Kontraster och lite alternativt hemma i stan

Från värmen och VM i Qatar till Trapploppet i ett novembergrått Norrköping. Jag gillar kontraster. Fast nu var det inte jag som skulle springa. I tisdags sprang 47 stycken från källaren på Arbetes museum upp till fotoutställningen på våning sju, via restaurangen och genom biblioteket. Tjalves löpare var taggade och kunde ses runt om i huset rekandes banan. Första starten gick vid 18 och efter 162 trappsteg och 53 sekunder kastade sig den första löparen utpumpad på golvet efter mållinjen. Han hade gett allt. Sedan startade löpare var och varannan minut. Tjejer, killar, barn och bebisar kom upp springandes, gåendes eller burna. Efter en kvart insåg vi att klockan nere i starten hade laggat. Då var jag glad att klipporna Anna och Maria höll huvudet kallt, räknade ut differenserna på några stödtider och bytte tidtagningssystem. När alla hade tagit sig upp var det prisutdelning och snabbast var Jennie Oscarsson på 59,7 sekunder och Elias Arshi på 46,7 sekunder. Jag hörde flera som ville slå sina pers nästa år. Då ser jag fram emot fler utmanare under denna roliga kväll där sporten möter kulturen och allt går till en god sak. Jag och Dagoretti runners i Kenya vill tacka alla löpare för en fin insats.

Rune skrev till mig att jag borde vila till lucia. Till lucia. Det är jättelångt dit. Oceaner av tid. Att inte träna känns som en omöjlighet. Många har frågat denna vecka hur jag har det med knät. Det är absolut ingen fara, och jag visste under min lilla löprunda att detta inte var någon gammal skada som gjorde sig påmind eller något som skulle sätta spår. Knät gillade helt enkelt inte vänstersvängar. Efter 100 km i fredags var jag helt återhämtad i söndags. Åtminstone i leder och kroppsdelar man fysiskt känner. Dock förstår även jag att man inte ska börja löpträna trots detta. Träningen började därför i vattnet. Springandes. Jag gav mig även iväg på en tur med min racer i onsdags. Det är inget jag rekommenderar denna årstid såhär i efterhand. Den har nu fått gå i vintervila efter att jag inte hade någon känsel i mina fötter. Annat jag ägnat mig åt är styrketräning. Att basketbollar var inblandade i passet i måndags var förvånansvärt roligt och i torsdags blev det två varv klassisk rockgympa. Igår var det ändå omöjligt att låta bli en jogg när solen strålade från en klarblå himmel.

Vad kan man då blanda ut denna ocean av tid med, när man inte tränar så mycket som man brukar. Man kan shoppa, gå på AW med kompisar och titta på mystiska filmer. Igår gav vi oss på en av Roy Andersson. Den var speciell. Fast jag kom just på att allt det där hinner jag ju normalt sett ändå. Men jag har hunnit läsa fler böcker. Där har vi det.

Jag har nu varit hemma hela fem dagar. Klart jag återigen sitter på tåget och är på väg. Denna gång till mindre exotiska platser som man ändå inte ska underskatta. Och Rune, jag lovar, det kommer vara betoning på vila, återhämtning och njutning. Även om viss tid kommer att ägnas åt njutning med löparskor på fötterna. Jag anser att det är definitionen av njutning. Sådant kan ju omöjligt vara fel för kropp och själ. Men idag vilar jag. Helt.