Tänk att få inspirera andra och även bli inspirerad själv. Just detta hände igår i Linköping. Tog bussen dit klockan 05:57. Dagen startade med att jag var gäst och föreläsare under ett digitalt frukostwebinar arrangerat av Xlent. Vi sände från Asklundska villan byggd på slutet av 1800-talet vilket bara det var en upplevelse. Den ligger vid Stångån med sina tinnar och torn och magnifika kakelugn i kontrollrummet. Jag kan lova att man själv är smått hög på endorfiner efter att ha delat med sig av det man brinner för i en timme.
Den höjda endorfinnivån skulle jag få utlopp för med besked. I vår lokaltidning hade jag några veckor tidigare läst att åtta av Linköpings fasader numera är smyckade med streetart gjord av svenska och internationella konstnärer. Jag älskar streetart vilket ni som följer mig på instagram säkert blivit varse. Hur perfekt skulle det inte vara att springa mellan dessa hus i en stad där jag själv tidigare bott som student.
När jag säger att jag bott i Linköping känns det knappast så. Jag pluggade till gymnasielärare på Campus Valla, bodde i Ryd och både jobbade och förlustade mig på Herrgår´n i samma stadsdel. Nej svängarna ned på stan blev inte många vilket inte heller rundorna i Rydsskogen var. Jag var inte löpare på den tiden. Jag vet dock att jag någon gång var på date i skogen. Vi skulle springa spåret. På en date. Vem gör liksom sådant. Det blev bara en date. Men det är klart jag har koll på stan ändå. Jag är en sådan som skaffar mig koll. Är nyfiken. Framförallt fick jag överblick gällande bussnätet och alla grundskolor i kommunen då jag springvickade parallellt med studierna.
Det var alltså bäddat för ett spännande äventyr i Linköping, delvis på gator där jag kanske inte hade varit innan. Åtminstone inte sprungit på. Turen utgick från Visit Linköpings hemsida men jag hade inte gjort någon exakt plan på hur jag skulle springa. Har sällan en sådan. Började i centrum. Så skulle resten ge sig längs vägen,
Började mot Skäggetorps centrum. Tänkte att det sannolikt måste vara den vägg som ligger längst bort. I denna stadsdel vikarierade jag särskilt mycket i slutet av min studietid och hade hand om en femteklassare några veckor innan skolavslutningen. Den dagen blev jag hämtade av mina kompisar och åkte direkt till Hultsfredsfestivalen. Ingen annan hade tältet så fint smyckat utanför som jag med blommor från barnen och deras föräldrar. Skaplig kontrast till den övriga leran och tumultet.
Tillbaka mot stan var det lämpligt att först stanna på Götgatan. Ingen gata jag har någon särskild relation till men vet att jag var på någon slags fest i idrottslokalen vid fotbollsplanen högst upp vid rondellen.
Fortsatte längs Götgatan ner till Katedralskolan. Där ligger Karamello och för 20 år sedan var det inte så många affärer som sålde lösviktsgodis. Jag gillar godis. Här i närheten bodde även en av mina bästa vänner vilket passade bra för inköpen. Hon tyckte dock inte lägenheten var helt hundra då hon inte ville gå på toan och bajsa för det var så lyhört mellan hennes och grannens toalett. Grannen var dessutom snygg. Nästa stopp blev parkeringshus Baggen där två fasader var smyckade på detta vis. Ställde upp min telefon mot en vägg på min ryggsäck och lyckades få till denna spänstiga actionbild.
Insåg att jag i princip hade sprungit förbi huset med adress Vasavägen så fick ta mig tillbaka en bit för att pricka in det. Ni ser att det är lite trixande med kameran för att få till både filmer och bilder för dokumentation av turen till eftervärlden.
Samma väg igen, in i centrumkärnan och till en gata jag tidigare inte hört namnet på. Göran Dyks gata vilken ligger lite hemligt dold mitt i köpkvarteren. Nära H&M där man allt som oftast stämde möte med vänner de gånger jag ändå tog mig ned på stan.
Klostergatan. Cyklar. De är många i en studentstad.
Nu tog mig konstrundan till Berga förbi den gamla Folkungavallen. Där har jag varit på senare år och efter min studietid då Blodomloppet brukade starta där. Numera en byggarbetsplats där hus växer fram på den gamla fotbollsplanen. Vägen till Prästbolsgatan hade jag aldrig transporterat mig på. Vet att en studiekamrat på gymnasielärarprogrammet bodde där, men jag brukade cykla dit på vägen längs Stångån. Huset ser ut att välta. Det var inte mitt fel. Jag var mycket försiktig när jag sprang förbi.
Vägen tillbaka till stan gick via tidigare nämnda Folkungavall och Tinnerbäcksbadet. Även det sista en gigantisk byggarbetsplats och stort hål i marken. Badet som nu rivs och byggs upp på nytt var en stor upplevelse att få besöka när man var liten. Vågmaskin. Vilken grej. Måste även få framhålla mina färdigheter och snabba teknik i vattenrutschbanan. Den har en tidtagningsfunktion och jag har flera gånger vunnit utmaningar även i vuxen ålder. Att jag verkligen är bra på att åka vattenrutschbana kan mina landslagskompisar intyga då de även hade en på området under VM 100 km i Kroatien 2018. Det inhägnade arbetet gjorde att vägvalet blev några bakgator som jag heller inte satt min fot på tidigare. Den sista imponerande fasaden i detta underbara konstprojekt tog mig till Snickaregatan, nära både centrum och centralstation. Och vilken fin inramning att få avsluta detta kulturella löparäventyr med Östergötlands landskapsblomma blåklint.
Rundan finns loggad här och mäter 16 km men går att optimera något i längd. Dels sprang jag en onödig liten omväg plus att jag ogärna står still och väntar på ett tåg. Istället springer jag hellre en kilometer extra och kommer lagom till avgång.
Vill även tipsa om musik till rundan. Jag hade den fantastiska gruppen Kite i mina öron och tycker ingen musik kunde ha passat bättre en regngrå dag med färgsprakande streetartexplosioner. Känns som Kites musik personifierad och just som den var tänkt.
Just det, jag hann även en sväng förbi redaktionen på tidningen Nolltretton innan äventyrslöpningen startade. Om ni har missat det så är jag krönikör i den och Nollelva varje nummer. Tidningar som går att läsa på nätet men även finns att plocka med sig gratis från tidningsställ i butiker och andra ställen i din närhet om du bor i vår region. Norrköping. Linköping. 011. 013. En region med många spännande platser att springa förbi. Precis som jag ägnat mig åt under mina Östgötaäventyr detta år. Denna runda blev ett fint bidrag till samlingen av bloggar med tips om upplevelser i vårt vackra län.
