Det finns så mycket att upptäcka i närmiljön. I din närmiljö, och i min som är Östergötland. Därför gjorde jag och min vän Lina slag i saken och gav oss ut på äventyr med våra cyklar och varsin liten ryggsäck packad med det nödvändigaste. Vi hade lagt upp en rutt och hoppades på fina och oväntade händelser längs vägen. Vi startade i onsdags.
Dag 1: Jag började morgonen med en radiointervju och cyklade vidare till Mauritzbergs slott. Jag var lite tidig och utnyttjade såklart stunden till att upptäcka omgivningarna med löparskorna. Slottet finns omnämnt redan på 1500-talet, brändes ned av ryssarna 1719, och uppbyggdes sex år senare till att se ut som idag. Här kan man bo, äta gott, spela golf och även få vara med och lösa mordgåtor. Men det var inte därför jag var där utan jag var gäst i programmet Åsa i skärgården som kommer sändas den 11 oktober. Under inspelningen åkte vi bland annat båt och jag blev filmad med drönare. Cyklade vidare mot Stegeborg och missade precis färjan över Slätbaken. På andra sidan tornade ruinen av fästningen upp sig där Vasakungarna gärna bodde när det begav sig. Detta kan man få berättat för sig av Herman Lindqvist i form av audioguide när man går runt i ruinen. Jag cyklade förbi och upp mot Trädgårdshotellet där jag mötte mitt resesällskap och vi startade med att lägga de sista detaljplanerna över en kopp kaffe och hembakta kakor ute på verandan. På det pittoreska hotellet står 9 mysiga rum till förfogande om man vill övernatta. Äventyret kunde börja.
Första etappen blev kort. Ned till Stegeborgs hamnkrog, bara någon kilometer, förbi det lilla flygfältet. Har du ett litet propellerplan går det alldeles utmärkt att landa på den välklippta gräsmattan. På hamnkrogen mötte vi upp ett gäng vänner och njöt av utsikten vid vattnet och kvällens vildsvinsbuffé. Vildsvinet som var delikat marinerat och grillat åts med goda tillbehör. Mätta och glada cyklade vi vidare de tio kilometrarna mot Husby säteri. Vårt mål för natten.
Det var en magiskt fin kväll när vi rullade upp på borggården till slottet som är byggt 1795 med exteriör och interiör i tidsenlig stil. Det var pampigt att få ställa in cyklarna i entréhallen och gå vidare upp på vårt rum där vi likt prinsessor skulle få sova. Kvällen var redan sen och vi trötta. Då är det inte särskilt taktiskt att gå på spökjakt. Särskilt inte när det hade visat sig att vi skulle vara helt ensamma i slottet under natten. I biljardrummet sägs det spöka. Dit gick vi. Biljardkulor flyttar på sig och mystiska ljussken har visat sig. Jag tog ett foto. Ett oförklarligt ljussken visade sig. Nu var det inte kul längre. Och varför lös det i rum nummer fem när ingen var där. Vi kröp ned under våra täcken. Var noga med att ingen fot stack ut. Låg längre och pratade för att få bort spökkänslorna. Somnade till sist. Men vaknade av småljud och månens sken. Nej det blev inte mycket sömn den natten. Vi som normalt är tuffingar.
Dag 2: På morgonen kändes allt annorlunda. Vi gav oss ut på en jogg i de fina omgivningarna. Fick njuta av en härlig frukostbuffé på verandan och fick sedan en guidning i slottets salar. Visst fanns det spöken här. Det rådde det inget tvivel om. Vi fick höra flera berättelser. Om flygande brandsläckare och känslan av att fastna i geggamoja när man går i slottets trappa. Men det kändes helt ok i dagsljus, men låg biljardbollarna verkligen på samma ställe som kvällen innan. Kanske. Kanske inte. Vi gick ned i slottets vinkällare där det finns vin som är tappade exklusivt för Husbys gäster. På slottet finns även en jaktbutik där väggarna är smyckade av afrikanska djur, byten som är skjutna av slottets nuvarande ägare. För de som vill kan man även gå kurs och ta jaktlicens här. Eller så åker man helt enkelt hit och njuter av god mat till lunch eller middag, underhållning enligt sommarens program eller kopplar av i den nya spaanläggningen. Om man inte vill utnyttja ställets konferensmöjligheter eller ha ett spökkalas för barn.
Vi cyklade vidare. Dagens etapp gick söderut, tillbaks mot Stegeborg och vidare mot Lagnö. Vid lanthandeln i Bottna gjorde vi ett stopp. Det fanns möjlighet att köpa lokalt inlagd sill, korv, glass och mackor bredvid allt en affär erbjuder. Vid den kombinerade macken stod två män i skägg och skojbråkade. De var inte överens om de skulle ta med 20 eller 40 liter diesel hem. För att smörja kärringen som de uttryckte sig. Att cykla över Lagnöbron och se havsströmmen flyta fram är magnifikt och efter några kilometer svängde vi vänster in till Mons camping och en lunch i dess Båtshus ute på Norra Finnö beläget i S:t Annas skärgård. Vi beställde en bookmakertoast med inlagd strömming och picklad rödlök. Det kändes genuint och vi njöt av det strålande vädret. Kollade in vår rutt och upptäckte att det var längre till Gryt än vi hade trott. Det var bara att gilla läget. Innan vi åkte tillbaka över bron igen gjorde vi ett kort stopp vid Edgars hus. Det är ett gammalt hemman som använts på olika sätt genom åren men nu utgör en mötesplats för folk och företag i bygden. Anläggningen fungerar bland annat som turistinfo, inrymmer ett café och gårdsbutik med bland annat konstalster och i ladan bredvid arrangeras konserter, föreläsningar och bio. Vi köpte glass och fick en pratstund med ägaren samtidigt som vi blickade ut över naturreservatet där många fåglar trivs i vass och sankmark.
Vi hade många mil kvar att cykla och susade därför förbi en rad andra små mysiga caféer längs vägen utan att stanna. Genvägen ned till Gryt innehöll bitvis grus. Funkade ok med racer och vi stannade bland annat vid en sten som hade rests av en man som älskade sin hembygd och fosterlandet. Ut på asfalt igen. När vi hade 14 kilometer kvar såg vi skylten till Gryt. Visade sig vara 14 km grusväg. Under en stor ek tog vi paus. Det var verkligen dags för energipåfyllning. Förvånansvärt mycket tallskog såhär nära skärgården. Ingav en känsla av Norrland. En skylt visade vägen till ett glasscafé mitt ute i ingenstans. Vi susade vidare. Målet var Gryts varv i skärgården med samma namn.
Häftigt att rulla in mellan grindstolparna i form av två fyrar och åka förbi de stora varvsmagasinen och ut på kajen. Där ligger restaurangen och hotellet. Mitt i en skärgårdsidyll. Vi maxade den känslan genom att paddla lite hajskajak. Fick vänta en stund för att bli visade till platsen för iläggningen. Någon hade strul med sin båt och behövde hjälp i blåsten. Då fick hotellägaren rycka in. Lade ut i medvind och fick lite tips om bra rutter. Kändes som det var något fel på sjökortet. Men det låg nog mest hos oss och lite mosiga som vi var efter en lång dags cykling bestämde vi oss för att endast runda en av öarna. Blev ändå en rätt bra tur där vi fick ta i för att komma tillbaka till varvet. Nu var vi hungriga på riktigt.
Dag 3: Att Gryt var spökfritt kändes skönt och utvilad gav jag mig iväg på ett distanspass tidigt när klockan ringde. Fortsatte åt andra hållet än det vi hade kommit ifrån dagen innan. En skylt visade att man kunde svänga in till kärlekens trädgård. Spännande. Men jag sprang vidare. Svängde in till Breviksnäs säteri. Det var ett bra val. Vackra hus och stugor inne i en havsvik. Den låg spegelblank och solen sken. Sprang vidare in i fårhagen. Kändes som jag hade hittat en runda som skulle ta mig tillbaka till varvet. Det gjorde den inte. Rundan blev längre men vad gör det när man springer runt i en idyll.
Vi tog en macka i farten och cyklade vidare för att hinna med postbåten från Fyrudden. Hann med en avstickare till Eköns camping och naturreservat. Där kan man förutom att bo och bada från klipporna hyra kajaker hos Ostkustenkajak för spännande äventyr. Sova på öar i hängande tält och utöva naturskön yoga. Framme vid Fyrudden gick vi in på lanthandeln och köpte några rökta flundror för att ha till lunch. På kajen gick vi på postbåten och surrade fast våra cyklar där bak längs relingen. Den båten åker runt till öar i Gryts skärgård för att dela ut post och lådor med mat som folk beställt. Jättespännande att få följa med. Vid Kättilö var det många brevlådor och där ligger även huset som varit i Björn Borgs ägo.
Postbåten tog oss vidare till Gräsmarö där vi blev avsläppta. Kaptenen lämnade av posten inne i den lilla boden och vi blev kvar efter att rutten gick tillbaka till Fyrudden. Nu hade vi 45 minuter fram till skärgårdslinjen skulle trafikera ön på sin väg mot Arkösund, inne i S:t Annas skärgård. Ingen blir förvånad när den stunden utnyttjades till att jogga. Ön har några bofasta invånare och ligger i den yttre, karga delen av skärgården, men trots detta bedrivs en del jordbruk plus att vi träffade på många kor. Både på Harstena och Gräsmarö kan man hyra en sommarstuga.
Nu har vi kommit till den del av äventyret då vi stötte på problem. Skärgårdslinjen ville inte ta med våra cyklar. Det skulle absolut inte gå och överraskade och handfallna ser vi båten vända och köra ut igen. Men hallå. Vi hade ingen mat. På ön fanns inget att köpa. Postbåten skulle inte komma igen förrän nästa dag vid samma tid. Snälla, snälla ta med oss bad vi. Ok, till Tyrislöt kunde vi få följa med, men inte längre, det måste vi förstå. Vi sände ut rop om hjälp på facebook men märkte samtidigt att kaptenen ändå letade lösningar. Han ringde sin bror. Tyvärr hade han inte tid att köra oss. I Tyrislöt skulle en busslast med skånska pensionärer även kliva ombord. Trots detta såg vi potentiella platser för våra cyklar och meddelade vänligt att våra hjul gick att ta av. När vi närmade oss land sa kaptenen att kanske kunde det gå eftersom några med barnvagn skulle kliva av. Hurra, det gick, vi fick åka med. Tillsammans med de skånska pensionärerna som väldigt gärna ville prata med oss.
Det är härligt att glida in i en sommarhamn, gå i land och höra måsarna skrika och seglen på båtarna fladdra. Vi gick upp till Arkösunds hotell där vi skulle bo. Snörade på oss löpardojjorna och gav oss ut på ett motionsspår som skulle vara väl uppmärkt. Vi lyckades ändå springa bort oss men hittade tillbaka längs raden av patriciervillor som förr, och kanske till viss del även nu, ägs av Norrköpingsgräddan. Stadens gräddhylla ute i den östgötska skärgården. Vi joggade vidare längs bryggturen som tog oss ut på badholmarna där vi hittade en perfekt plats för lite rörlighets- och styrkeövningar. Nu var vi hungriga. Igen. Vilken tur för på hotellets uteservering blickandes över gästhamnen intog vi en läcker måltid bestående av lokalproducerat kött, italienska läckerheter och konfiterat anklår på flatbread. Hotellet är känt för sina gastronomiska läckerheter väl värda ett besök. Som en utflykt privat eller i samband med konferens. Solen som var på väg ned speglade sig i våra vinglas och ännu en härlig dag var på väg mot sitt slut. Vårt rum låg på första parkett till restaurangen och vyn över havet. Medan många fortsatte nattsuddandet vaggades vi till sömns av musiken. Andra kvällar kanske man vill stanna uppe. Åk då hit. Här anordnas flera konsertkvällar under sommaren med lokala band. Även uppe på det närliggande Kvarnberget erbjuds ett spännande program.
Vi hade en etapp kvar. Vägen hem. Den visade sig vara längre än vi hade tänkt. Vi susade fram längs lin- och spannmålsfält där blåklint, Östergötlands landskapsblomma hade sprängt in sig som blå pölar. Efter 50 kilometer stannade vi i Å. Förutom den nuvarande kyrkan finns en kyrkoruin några kilometer bort. Där sägs en man ligga begraven som enligt informationsskylten blev 147 år och 2 månader. Kanske inte helt sannolikt, men en väldigt fin plats att ligga begraven på. Vi åt några ägg. Ja jag kan erkänna att jag tar med mig extra ägg från hotellens frukostbufféer. Så är det. Vi cyklade vidare lite till och skildes sedan åt. Det var faktiskt lite vemodigt. Lina cyklade hem till Hylinge via Mems slussar och Göta kanal. Jag med riktning Norrköping. Fyra dagar. Fantastiska upplevelser. Hemma hos oss. Dessa ställen tillhör oss. Dig och mig. Ligger där och väntar på att bli utforskade. Detta är vårt Östergötland. Se till att utnyttja dessa rikedomar vi har i form av natur, kultur och upplevelser.
https://www.skargardslinjen.com/
https://www.ostgotatrafiken.se/reseinfo/bestallningstrafik/skargardstrafik/
http://www.arkosundshotell.se/
http://www.kulturarvostergotland.se/Article.aspx?m=2533887&a=3114863
Vill man inte äventyra i Östergötland går det lika bra i Libanon. Följ med på en spännande resa 9-13 november: http://www.francetours.se/upplevelser/beirut-marathon-1211/