I lördags gjorde jag ett test. Min plan var att springa en mara under träning för att checka formen och starta någon form av ultraträning. Jag lärde mig bland annat vikten av att äta innan och under passet. Åt frukost vid nio och sprang iväg vid ett. Gör då inte misstaget att däremellan bara äta två frukter och sedan ta med några ynka russin i fickan när du ger dig av. Det räcker inte. Kan även ha bra att ha någon form av vätska tillgänglig. Det hade inte jag.
Mitt test gick ändå väldigt bra. Första halvmaran gick på 1:36 och ingen var mer förvånad än jag. Dessutom gick det sjukt lätt. Om ni minns vädret i söndags så var det soligt och varmt. Fick då en idé att jag kunde springa in på kyrkogården vid Borgs kyrka vid 22 km och dricka ur kranen där man fyller på vattenkannorna. En barnfamilj stod dock utanför församlingshemmet så jag fick gå in och dricka några klunkar vatten på toaletten. Åt även hälften av mina russin. Efter 30 km är jag fortfarande relativt pigg och möter upp några tjalvekompisar som skulle ut på ett mindre distanspass. Då kom tröttheten smygande. Har nog aldrig känt mig så osocial men hängde i. Åt upp resten av russinen men vid 37 km blev det riktigt tungt. Fast några kilometer till orkar man alltid och jag försökte synka mitt lilla maraton så jag skulle hamna hemma vid 42 km. Utanför porten saknades 900 m och jag började se den där väggen som folk har pratat om. Var inte sugen på att bränna in i den så jag tog hissen upp till min lägenhet istället. Kändes först som ett nederlag för har jag bestämt mig för något så genomför jag det. Efter ett glas mjölk och lite risgrynsgröt kom mina krafter tillbaka och jag insåg att jag sprungit 41 km på 3h15min och haft ett snittempo på 4,45min/km på ett träningspass. Jag kände mig mycket nöjd, duschade, bytte till partydojjorna och gick på fest med samma kompisar jag inte orkat prata med två timmar innan. Denna gång tog jag med mig den vanliga sociala Frida.
Sedan i söndags har jag varit i Idre. Fyra fantastiskt bra dagar på jobbet. Inom kursen natur och friluftsliv har vi haft med en klass i fjällen och åkt skidor både på längden och tvären. Samtidigt har min kropp fått pustat ut lite och fått tränat lite alternativt i form av längdskidåkning. Har även breddat mina pedagogiska skills genom att vara skidlärare. Insåg att det är lättare att hålla reda på eleverna i ett matteklassrum än i en lift. Tror inte bristen på underbyggd kunskap inom ämnet genomskådades totalt och alla lyckades att utveckla sin utförsåkning. Blev även en del löppass på kuperade asfaltsvägar. Fjälluften gjorde gott och nu är jag laddad för helgens formcheck I Berlin. Som jag har längtat efter min kära stad.