Igår var det broarna runt, den fjärde i raden detta år och för att ha deltagit någon gång under säsongen fick det bli igår. Det är ju inte roligt att ställa upp på saker där man vet att man med all säkerhet kommer vara sämre än innan. Fast å andra sidan blir man inte bättre av att inte pressa sig någon gång heller. Sedan blir man så glad av att träffa alla löparkompisar så jag såg ändå fram emot kvällen. Grip var där och vi brukar ha en fight på denna sträcka, men denna kväll lämnade jag walk over redan innan start. Vid sju var det dags att springa iväg på de jobbiga fem kilometrarna. Tappade de jag normalt sett håller farten med redan i starten men kunde ändå springa på utan att det gjorde ont. Var mer än en minut ifrån pers men det tar jag igen nästa år, och då Grip blir det kamp igen. Några fler rundor runt strömmen kvällstid de närmsta veckorna lär det inte bli. Det är nämligen omöjligt att njuta bland de moln av miljarder småflugor som tydligen trivs nära vatten och vid träd.
Det är konstigt hur lätt man glömmer gamla skador. Jag kommer inte ens ihåg exakt var jag hade ont i min fotled under januari. Sedan var det något med knät i maj, fast jag vet inte precis hur det var. Just det, jag hade ett löparknä för två år sedan som försvann med lite alternativ träning i tre veckor. När jag verkligen tänker efter så låg jag visst med benet i högläge dagen innan Stockholm marathon förra året också. Efter två veckors ihållande smärta. Kommer helt ärligt inte ihåg varför, bara att det gjorde ont de första fem kilometrarna på maran, och sen försvann det. Jag gjorde pers, och det onda kom inte tillbaka dagen efter. Vilken himla tur att man inte lyssnade på kroppen den gången och ställde sig på startlinjen.
När det gäller min ljumske blir det bara bättre och bättre. Var åter hos sjukgymnasten idag. När jag står i väntrummet på AlphaOhm i Söderköping, ser jag i reklambroschyrerna att det är jag och ett gäng hundar som går till den kliniken. Kändes ändå tryggt och jag fick elbehandling igen. Denna gång mer hardcore. Kändes som att benet var på väg någonstans fast jag låg kvar på britsen. Nu känns det som att ännu en minnesförlust närmar sig sakta men säkert. Som jag längtar efter den.
Cyklade sedan en omväg hem på racern. Det var kapplöpning mot regnet och jag vann. Nu torkar jag äpplen i ugnen. Blir grymt gott på filen sen i vinter. Med kanel. Jag har blivit beroende av kanel. Har det på allt – i filen, i keso, på pannkakor, i köttfärssås, i lasagne, i biffar, i köttbullar – you name it. Man kan bli beroende av värre saker då kanel innehåller massa antioxidanter och även balanserar blodsockret. Dessutom är det bra för tarmfloran. Good shit.
S5k4LD igrayvcmklrf, [url=http://vuzjkftfwsxl.com/]vuzjkftfwsxl[/url], [link=http://tzdyswtcelgz.com/]tzdyswtcelgz[/link], http://djryasyytipk.com/