Inverterad uppladdning

Jag och Zlatan har tydligen någon gemensamt. Såg nämligen precis på TV att även den bäste kan ha en överbelastning i ljumsken. Men snart har inte jag det längre, för det gick nämligen riktigt bra i helgen.

Igår sprang jag ett långdistanspass på 29 km och det kändes riktigt bra. Det var inte snabbt, men det är inte heller det viktigaste. Jag har fått lära mig att tiden man är ute är viktigare än hastigheten. Det har varit svårt att förstå det, och ibland gör jag det inte fortfarande, men man får dunka in det i skallen. Farten får man av intervallträning.

Sen gick jag på bröllop. En fantastisk dag där brudgummen lade ribban genom att framföra en egenskriven sång till bruden. Grillbuffén gick inte heller av för hackor, och vi sedan hade en grymt rolig kväll och natt.

Känner att jag verkligen lyckades med min outfit på bröllopsfesten.

Enligt rådande auktoriteter inom området är det inte med ett distanspass på 29 km, vin, lite öl, snus och fyra timmars sömn man laddar optimalt inför ett lopp. Dock var det precis så jag gjorde inför idag då jag sprang Vretaloppet. I min inverterade uppladdning var det bara kaffe och en cigg till frukost som saknades. Dock gick jag inte all in utan laddade med äppelgröt (med kanel såklart), macka och juice.

Loppet gick vid Olstorps motionscentrum i Ljungsbro som var en jättefin anläggning. Detta var ett terränglopp, och vilket terräng. Den bestod av mördarbackar utan ände. Två varv på en bana som var sjukt kuperad. Som ni kanske redan räknat ut, med tanke på uppladdningen, tog jag detta lopp som ett träningspass. Fast det kändes bra, jag gjorde mitt bästa, ljumsken ville hänga på, och min fjärdeplats byttes efter sju kilometer till en tredjeplats. Tiden var inte speciellt imponerande, men med tanke på backarna och att jag verkar vara på väg tillbaka så blev jag ändå peppad och glad av att komma trea.

Man blir kissnödig av att åka länge i bil. Micke Z åkte bara ett par mil fel på väg till loppet, då hans GPS visade honom vägen till en enslig gård på Östgötaslätten istället för motionscentrumet i Ljungsbro. 

Återigen gläds jag över att vara tillbaka i det svenska löparklimatet. Träffade många trevliga löpare att snacka och även jogga ned med. På eftermiddagen var jag i skogen. Tänkte försöka hitta svamp, något jag aldrig lyckats med. Men med sällskap av pappa som slagruta gick det hur bra som helst. Blev även ett dopp i sjön ute i Vånga innan jag cyklade hem. Var lite segt efter helgens utmaningar men nu har jag landat i soffan.

Dagens fynd i skogen. Undrar om de smakar bra med kanel? Med all säkerhet.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *