Det är så himla kul att komma till nya orter. Jag har varit runt mycket i Sverige men ändå finns det så väldans många ställen som är nya. I helgen var det dags för Björn att med sin cykel kasta sig nedför backarna i Swecup Enduro igen. Under förra deltävlingen i Åre var det premiärtur i vår California Ocean och varje gång vi ger oss iväg upptäcks nya finesser och vi finputsar vårt tänk gällande packning och vad som kan underlätta vårt liv på hjul. En väsentlig detalj skilde sig från tävlingsresan till Åre. Till Arvika skulle Klara med. Hon hade övat på att bo över i bilen helgen innan, endast fyra dagar gammal, hos några vänner i skärgården. Men denna gång skulle vagnen, babyskydd, babynäste och skötväska samsas med allt som hör en cykel och vad som kan hända med den till. Extra hjul. Verktyg. Flera hjälmar. Skor. Men det gick.
Klara gillar att åka bil vilket vi är glada för. Hon somnar som ett brev på posten. Om hon inte sitter och studerar världen. Dock utan att se mer än några decimeter framför sig. Hon är en nöjd liten flicka. Stopp för amning och mellis halvvägs de 29 milen. Vi åkte till Rackstad motorbana där man kunde bo över på parkeringen men då vi ville ha något mer naturskönt åkte vi för att leta runt den närbelägna sjön. Det var inte det enklaste. När vi var nästan runt svängde det tvärt ned och vi med vägen. Där fanns en plats vid vattnet. Perfekt. Där slog vi upp vår camp för natten. Hade glömt gas till grillen så i stället för kotletter och potatisgratäng i folie fick det bli kokt korv med bröd vilket inte är det sämsta. Björn bäddade åt sig där uppe. Jag och Klara där nere. Saknar det här med att få sova nära min Björn, men det får gå utan en tid. Sedan hände inte särskilt mycket mer denna kväll förutom att en skum bil körde förbi.
På lördagen när Björn körde igenom tävlingsbanorna var jag och Klara inne i Arvika. Vi började på Elins bakgård. Ett mysigt café med härlig innergård. Pratade lite med stammisarna, ammade, åt bulle och läste bok medan fler och fler som inte hade hängt på låset fyllde upp sittplatserna. Gick förbi det nedlagda EPA-varuhuset där det visade sig vara en konstutställning av en konstnär från Kristineberg som på sitt abstrakta vis visade upp skogen. Inte helt i min smakriktning men vi hade i alla fall stöttat den lokala konstföreningen med en slant. Passerade torget framför tågstationen där det var torgförsäljning och ganska mycket folk i rörelse för att ta oss ut till Sågudden. Ett friluftsmuseum med gamla byggnader och en 4H-djurgård. Björn anslöt för att äta lunch vid Nystugan där Klara och jag hängde kvar en stund och jag sedan bytte om till löparkläder.
Vårt första mål blev att hitta gas till grillen vilket inte verkade helt trivialt en lördag eftermiddag. Utan gas joggade vi ut på en udde vid Sågudden och sedan in mot stan och ut på Olssons brygga. Ett kluster av barer och där det riggades för kvällens konsert. Sprang på måfå upp genom stadens gator och hittade fasader målade med streetart och kom upp till den vackra Trefaldighetskyrkan. Så mycket längre går det inte att ta sig på en sex kilometer lång jogg vilket ändå är en sträcka två veckor efter Klara föddes. Hon var dessutom hungrig så vi landade på en parkbänk bra för ändamålet och väntade på att Björn skulle hämta upp oss.
 |
 |
 |
Hittade gas på en mack och slog upp vår camp på parkeringen vid motorbanan i Rackstad likt många andra som skulle cykeltävla. Grillade och löste korsord. Björn fixade med cykeln. Perfekt att vara nära tävlingsarenan. Precis som i Halmstad när jag skulle springa SM 100 km. Nära har blivit vår grej. Ibland slår det naturskönt.
Racingday med tävlingsnerver för somliga. Jag och Klara tog det coolt. Tränade henne att ligga på magen så som man ska för att undvika platt bakhuvud. Jag gjorde några styrkeövningar där hon hade första parkett. Läste bok. När tävlingen dragit i gång promenerade vi till målgången. Att iaktta cyklisterna på närmre håll i terrängen var en omöjlighet med vagn. Vägen dit var tillräckligt utmanande men Klara trivs även fast hon stundtals for runt som en liten vante trots att jag noga planerade min körning på den knöliga vägen. En skylt visade mot en kvarn. Svängde in där och kollade på den tillhörande forsen.
Innan pappa Björn skulle komma ned i den sjätte och sista banan visade det sig ännu vara två timmar och två regnskurar kvar. Men det gick bra. Härlig stämning i målgången och det var skönt att få in honom i mål oskadd. Dock var det enligt uppgift den tuffaste tävlingen han varit med i vilket hade inneburit några vurpor. Firade med hamburgare och tog oss tillbaka innan himlen öppnade sig totalt. En fin helg i Arvika var slut och det sista vi gjorde innan hemfärd var att köpa mer blöjor. Helt otroligt hur en sådan liten flicka kan bajsa så mycket och så ofta.
 |
 |
Stannade längs vägen och lagade mat i bilen. Men nu får den stå still i några dagar. För till helgen är det Häv & Gräv VikboVändan. Ännu finns det platser kvar och webbanmälan är öppen till och med 2 aug: www.vikbovandan.se Sedan går det även att anmäla sig under tävlingsdagen mot förhöjd avgift och i mån av plats. Det blir en intensiv vecka för att ni ska få den unika upplevelse som jag och Elmina vill ge er och vi kan lova att detta är Sveriges, och kanske världens, mest njutbara lopp för både de som cyklar och springer. Efter den dagen rullar vi igen. Då mot destination Öland.
Vår campervan är en California Ocean 6.1 från Söderbergs personbilar i Norrköping och vagnen en Thule Sleek från Babya i Norrköping. Båda införskaffade med proffsig hjälp och support.
