Jordens snorigaste uppladdning

Hur mycket snor kan det egentligen finnas i världen. Sista veckan har det i alla fall koncentrerat sig till att befinna sig i mitt huvud, bihålor, hals och näsa. Jag är liksom aldrig sjuk så detta har varit en ny upplevelse. Klart jag är snorig ibland. Men jag är ärlig när jag säger att jag inte har varit hemma en enda dag sedan gymnasiet på grund av sjukdom om ens då. Jag tog studenten 1997. Jag har aldrig kontaktat försäkringskassan i detta ärende och har inte ens huvudvärkstabletter hemma. Men förra veckan började jag drabbas av allt slemmigt snor jag missat under min levnadstid. Lägg till en hosta där mina inälvor stundtals varit på väg med upp. Snoret har inte heller varit sådär tunt och fint som det brukar utan gult, grönt och segt. Sedan detta med mat. Att äta utan att det smakar är inget kul alls. Känns nästan onödigt. Jag har inte varit hungrig vilket också kan bero på att jag inte tränat de senaste dagarna. Har inte alls varit svårt att undvika godis. Denna vecka då jag enligt tips från coachen ska undvika alltför mycket kolhydrater ända fram till precis innan loppet har inte heller varit något problem. Jag toppade detta med en alltför blöt men rolig fest i lördags. Vilken hejare jag är på att fixa den perfekta uppladdningen. Sen så var det någon som snodde min nya MTB i helgen. Just det, glömde nämna att jag var hos naprapat förra veckan för ett ont knä. Nej det är inte synd om mig. Jag är inte en förkyld kille.

Detta sysslade jag med i lördags…

…så det var inte bara snoret som hindrade mig ifrån att springa ett pass i detta fantastiska väder i vår fina stad.

Så lämpligt detta kom. Lagom till mitt lopp i Oslo på lördag. 24 h på bana utan att kunna andas. Något man gärna vill uppleva. Men idag har jag åtminstone inte snutit ut hjärnsubstans och bihålorna har öppnat sig. Kanske har varit lite ego när jag trots detta gått till jobbet varje dag, men jag har inte mått särskilt dåligt. Man kanske undrar hur detta känns mentalt. Jag ska springa ett skitlångt lopp, ett lopp där jag förra året stortjöt och sa att jag aldrig någonsin skulle göra om det. Det sjuka är att jag ser fram emot det. Jag är en sjuk människa. Faktum är att jag inte är det minsta orolig för på lördag kommer jag vara check och köra järnet.

Min grundträning är redan gjord och den sista veckans träning skulle varken ha gjort från eller till. Men visst hade det varit skönt om jag kunnat genomföra förra veckans mil. Dessutom har jag två bra kvitton från sista tiden i form av mitt 32 mil långa lopp nere på kontinenten och maran för tre veckor sedan som jag sprang strax över tre timmar. När man tänker på den dåliga uppladdningen blir man strax trygg och glad igen när det sistnämnda är ett faktum. Sedan har jag Rune Larsson som support. Bara en sådan sak.

För en stund sen var jag på NT24, lokal-TV, för ett besök i soffan hos Sportstan. Programledaren är en gymnasiekompis till mig som vet att jag inte var någon atlet när det begav sig. Han var lika förvånad som jag själv över att vi hade hamnat i denna soffa. Vi som lallat runt i Berlin, varit på festival och levt den glada ungdomens vår ihop. Men nu satt vi där. Jag med en rödsnuten nästa som kamouflerats med puder och han på sitt jobb med en skål med ett år gamla popcorn som rekvisita. Det var ett roligt återseende och vi fick nog till ett bra inslag som börjar sändas på torsdag. Sedan gick jag ned till samma tidnings sportredaktion som också ville ta några ord med mig innan helgens utmaning. Där fick jag också tips på kurer som kunde bota min förkylning. Äta vitlök, te med riven ingefära och honung. Te med honung skulle dessutom enligt uppgift vara roligt. Inspirerade av deras husmoderskurer åkte jag ändå förbi apoteket och köpte några piller.

Nu sitter jag på Munken. Sitter här och väntar på mina tjalvekompisar som inte har näsorna fulla av snor. Det blir roligt att träffa dem även om jag lika gärna skulle kunna gnaga på en knäckemacka. Konstigt att man inte blir sugen på mat bara för att man inte känner någon smak. Men jag har tagit ett piller och hoppas det ska göra underverk. Det och en himla massa sömn. Imorgon är planen att springa 40 km i ett väldigt lugnt tempo. Hoppas kunna genomföra den planen. Skulle kännas mentalt bra. Oavsett vad är jag grymt taggad, och precis som förra året hoppas jag på er hjälp. Att ni ska ta mig igenom den tunga natten. Jag hoppas på ett disco i år igen. Händerna upp i luften. Nu fixar vi de där 24 milen.

Maila en hälsning och låtönskningar till: bislettindoorchallenge@outlook.com

Följ loppet live på: http://www.ustream.tv/channel/bislett-24-hour-indoor-challange

Detta med twitter förstår jag mig inte på men det ska tydligen finnas typ: #bislett24

Välkommen till Bisletts katakomber. Såhär ska Rune och jag spendera vår helg. Vad ska ni göra.