Ett av mina favoritpass är det jag kallar hemlängtan. Man tar en buss, ett tåg eller låter någon släppa av en med bil någonstans hemifrån. Det kan vara en kort sträcka. Det kan vara en lång sträcka. Sedan är uppdraget att ta sig hem springandes. Fungerar också promenerandes eller cyklandes. Eller varför inte på inlines, skike eller skateboard. Möjligheterna är oändliga, och i synnerhet det man kan få uppleva. Du kan genomföra detta på hemmaplan och ta dig hem till dig eget hus, eller på bortaplan genom att springa hem dit du bor för tillfället, vilket ofta i mitt fall kan vara ett hotell någonstans i världen. Hur som helst. Hemväg är alltid motiverande i sig. Oavsett om färden blir lång.
Denna gång var det söndagsmorgon i Stockholm. En sommarmorgon. Dagen var idag. Vi klev på buss 676 mot Norrtälje och sa att vi ville åka till Brottby. Chauffören sa skämtsamt att vi kunde ju springa dit. Vi svarade att vi skulle springa hem. Då sa han inget mer. Vi satte oss på övervåningen längst fram. Äventyret kunde börja.
Efter 30 min klev vi av vid trafikplats Brottby. Startade med att springa över motorvägsbron och inspekterade de orange markeringarna på Roslagsleden som skulle ta oss tillbaka till Stockholm igen. Vid ICA kunde man hämta vatten från en brandpost på parkeringsplatsen. Något var alltså trasigt i Brottby. Vi såg inga människor alls. Det verkade inte vara något roligt ställe. Husen såg rätt trista ut. Men vi kanske inte såg allt då vi fortsatte på leden som gick förbi idrottsplatsen och in i skogen. Sen fortsatte skogen.
Det är förvånansvärt hur mycket skog man kan pricka in på denna sträcka som enligt GPS:en skulle bli 33 km. Vi räknade med lite extra eftersom stigar slingrar sig och det stod 38 km på min träningsplan. Den träningsplan som just nu leder till Ultravasan den 19 augusti. Vilken också är anledningen till att jag befann mig på stig. Jag är inte bra på stiglöpning, men man måste träna på det man inte är bra på.
Hur som helst var det fint. Väldigt fint på sina ställen. Barr. Mossa. Rötter. Träd. Sol. Stenar. Gräs. Hagar. En runsten. Sjöar. Precis sjöar. De var väldigt lockande eftersom det var varmt. Men inte för att vi gillar att bada utan för att vi var törstiga. Vi drack ur en. Det var lite dyigt men smakade helt ok. Efter 20 km kom vi till ett stall. Hästtjejerna lät oss dricka men såg helt förskräcka ut när vi berättade var vi kom ifrån och var vi skulle.
Vi träffade andra människor på vår väg. Japaner som plockade blåbär. Måste varit oerhört exotiskt för dem. Personer som vandrade med ryggsäck. Andra med hund. Några som sprang liksom vi. En del hade trevliga fikastunder vid sjöar och vindskydd. Sade till alla vi sprang förbi att vi hoppades vara i Norrtälje strax. De såg förbryllade ut. Kanske inte över sin egen position, men över vår dåliga koll. Det är roligt att skapa förvirring.
Efter tre timmar över stock och sten insåg vi att färden skulle bli närmare 50 km. Sprang förbi en fin badstrand vid Rösjön. Vattenrutschbana och camping. Bra. Vi kunde dricka igen. Två kex utgjorde energiplanen. Train low. Race high. Kom in i Sollentuna. Sedan Danderyd och portalen till Roslagsleden. Sprang till Roslagsbanan. Ersättningsbuss. Såklart, man kunde ha sprungit hela vägen hem. Men planen var 38 km, klockan visade 42 km, och chillet på gräsmattan lockade. Det blev en fin dag och bra träning i kombination med ett härligt sommaräventyr.
Ett annat härligt sommaräventyr av samma längd är VikboVändan den 12 augusti. Välsupportat och njutbart för både löpare och cyklister: www.vikbovandan.se
