Förra veckans löparäventyr blev i Borås. Eller inte riktigt. Närmare bestämt i Sparsör. Jag gillar när saker tar oss till platser man kanske inte skulle hamnat på annars. I detta fall ett barnkalas. Kalas är dessutom bästa motivationen, energipåfyllningen eller återhämtningsmålet för löpning. Här fanns glass, kakor, bullar, bär och grädde. Mums.
Jag hade ingen som helst plan. Nu i efterhand då jag googlar är Sparsör en del av Borås kommun och ligger vid nordöstra stranden av Öresjö, har en idrottsförening som heter Sparsör AIK, bildad 1931, skulptören Eva Hild bor och arbetar här, orten definierades av SCB som en tätort 1960 med 536 invånare för att 1965 ha växt samman med Fristad. Precis, stället som är känt för tillverkning av arbetskläder.
Skulle det gå att löparäventyra här. Såklart. Det går precis överallt. Klara som hade sovit alldeles för lite på vägen till kalaset fick följa med i vagnen och vi sprang först ned till sjön. Där fanns en väg kantad av hus med sjötomter och vi fick ihop tre kilometer genom att springa fram och tillbaka med ett stopp på badplatsen som var utrustad med lekpark och utegrill.
En möjlighet hade varit att springa till Fristad, runda kyrkan och ta landsvägen tillbaka. Men efter ett stycke på vägen fanns en vacker stenbro, byggd i början av 1820-talet, och vilken i folkmun kallas för Öre Bro. Genom den rinner Viskan. Kommer ni ihåg ramsan. Ni Ska Ätan Vi Ska Lagan. För att komma ihåg ordningen på vattendragen Nissan, Ätran, Viskan och Lagan. Vi sprang in vid naturreservatet vid bron där underlaget var stig vilken ändå fungerade trots att löpvagnen inte var med då detta var ett högst oplanerat löparäventyr. Skalles fågeltorn ute vid sjön fick också bli obesökt då det verkade mer spännande inne i skogen.
Viskan forsade på sina ställen och stigen blev både kuperad och lite knepig på grund av rötter. Vi kämpade på. Såg skylten Öre Bro och nu i efterhand förstår jag vad den syftade på. En kungagrav verkade spännande men svår att ta sig till. Vi testade en annan väg och kom in i Kröklings hage. Ett naturreservat med omväxlande natur och på grund av sin kupering fina utsiktsplatser. De spännande klippblocken fick toppa vår tur då även kungagraven blev obesökt denna dag på grund av tidsbrist. Vi passerade även en offerkälla innan vi var tillbaka på asfaltsvägen och GPS:en visade att vi var nära kalaset igen.
Kanske låter som vi var ute på tur länge och långt men detta äventyr sträckte sig över fem kilometer. För den som vill springa längre rekommenderas rundan via Fristad och tillbaka genom Gingri på böljande landsväg och över en fin forsande Viskan. Kombinera med några kilometer i Mölarps naturreservat som angränsar till Kröklinge så har du fått samla på ytterligare en mängd upplevelser.
Fas två på kalaset innebar grillade hamburgare och lite mer hopp och lek innan vi checkade in på Quality Hotel Grand inne i Borås vilket tornar upp sig vid Viskan som strömmar även här. Vi fick djungelrummet med gosedjur och fototapeter samt fantasifulla vikningar av handdukarna till exotiska djur. Klara var för tillfället mer intresserad av att stoppa plastpåsar i toaletten men vi avledde sabotaget med ett litet kvällsdisco i rummet.
En hotellfrukost av rang blev fin laddning inför vår nästkommande dag i Isaberg. Ett ställe vi har väldigt kärt, främst gällande sommaraktiviteter med fokus på cykling. Nu skulle det bli kul att testa utförsåkningen vid detta aktivitetsmecka som själv tagit sig epitetet Sveriges sydligaste fjäll. Det var en solig och någon minusgrad kall dag. Perfekt. Men också lite surrealistiskt att det verkligen bara var i backen och runt husen det var snö. I övrigt grönt. Klara nu 19 månader. Denna dag premiär med fånglina för att åka själv i backen. Blev succé. Hon tycket det var kul. Vi tyckte det var kul. Dessutom hängde vi med goda vänner och turades om att få vuxenåka mellan varven och under hennes för dagen extremt långa middagssömn.
Vilken helg. Kändes som vi hade varit i väg länge och långt. Löparäventyr. Utförsåkning. Kalas. Saker behöver inte vara långt bort eller komplicerade. Upplevelserna finns överallt. Och underskatta aldrig en liten ort där du inte tror det finns något spännande. Det finns alltid saker att upptäcka. Underskatta heller inte en liten flicka på 19 månader. Det är visst möjligt att kasta henne utför pisten.
