aug
När jag gick i mellanstadiet fanns det en tävling som hette Glan runt. Glan är en sjö. Man cyklade runt den. Massor av folk cyklade runt den. Tusentals. Nästan ännu fler människor hejade längs vägen. Folkdanslag spelade. Bygden slöt upp. De flesta åren hejade vi, men ett år cyklade jag och pappa. Jag var typ 12 år och hade min röda DBS flickcykel. Döden Bakom Styret. Ja ni kommer ihåg. Loppet mätte 67 kilometer. En lång sträcka för en liten flicka. Idag vet jag inte om loppet existerar. Såg en notis för några år sedan i tidningen, men då handlade det mer om några tiotal som tagit sig runt vill jag minnas. Hoppas det kommer återuppstå.
Men det är ju inte förbjudet att cykla runt Glan oavsett tävling eller inte. Igår var jag glad att hoppa på racern och fly från ventilationssystemet i huset som gör mig galen. Låter som att det är inne i min lägenhet. Lugn och harmoni är inte att tänka på. Det blev en runda runt Glan med ett långt stopp i Skärblacka på vägen. Häng på.
Man cyklar först västerut genom Svärtinge och har Glan på sin vänstra sia. På andra sidan ser man Skärblacka bruk. Vid Risinge kyrka efter 24 km svänger man vänster och då börjar den fina delen av sträckan. 10 km längs böljande ängar, förbi S:t Maria kyrka och genom lite skog innan man är framme vid vägen till Finspång. Men där tar man vänster. Igår var det nylagd asfalt hela sträckan hem till syrran. En dröm att cykla på.
Där hemma, efter 45 km, ramlade jag in på ett kalas utan att veta om det. Det kalas jag skulle på var nämligen dagen efter. Hoppade fikat och gav mig ut på dagens tredje pass. Åtta kilometer varav första 4 km i 4:45/km och sedan skulle de resterande 4 km vara i 4:10/km. Roligt då att det var motvind på vägen tillbaka och att jag redan hade sprungit snabbdistans på morgonen. Jag kämpade på och lyckades nästan hålla plan utan att ta i alltför mycket. När jag kom tillbaka var det kräftkalas. Toppen. Vi åt dem och annan god mat, pysslade prinsesskronor och glittrande skyddsänglar, spelade Madickenspelet och hann även prata vuxenprat. Sov gjorde jag hos brorsan och hans dotter. Jag fick hennes rum. Golvet var översållat med dockor i olika storlekar. De flesta saknade någon kroppsdel. Läskigt. Men det fanns även monsterspray att tillgå. Sprutade lite. Luktade sådär. Men jag sov gott.
De sov när jag vaknade och smög ut ur huset vid åtta. Åt frukost först. Fanns bara frostflakes. Har jag knappt ätit sen jag cyklade Glan runt på den röda DBS:en. Smakar sådär. Tog bara lite. Sprang mot Glans kalkbrott. Lade ryggsäcken i ett dike och sprang vidare utan. Det skulle jag inte ha gjort. Himlen öppnade sig och regnet började vräka ned när jag var flera kilometer ifrån den på stigar inne i skogen. I den låg kartor till Tjalves söndagspass. Utskriva på bläckstråleskrivare. Mötte Tjalve vid Mårängsbadet efter att jag hade sprungit 12 km. Tur att de som var där hade samma tempo som mig då kartorna var ett minne blott. Även jag skulle dock ha behövt kartan. Vi sprang in i skogen och sedan lite trial and error mot det mål jag hade planerat. Min uppfattning och kilometrar brukar inte vara den bästa, men att hålla ett väderstreck brukar gå bra, och det gjorde det. Rundan gick i skog och på grus där några dovhjortar så lämpligt korsade vår väg och förhöjde upplevelsen innan vi var ute på asfalt. Det blev till och med sol på rundan. Efter den fina allén mot Grensholm svängde vi in mot Roxen och upp till en forntidsborg.
På vägen tillbaka genom Vånga blev jag lite trött. Det kan man lätt bli när man bara ätit en näve frostflakes, mjölk och en liten smörgås innan 37 kilometer löpning. Tillbaka vid bilarna gick vi mot stranden som vi inte helt oväntat fick ha för oss själva. Märkligt hur snabbt det kan bli jättekallt i vattnet. Men skönt var det hur som helst när vi var i och efter det åt vi matsäck. Jag hade dessutom ett kalas att gå till sen. Tårta efter 37 löpta kilometer är ett bra mål. Plus att jag fick leka med en levande turtles. Födelsedagsbarnet blev dock så rädd av sin egen spegelbild att lillasyster fick överta kostymen.
Cyklade sedan hem de resterande 22 kilometrarna runt Glan. På vägen stannade jag först hos pappa på kyrkogården. Satt där en stund. Stannade även vid ICA i Klockaretorpet. Där hastade jag snabbt in med cykelhjälm på så att ingen skulle hinna sno min olåsta racer. Men träffade en kär vän i affären plus att jag inte hade någon plånbok. Tur då att jag är sponsrad av ICA, de kände igen mig i kassan och att den kära vännen hade tid att stå kvar en stund utan affären och prata. Cykeln var inte snodd och jag cyklade hem den sista biten. Hade cyklat Glans 67 kilometrar, haft väldigt mysigt på vägen, och kom hem till en lägenhet där de åtminstone hade stängt av ventilationen för kvällen efter att jag mailat ansvarig. Mat på balkongen och den bokläsning jag längtat efter. Bra helg sammanfattningsvis.
