39:50 och snöstorm

Nej jag har inte varit i Sibirien och pulsat snöintervaller – jag har varit på stadion i Wilmersdorf, Berlin, och ÄNTLIGEN kommit under 40 min på milen!!

I tisdags på träningen var det någon som pratade om ett lopp som gick av stapeln igår, Berliner Meister alle Klassen, 10 km på bana. 25 varv runt runt runt. Jag ringer min matteelev, flyttar stödundervisningen till torsdag, och åker dit frivilligt, man är nog lite dum i huvuet. Det var ett sånt där litet trevligt lopp där Heinz (de heter ju ofta så i Tyskland) har bakat en kaka som han bjuder alla på efteråt. I Sverige skulle detta lopp kvala in under kategorin Brödrostlopp, men här väljer jag att kalla dem Kuchenwettkämpfe. Passar mig bra just nu eftersom kakorna kommer ut i andra änden, medan jag inte har plats för massa husgeråd i min packning på väg hem till Sverige.

Kvällen var solig och varm med luften fylld av stora vita tussar – därav snön. De fastnade liksom i ögonen och på hela kroppen. I mitt heat var vi ca 20 löpare varav 6 tjejer i olika åldrar. Tävlingen dök som sagt upp som en svamp ur jorden och i benen hade jag redan 80 km sen i måndags, men nu skulle jag under 40 det bara var så. 25 varv, det är rena döden, och därför hade jag musik med mig. Kräks dock lite på den playlisten eftersom den varit samma sen i december, då jag haft massa strul med datorn. Det var bara att bita ihop och plåga sig igenom det hela och jag låg hela tiden på marginalen. Varvar alla tjejer en gång och springer in på 39:50. Det är inte med stor marginal, men det är under 40, äntligen!

Det roliga med denna tävling är att jag ändå kommer trea för de multiplicerar tiden med en åldersberoende faktor från någon internationell WMA-tabell. Det innebär att alla springer som att de skulle vara i slutet av 20-årsåldern. Vinner gör en 56 åring med den faktiska tiden 46:53 omräknat till 37:53. Jag själv sprang då på tiden 39:39 som inte skiljde sig så mycket från den faktiska. Himla roligt upplägg och dessutom vann jag 200 kr i en sportaffär. Tror jag ska investera i en liten chic löparkjol.

På vägen hem passade jag på att vara lite kulturell. Jag åkte förbi ett träskepp som ett kanadensiskt par har köpt på eBay och gjort om till en visuell installation. Det var bland annat en självspelande fiol, en vågmaskin i ett akvarie, saker som rörde sig hit och dit och små gubbar i lådor. Allting påminde om den där gamla låten Evighetsmaskin, kommer ni ihåg?

”Det går hit, det går dit, det går runt en liten bit,
och den startar på ett kick, det är en makalös manick.
…..En, en evighetsmaskin? Du menar att den bara går och går av sig själv hela tiden?
Men, men vad ska man med den till? Om den inte gör någonting?Gör någonting? det är klart att den gör någonting!
På somrarna kan det hända att den går varm, och då kan vi ju koka gröt där uppe i tratten.Så ni har den här stora maskinen till att koka gröt ibland. mitt i somrarna.”

Lite så tror jag även jag fungerar inom löpningen. Jag går inte igång på ett kick, snarare tvärt om, men när jag hittat mitt tempo då kan jag springa i en evighet. Ska testa Ultra i sommar, tror det kan vara min grej. Denna vecka ska jag i alla fall slå rekord i antal löpta kilometer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *