Livets utmaningar är många. Vissa kan kännas triviala och självklara. Andra svårare. Som att ha semester på riktigt. För mig har en sådan självklar sak känts utmanande. De senaste tio åren har jag inte riktigt fått till en sådan grej. Ett par veckor utan att jobba. Som egen företagare kan det vara klurigt men lika välbehövligt som för andra. Är det ens möjligt. I år testade jag med ganska gott resultat.
Målet var fem veckor utan dator. Kontoret finns ändå i mobilen, så det är inte helt lätt att skärma av helt. Och vissa saker behövde jag ändå uppdatera, så som sociala medier på mitt konto och inför kommande event. Bästa sättet är att befinna sig hemifrån utan att den är med. Ett annat tips är att ha ett småbarn i familjen som stjäl all ens tid, med den äran. Jag har till och med tagit lite ledigt från träningen. För den tycker jag det är svårare att få till under lediga dagar utan rutiner med känslan av att ta tid från familjen eller missa något annat spännande.
Men det oplanerade och spontana kan bli rätt maxat om man har ett behov av att vara aktiv. Har svårt att sitta still. Har det där småbarnet att hålla på topp. Framför oss hade vi sett häng i trädgården. Åka till sjöar och bada. Bara vara. Med facit i hand blev suget efter äventyr och bo i bilen alltför stort. Vi var överallt och ingenstans nästan hela tiden. Vips var semestern slut. Men datorn hade bara varit öppnad sammanlagt 30 min på grund av några nödsituationer. Jag hade i princip nått mitt mål. Jag har haft semester på riktigt i år. Därför kommer den först nu – sammanfattning av sommarens fem semesterveckor.
V26 – Tågtur till Norrland – 100 löpta kilometer
Klara och jag började semestern på egen hand med att ta med oss storkusinen 15 år på nattåget till Norrland. Ett inte helt avslappnat projekt med tågbyte i Stockholm och delad brits med lillan i sovkupé. Hon sov, inga problem, men mamman hade gissat rätt på att detta skulle bli en vaken upplevelse. Ankomna till Bastuträsk tågstation och två bussar kvar innan ankomsten till min släkts och mina somrars Byske överraskades vi med att en frukostpåse delades ut från tågkiosken som även sålde husgeråd, julpynt och mycket annat mellan himmel och jord som man kan tänkas behöva.
Veckan var en av sommarens bästa vädermässigt och bjöd på sol med bad. Havet var inte varmt kan jag lova men det kvittar för Klara. Aktiviteterna var anpassade för småbarn men jag fick även ut alla tre på tre löppass vilket gladde mig. Min egen träning innehöll enbart distans och det med vagn förutom en gång då jag utforskade en ny riktning på landsbygden. Avslappnad vecka. Nja. Men det var härligt att ta med flickorna upp till mormor respektive farmor och även få tillfälle att träffa min vän Nina med familj. Hon som dessutom skjutsade oss till Jörn mitt i natten då vi skulle hem. Natten som inte blir mörk och där älvor dansade över fälten. Natten där vi hann bli uppätna av mygg på tio minuter innan tåget kom och vi förvånansvärt smidigt kom på med packning, vagn och barn för att sova viket även jag gjorde några minuter.
V27 – Hemma och Blekinge – 100 löpta kilometer inklusive tävling
Björns semester började och den med regnet som ändå var lite efterlängtat efter en överhettad juni och bruna gräsmattor. Jag höll uppe mitt mål 100 km löpning per vecka fast utan plan vilket denna helg blev toppat av ett maraton.
Tanken var i början av veckan camping med småkusinerna, men det stora regnet som skulle färga, eller blöta, denna sommar hade börjat på riktigt. Fick i stället bli besök på museum och innelekar samt en tripp för cykling i Isaberg innan vi bestämde oss för att dra iväg något tidigare till Blekinge med hopp om finare väder. Målet var Kristianopel, den pittoreska semesteridyllen vid havet. Det blåste men den gamla muren runt campingen skapade ett litet skydd. Havet var iskallt men återigen brydde det inte Klara, den lilla tuffingen. På fredagen blev det sol och en riktigt varm sådan där vi joggade till Högasand och dess sanddyner för att spana på sandlejon följt av glass, bad och besök på kyrkans allsång vid församlingshemmet där det dessutom vankades hembakta kakor. Perfekt uppladdning för orsaken till detta semestrande. Kustmaran.
Den gick av stapeln på lördagen och var ett riktigt trivsamt arrangemang. Uppgiften var att springa en halvmara längs kusten och sedan tillbaka, alternativt att vända vid hälften. Dessutom fanns ett millopp i den riktning vi hade joggat dagen innan vilken utmaning Björn med Klara tog sig an. Det var en riktigt varm dag, banan lättsprungen och funktionärerna peppigt trevliga. Min plan att springa i mål på dryga tre timmar verkade kunna fungera fram till varvningen, men sedan blev det kärvt. Jag hade underskattat värmen och med det vätske- och energiintaget vilket blev svårt att hämta igen. Jag höll i då min morot var att jag ledde loppet. Loppet där ni framför er kanske ser löpning med havet som panorama. Så var det dock inte för banan gick på, vilket ändå ska framhållas, fin liten landsväg.
Det som också måste framhållas i sammanhanget är min kramp. Den kickade in med ungefär en mil kvar och var ett tydligt tecken på tidigare nämnda vätskebrist, och säkert brist på elektrolyter och magnesium. Bara att bita ihop. I mål skulle jag. Gärna med fortsatt ledning. Det var inte skönt. Det gick inte fort. Men det gick. Med några kilometer kvar kom en cyklist och meddelade att hon tänkt hjälpa mig in i mål. Jag svarade att jag inte behövde någon hjälp mer än med att kunna få en rapport om var tyåan befann sig i förhållande till mig. Tyvärr gick den bakåtspaningen på ett nafs för henne. Dam nummer två tog in på mig. Rackarns också. En spurtstrid i detta tillstånd. Det fick bära eller brista. Som en skadeskjuten tog jag mig framåt, in i semesteridyllen, och det, som etta. Åtta sekunder efter kom tvåan. Jag tackade henne för att ha pushat mig. Jag satte mig ner. Min vad levde sitt eget krampaktiga liv vilket finns dokumenterat på film.
Det var en härlig målgång. Trivsamt. Barnens lopp kom efteråt. Klara körde 1 km med hinder på vägen. Hon ville i och bada tre gånger, pratade med två hundar och meddelade ett pensionärspar under ett träd att de var där för att heja på mamma. Men i mål kom hon per egen maskin och fick prisglassen. Vi var kvar och åt på den havsnära restaurangen där vi bokat in oss med en vän och andra från arrangörsklubben. Till historien hör att jag vann ett fint presentkort på restaurangen bredvid. Men det sålde jag till ett par som stod och kollade på den aktuella menyn. En trevlig vistelse i Kristianopel. Ett härligt lopp jag verkligen kan rekommendera. Och glöm inte att köpa lotter av hembygdsföreningen i deras tombola nere i hamnen. Vi vann en vattenpistol.
V28 – Gotland – 30 löpta kilometer
Från Kristianopel åkte vi inte vägen hem utan efter den trivsamma middagen toppad med räkor åkte vi till färjeläget i Oskarshamn för att ta nattfärjan över till Gotland. En veckas riktigt semestrande, och då menar jag inte bara utan dator, utan även inga ambitioner för löpning. Blev det något fick det bli så men mitt 100 kilometersmål lades på hyllan.
Fast först var det söndag och den nya veckan hade inte börjat. Vi vaknade på en karg strand vid Nyhamns fiskeläge. Jag tog med Klara i vagnen efter frukost. Vi joggade längs stranden till Lummelundas grottsystem. Ett foto vid originalingången där det imponerande systemet först upptäcktes och sedan förbi en staty av Fantomen på vägen hem. Det blev åtta spännande kilometrar innan vi åkte över till Fårö och semesterorten Sudersand.
Helt ärligt hade jag inga förväntningar. Bo på en camping med strand. Säkert superexploaterat och kommersiellt. Naturskönt. Säkert inte. Men så fel jag hade. Det blev ett favoritställe. Dessutom hade vi sällskap av vänner med liten kompis till Klara hela veckan som vi nu hade mött upp. Hela veckan på Gotland blev succé.
Några dagar vid Sudersand vilket var en skönt avkopplad och naturskön strand med utflykt till bland annat Langhammars naturreservat och våffellunch vid den populära gamla bensinstationen. Två små joggar varav en särskilt spektakulär då jag och Klara sprang flera kilometer i Ullahaus sanddyner och genom en ormbunksdjungel för att stanna till vid ett hav av plastankor till bådas förtjusning. Att springa med vagn i kuperade sanddyner med inslag av knotiga rötter var dock inte så förtjusande utan väldigt jobbigt, säkert omöjligt om ni hade frågat någon annan.
Sedan Ljugarn med samma upplägg och där vi dessutom hittade en favoritrestaurang, Bruna dörren. Där fanns fullt med Lego, skönt häng och livemusik. Topp för barnen och vi vuxna kände oss lite skönt trendiga dessutom. Bad och lekparkslek där den uppblåsbara krokodilen och enhörningen funkade lika bra i vatten som på land.
Jag höll på att glömma. Vi deltog i en orienteringstävling i brist på löpartävlingar. Hur kul som helst. Hur kul som helst att springa runt i skogen och komma sist. Men jag hittade alla kontroller på den fem kilometer medelsvåra banan som för mig blev drygt en mil och tog en och en halv timme. Att orientera på Gotland är svårt vilket var skönt att höra i efterhand ändå.
Veckan toppades av Visby där vi fick till ett restaurangbesök av trendig art, stadsvandring på egen hand där vi av en slump hamnade just i den lekpark där Prussiluskan leker med barnen i Pippifilmen. Underbara gator och spektakulära byggnader, främst i form av kloster och kyrkor. Detta är ett särskilt ställe. Barnen gillade det också då lekparken i Almedalen verkligen var något särskilt. Glassen hos stället som hade flest sorter typ i hela världen var dock inget speciellt. Klara vill ändå få välja sin älskade Piggelin. Den var dock slut vilket var något hon inte glömde utan lät oss veta resten av sommaren. Piggelin slut. Välja annan. Vilket ändå inte var ett problem men tydligen satte mest avtryck av allt vi upplevde under hela veckan.
Vi bodde över i hamnen och fick utan att vi ville ta del av klubbandet och dunket från bilarna som körde sin cruising med vändning och test av högtalare just där. Avslutade vistelsen genom att springa till stranden Snäck innan kvällsfärjan avgick. En vecka semeterperfektion där Klara hade den goda smaken att sova till halv åtta, vi tog dagarna som de kom, och hade himla trevligt med våra kära vänner.
V29 – Födelsedagsfirande och campande – 140 löpta kilometer
Denna vecka kan vi även kalla ultrautmaningen för jag hade gett Björn utmaningen att springa 10 km varje dag i en vecka och där jag skulle dubbla. Därför delar vi upp detta stycke i dagar och hoppas att jag kommer ihåg det rätt.
Måndag: Klara och jag hängde i Arkösund och fick till 10 regniga kilometer samt lek och bad. När vi kom hem körde hela familjen 10 km runt Fiskeby vilket är en klassisk runda.
Tisdag: Vår lilla flicka fyllde två år vilket firades med kaka på sängen och paket. En runda med familjen på förmiddagen, och tilläggas ska, Klara vill följa med när vi pratar om att gå ut och springa, även om hon inte alltid får eller ska det. Firande med släktingar på eftermiddagen, och sen på kvällen, mamma körde intervaller och de andra hoppade och lekte bredvid.
Onsdag: Jag gav mig ut på ett ultrapass där jag klockade in 43 km. Först en sväng till skogen där jag lade in en av mina omgångar på trailspåret vilket blev en av de långsammare. Körde på, pratade med en kompis i Norge. Mötte en förvirrad man som jag sedan skuggade efter att ha ringt polisen så att de kunde hämta honom. Fångade upp Björn och Klara som hakade 10 km innan jag avslutade själv en timme.
Torsdag: Vi tog bobilen till Godegård och hittade en fin plats vid en liten strand att campa på. Bara vi. Rofyllt. Innan det kom 27 franska ungdomar som slog upp 8 tält. Skapligt oväntat men de var trevliga och vi kanske mer högljudda än dem. Rundan blev 12 km tillsammans med hela familjen där vi kom lite offroad, hamnade i ett gigantiskt hallonsnår och sedan tog en läsk och chokladboll inne på det vackra området vid Godegårds gamla bruksmiljö som är väl värt ett besök. Där finns också ett porslinsmuseum där vi dock inte släppte in Klara.
Fredag: Körde vidare och checkade in på Harge camping där min syster och Klaras kusiner hyrde en stuga. Det blev cyklande i pumptracken för de små, bollkickande och till det lite vin för oss vuxna där middagen intogs på restaurangen nere vid stranden. Vår runda innan maten blev på 11 km ned till Harge uddar då himlen öppnade sig för ett skyfall. Men det tog inte bort den fina naturupplevelsen vid Vätterns strand.
Lördag: Efter lek och bad i poolen trots det höstlika vädret åkte vi till nästa boställe som spontant blev en liten obemannad camping i Ulrika. Sprang 11 km i omgivningen som verkligen bjöd på fint kulturlandskap och passering vid vackra, röda kyrkan inne i byn innan vi grillade och försökte fånga småfisk i håven. Var svårt, men det gick att håva upp leksaker ändå, till Klaras förtjusning, i den spegelblanka sjön.
Söndag: Cykling i Tolvmannabacken i Kisa var fokus. Nedför skidbacken som numera är en cykelbacke. Jag och Klara sprang in till Kisa och lekte i den park som vi kom ihåg var rolig när vi var och sprang Bankvarvet i början av juni. När hon sov efter lunch fick jag en av de få stunder under denna sommar, sittandes i en stol läsandes en bok med en kopp kaffe. Som jag njöt. När Björn cyklat klart, och även kört ett par varv upp och ned med Klara sittandes framtill på cykeln var det dags för den sista rundan i utmaningen vilken blev 10 km vid Föllingsö. På kartan såg man inte innan hur kuperat det var. Det var helt brutalt. Men vi fixade det. Björn trött men grymt stark efter veckans avklarade uppdrag. Längsta han sprungit på en vecka. Vi firade med att använda presentkortet jag och Klara hade vunnit i tidigare nämnda lopp på en lokal restaurang samt köpte blöjor och mat i affären för resten.
V30 – Hemmavid – 100 löpta kilometer
Sista veckan. Det var nu man skulle hinna allt man inte hunnit. Bada. Vara spontan. Hänga i trädgården. Slappa. Vi lyckades nästan. Eller kanske inte. Persade på trailspåret. Firade Klaras storasyster i Sya. Sprang intervaller. Var i Arkösund och badade och på konsert. Hade besök av vänner med familj under de sista fyra dagarna. Var på Kolmårdens Djurpark. Kollade in inre hamnen. Grillade i trädgården. Gjorde ett försök att äta på en uteservering. Blev inomhus på grund av skyfall. Badade i kompisens pool. Lekte i lekparker.
Summa summarum. Semesterns fem veckor var över. Klara började på förskolan. Och jag har faktiskt känt mig ledig, om än inte utvilad. Men sommaren är inte riktigt färdig Nu har solen kommit tillbaka, även om det var skyfall igår. När vi sprang intervaller och halva Norrköping blev översvämmat. Vi badar fortfarande. Vi njuter fortfarande. Och datorn, den kan jag plocka fram och jobba från på balkongen. Dessutom är det utomhuskonsert i parken ikväll. Än är inte hösten här.
