Så var det dags igen. Efter en dryg vecka hemma packades väskan och Löparäventyret drog iväg igen. Denna gång till Slovenien. Men vänta. Jag har ju redan varit i Slovenien. Jag som samlar på nya länder. Fast Slovenien är för bra för att inte fler ska få uppleva det. Därför sydde jag och Lina Skandevall ihop en resa och fick med oss ett glatt gäng som ville springa och vandra i fantastiska miljöer.
I torsdags samlades gruppen på Arlanda. Jag kom med tåg. Där visade det sig att en tjej hade fått med sig sin mans pass. Hon var redan på polisstationen men marginalerna var små. I dessa situationer rekommenderas det att även ha med sig legitimation. Det hade hon inte. Hennes son som lyckligtvis bodde i Stockholm var i expressfart på väg för att identifiera henne. Samtidigt hade incheckningssystemet brakat och biljetterna fick skrivas ut manuellt Flygvärdinnorna svettades. Vi hann ändå igenom säkerhetskontrollen med god marginal och möttes av skumpa och fruktspett vid gaten. Där skulle även röda band klippas och piloterna flankerade av söta flygvärdinnor fotograferas på röda mattan. Man ska tydligen flyga på bolagens jungfruturer. Vi väljer dock att påstå att detta var ordnat enbart för oss. En bra början på resan som fortsatte med mer skumpa och slovenska bakverk ombord på planet.
Vid midnatt var vi framme i Ljubljana och två taxichaufförer med underdimensionerade bilar tog oss till vårt hotell. I trappuppgången fördelades rummen för att inte störa de andra gästerna och vi somnade gott i de med fin konst utsmyckade rummen.
På fredagens morgon stod vår buss redo ute på gatan. Skönt. Man blir ändå lite orolig att saker inte ska klaffa när man skött dem via mail på knackig engelska. Frukostpaket intogs och uppdrag under resan delades ut. Stämningen i bussen var god och efter en timme var vi framme i Postonja. Världens näst största grottsystem. Där inne bor det bland annat underutvecklade groddjur som ser ut som penisar. Då stalaktiterna sannolikt inte hade växt mycket sedan i somras skickade jag in gruppen i grottan men stannade utanför. Istället installerade jag ett temporärt kontor i ett leksakståg.
Gruppen kom tillrätta om strömmade ut ur grottan tillsammans med floder av japanska turister. Vi åkte vidare till Predjama, det enda slott i världen som är inbyggt i en klippskreva. Sedan hade vi en bussfärd på några timmar över ett bergspass i Alperna. Vi trodde den skulle ta tre timmar men efter fem timmar var vi inte framme. Nog för att det var en bedårande fin väg men vi blev lite otåliga när chauffören stannar och säger att han inte vet om hotellet ligger uppåt eller nedåt. Vi kom dock fram och blev varmt mottagna. Mottagna av Viktor och hans systerdotter Tanja. Viktor som plockade upp mig när jag satt på en trottoar i Slovenien i somras. Jag liftade och fick bo hos honom och han blev en fin vän. Vi installerade oss i det lilla alphotellet och gav oss ut på en kort runda längs de slingrande vägarna. I underställ intog vi middagen och somnade gott i den friska alpluften som strömmade in genom det öppna fönstret.
På lördagens morgon åkte vi nedåt i dalen. Några vandrade med Viktor och jag tog med löparna vid foten av branta bergssidor, snöklädda toppar, isblå vattendrag och gröna kullar där vi sjungandes sprang runt och lekte Sound of Music. När vi var tillbaka vid bussen fortsatte jag vidare med några och skruvade upp tempot på några kilometers löpning in i Italien. Belöningen blev, förutom den fantastiska naturen, lunch uppe hos Tanja. Rustik Slovensk mat i solen med bergen som panorama. Ren livsnjutning.
Bussen tog oss vidare till Bled. En liten ort vid en pittoresk sjö med en kyrka på en ö och en borg högt uppe på en klippa. Vi checkade in på ett fint hotell och snörade på oss skorna. Vid bergets fot mötte vi en i gruppen på cykel och tog oss via en stig uppåt. Den blev smalare och smalare och spärrades sedan av med rödvita band. Avspärrningar kan sätta krydda på den mest vardagliga runda så vi lyfte cykeln över dem. Väl uppe vid borgen via halvrasade trappor var det stopp. Den enda dörren in i borgen var låst och hade en souvenirbutik bakom sig. Bakom dörren var ett bord fullbelamrat med snidade ljusstakar. Återvändsgränd. Höger om borgen stupade det rakt nedåt, och man hade kommit runt knuten endast med hjälp av rep. Återvändsgränd. Vi bar cykeln nedför och kom ned på vägen via en byggarbetsplats och kunde blanda oss med alla andra turister.
På kvällen gick vi på vinprovning och åt en utsökt femrätters middag. På restaurangen var det dans. Styrdans till livemusik. Målgruppen var pensionärer och musiken av sjuttiotalsmodell. Det var så fantastiskt roligt att se dessa spänstiga pensionärer. Ett par var otroligt koordinerade och visade sig komma från Ljubljana. De hade gått danskurs och hade nu kommit hit varje lördag de senaste tio åren. Ett annat par var 80 år gamla och kom från Bayern. Mannen stämde upp i ett joddel. Han joddlade. Hur ofta träffar man någon som kan joddla. Vi dansade också och hade en väldigt rolig kväll.
Söndagen började med en runda runt sjön. 7 km jogging eller vandring. Under vår runda slank vi även in på högmässan i den vackra kyrkan. Andra drack kaffe med en medeltida riddare på sin. Sedan besökte vi en medeltida by och åt trerätters lunch på terrassen i en trädgård där de blommande körsbärsträden ingav känslan att befinna sig i Nangijala. Sedan var det dags för träning. Några vandrade till ett vattenfall och vi sprang runt sjön. Sjön som längs ena sidan flankerades av höga klippväggar och där vattnet var kristallklart. Saras mål var att för första gången springa runt en sjö. Hon fixade det. Mats drog jag runt på 7 stycken tvåminutersintervaller med bra fart. Alla fick grym träning. Alla fick härlig njutning. På vägen tillbaka såg vi Triglav. Sloveniens högsta berg med sina 2830 meter över havet. Sedan gick vi på spa och på kvällen åt vi grillad forell på en lokal restaurang där vi höjde ljudnivån några decibel med våra glada skratt.
Två dagar med strålande sol byttes till lite gråare väder. Men ett väldigt skönt joggväder runt sjön. Och efter 10 stycken korta intervaller hade molntäcket spruckit upp och solen var tillbaka. Vi tog bussen till Ljubljana som utforskades med löparskor. Längs gator fyllda med streetart. Besök och prat med lokalbefolkning på innergårdar. Ett runda inne vid en färgglad fristad likt Christiania. En titt inne på ett galleri där en tjej låg på en säng och sjöng samtidigt som det rullade filmer på väggen och andra installationer fanns att beskåda. Ett besök uppe vid borgen med fin utsikt över staden. En konsert med en internationell ungdomsorkester från Bryssel. Lunch på ett veganhak. Klättring på en gigantisk bronsdrake. Städer ska upplevas på löpande fot. Sedan återstod endast en avslutningsmiddag. Vemodigt. Men bra saker ska sluta när det är på topp.