Trött på backar

Bråviksloppet var ett riktigt fint lopp och bra arrangemang. En halvtimme innan start fick jag frågan om jag ville hålla i en gemensam uppvärmning. Skulle inte tro det. Inte beroende på att jag inte vill vara schysst och ställa upp utan mer för att jag inte lyckas hålla ordning på armar och ben samtidigt. Har verkligen ingen koordination, och dessutom är det inte på det viset jag vill värma upp. Utan körde min grej fem kilometer på asfalt och sen var jag riktigt taggad för start. Kändes himla bra i början och jag började tänka pers. Sen kom backarna. Skulle tydligen vara en backe, men annars platt, enligt Oskar, fast det beror på vem man frågar. Troligtvis sa han det för att jag skulle behålla mitt goda humör innan start. Men det gjorde inte ont och det var det allra bästa, även om tiden ska shapas upp till nästa år. Nu är jag trött på backar, tur att det blir Berlin marathon istället för Lidingöloppet nästa helg.

Det är roligt med Tjalve för det är alltid någon som hänger med om man vill hitta på något. På kvällen var vi några som gick på invigningen av den nya bion i Norrköping, Cnema. Först såg vi en full body burn, en kille som brann i femton sekunder och sedan skulle vi på skräckfilmskväll. Definitionen på skräck var tydligen lite annorlunda på sextiotalet, då Jack Nicholson var i tjugo femårsåldern och spelade en intressant roll i the Raven. Innan filmen var det dessutom två killar från den nationella super-8 föreningen som lottade ut priser. Bland annat filmen rymdinvasion i Lappland.

Igår hängde jag med ut och cyklade. Jag hade sett fram emot intervaller på racer, men triathleterna skulle köra MTB. Dock på grus så jag hängde med på hybriden efter tydliga instruktioner till de andra om att man inte fick reta mig för att jag hade pakethållare och cykelstöd. Vi cyklade mot Svärtinge, via Getsjötorp till Sörsjön. Där, efter 35 km tröttnade jag på den skramlande pakethållaren, lämnade de andra så de fick cykla i sitt tempo och tog asfalten hem. I Åby träffade jag Niklas, trevligt med sällskap in till stan. Han hade varit ute sedan lunch, cyklat och dessutom skogsarbetat. Vid hans hus hängde en hemmabyggd pannlampa han testade. Den lös fortfarande efter två dygn. De är roliga de där triathleterna. Kvällen var solig och fin men framåt åtta kändes det att hösten är här och duschen var extra skön efter 2,5 timmars cykling.

De andra såg en kronhjort, men jag låg lite efter och skrämde antagligen iväg den med pakethållaren. 

Förresten, i måndags när jag kom hem från jobbet blev jag mött av Sara och Hilda i dörren med vin och snacks. Blev sedan bjuden på restaurang för att fira min födelsedag i efterskott. Gräsintervaller måndagar på Himpafältet i all ära, men jag kan lätt tänka mig att även ha detta upplägg som en vana.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *