marknaden. Det var som vanligt en intressant studie av människor där man kan undra från vilken sten de krupit fram under. Det var ungefär vid denna tid vi upptäcker att en gata längs loppet var avspärrad med en låst bom, och det var inte 10000 meter hinder vi skulle arrangera.
På marknaden kunde man köpa nötter som inte ens var billiga, strumpor som nästan var gratis, knogjärn och indianponchos. Man kunde även köpa ett kök. Vem går på marknad och helt plötsligt bestämmer sig för att köpa ett kök, och vad kostar den dyraste väskan på bilden om den billigaste kostar 100 kr.
Strosade på marknaden till fyrverkerierna började. Vi i Norrköping är lite bortskämda med fyrverkerier då vi under alla år haft SM i musikfyrverkeri. Numera är det inte SM men tre dagar av fyrverkeri med olika artister. I fredags var det Gyllene tider. Ni hör själva. Gyllene tider och fyrverkerier är inte synonymt med varandra. Man fick ingen feeling när Gessle sjöng att han skulle gå och fiska. Queen fixade detta oändligt bättre under torsdagen. Glad över att ha sluppit krita bana hela natten gick jag och lade mig tidigt.
Turligt nog verkar krita inte vara någon som regnar bort i första taget och vid halv åtta på lördagsmorgonen kunde jag i regnet följa delar av strecket upp till Stadium Arena. Kom till en parkering som luktade blöt hund för i anslutning till Arenan pågick även en hundutställning denna helg. Detta skulle inte visa sig passera helt smärtfritt. Bråk hade uppstått redan kvällen innan då en kvinna framhävde det orättvisa i att vår sport tydligen var viktigare än hennes och att de sex hundarna inte kunde gå till området. Undrar om de plockar många poäng i en tävling om de inte kan gå. Min uppgift i denna organisation var funktionärsansvaret. Under de senaste månaderna har jag värvat klubbmedlemmar och andra random personer för att få detta event att rulla. Dagen innan hade allt till slut fallit på plats. Jag hade folk överallt där det behövdes. Arbetet kunde börja. Detta blev en dag av multitasking. Tog emot de olika arbetsgrupperna och ryckte in på andra ställen mellan varven. Vid kvart över åtta satt jag plötsligt i en liten lastbil på Statoils parkering. Utan förvarning blev det dessutom jag som skulle köra den. Jag hade aldrig kört en lastbil förut. Allt gick bra och jag kunde tryggt lämna över den till bangruppen som skulle placera ut koner längs banan. Fler funktionärer anslöt och tilldelades uppgifter och gröna oversize T-shirts. Jag tror inte att funktionärströjor tillverkas i S utan har någon form av default inställd på XL. Visade sig att vi hade 120 pastasallader men inga bestick varpå jag cyklade snabbt som en iller till ÖB för att köpa gafflar. Den största arbetsgruppen var flaggvakterna som samlades halv tolv och sedan gick ut till sina kilometrar för att se till att löparna kunde passera obehindrat då starten skulle gå klockan 13. Kvart över tolv inser tävlingsledaren att det varken finns muggar eller hinkar vid första vätskekontrollen. Jag tar en bil och åker ned för att lösa problemet men vid platsen finns inga funktionärer utan endast sex ihopfällda bord. Som tur är såg jag snart ett glatt gäng vara på väg till platsen och jag kunde lämna dem. På väg tillbaka ser jag killen i Top Cats utan funktionströja och med skinnjacka. Gissade på att det blev öl istället. Inne i Arenan hade barnpassningen börjat, men eftersom barnpassaren som var ansvarig den första stunden blivit iväglurad på en fyrhjuling fick en tjej i sekretariatet rycka in. Åtta barn ville bli omhändertagna och jag hjälpte till att leka. Vi hade köpt såpbubblor som en liten tjej började med att hälla ut. Övergick till att rita och bygga en hinderbana. Hade några fler saker att lösa men tog en liten kille som slagit sig på min arm och tillsammans gick vi runt på området. När det blev dags för målgång inväntade vi även den och kunde se Adil Bouafif bli först i mål med tiden 30.15. Snabbast bland damerna blev finskan Sandra Eriksson som dagen innan hade ringt och frågat om hon fick vara med. Såklart fick hon det, denna fjolårsvinnare av Lidingöloppet och dessutom VM-löpare i Moskva i år. Snart började fler löpare komma i mål trötta och nöjda. Dessutom glada för många tyckte att det hade varit ett riktigt roligt lopp att springa.
Såklart hade vi en hare i loppet, men det var inte Nina. Han sprang in på imponerande 36.41. Han hade dessutom sprungit barnens lopp, funrun, tidigare på dagen samt kört ett orienteringspass i maxfart under morgonen. Vår hare är ett starkt exemplar. Nu är dräkten blöt av både svett och regn och vi hoppas att den kommer torka innan nästa år.
Det blev sen dags för prisutdelning både till de främsta i varje klass men även en hel massa fina lottade priser. Det var inte många som kom fram till scenen för att hämta så nu står de i mitt vardagsrum. När detta var slut insåg jag att jag inte ätit på åtta timmar. Åt en pastasallad och började hjälpa till med städningen. Den gick snabbt men sedan sorterade vi ut 400 bananer ur målpåsarna. De finns nu i Tjalvegården. De som gillar bananer får gärna komma och äta. Vi hoppas dock på att kunna ge dem till något dagis imorgon. Dagen flöt på så himla bra och det är tack vare alla funktionärer vi kunde få till ett så fint arrangemang. Men att samsas med en hundutställning gick inte helt smärtfritt. Det kändes lite som i Tv-dokumentären Plötsligt i Vinslöv där minigolfklubben och konstföreningen inte drar jämt. Hundutställningen var visserligen på området först. Men det legitimerar inte att en rabiat tant får köra över en av våra funktionärer. Det är inte ok någonstans.
Halv sex lämnade vi Arenan för att piffa upp oss inför belöningen, en bjudmiddag på Bishops Arms. Dessutom skulle jag få sova på hotell i min egen stad. Denna gång helt legitimt. Jag behövde inte försöka planka som den gången för två år sedan då jag via ett lakan försökte ta mig in till ett hotellrum på tredje våningen. För dem som vill läsa mer om detta rekommenderar jag blogginlägget Fönstervägen från 18 september 2011. Vi checkade in och åkte upp i den hiss där jag träffade Peter i hela 30 sekunder för två år sedan och nu har varit i Bosnien med.
Nu följde en middag med god mat, mycket skålande. Visst var vi rätt stolta över vårt arrangemang. En av personerna på bilden flydde dock till Polen i början av sommaren och kom hem lagom till loppets målgång.
Vi fortsatte upp till Harrys där jag träffade en av flaggvakterna, en högstadiekompis som jag värvade till uppgiften när jag sprang förbi honom vid ett brobygge under ett av mina långpass. När det stängde började jag se fram emot hotellfrukost och han skulle eventuellt upp på morgonen och skjuta grävling. Kvällen avslutades i Mickes hotellsvit. När klockan började närma sig halv fem och diskussionerna ballat ur så pass att de kretsade kring funktionärer på löparlopp utrustade med rävsax som skulle lägga ut fällor på banan rullade jag ihop mig till en boll på tävlingsledarens säng och somnade. Fick dock flytta mig till mitt eget rum och sov där 3,5 timmar innan frukosten.
Den frukosten jag fick äta relativt snabbt tillsammans Uhris som kom trea i gårdagens tävling. Han skulle vidare på en svensexa för en annan löparlegend och hade hoppats att den inte skulle innehålla paintball utan att offret nedsupen skulle få ställa sig på startlinjen till en veterantävling som gick av stapeln samma dag. Dessutom skulle hans värsta konkurrent från tiden då det begav sig ha stått på samma startlinje.
Klockan nio blev jag upphämtad utanför hotellet och vi åkte till Vånga för ett söndagspass med Tjalve. Jag var guide och mina nio kompisar fick uppleva både en medeltida borg med utsikt över Roxen och en Hembygdsgård innan det blev bad och fika vid sjön Horken.
Stannade kvar i Vånga några timmar hos pappa och cyklade sedan in till stan igen. Eftersom det var sista dagen för sommaren Himpabadet hade öppet blev det även en timmes vattenlöpning med Charlotta. Jag sov 3,5 timmar i natt och tränade 3,5 timmar idag. Undrar om det är så det ska vara. Om jag sover åtta timmar kan jag alltså träna åtta timmar. När jag tänker efter stämde det under SM. Jag sov åtta timmar och sprang åtta timmar. Alltså har jag hittat den optimala balansen mellan sömn och träning. Vad bra, då vet jag.
