dec
Nu ska jag berätta om en helt perfekt helg, en sådan som innehåller extra allt och dessutom kryddad med lite till. Den innehåller litteratur, löpning, upplevelser, god mat och vänner.
I min bokklubb gillar vi att fira. Och det är bra att dra ut lite på vissa saker så att det blir ett jämt flöde av retreats. Så att Jennie fyllde 40 för ett och ett halvt år sedan var smått perfekt. Jag stod för upplägget. Det är också en bra grej med vårt gäng. Vi gillar lika. Spelar ingen roll vem som planerar. Ingen är orolig för att det inte ska matcha ens preferenser.
Sen är det bra att flera i gänget har familj med stora bilar så att man nästan får in en hel klubb i dem. Vid lunch drog vi från stan och mot Åtvidaberg. GPS:en inställd på Adelswärdska laven. Jag hade gjort laxwraps som skulle ätas vid dessa Bersbos gamla gruvor. Där det en gång bröts koppar och där människor slitit, säkert nästan ihjäl sig. Det såg inte ut som när jag var där sist. Då hade jag visst missat själva Adelswärdslaven, utan det var vid storgruvan bildminnet kom tillbaka. Men vi fick två platser varav en ny för mig, en liten promenad däremellan, och en släppt sten för att lyssna hur djupt gruvhålet var.
Fikan med glögg, hembakt adventskaka och skumtomtar skulle intas längs en liten vandring. Klockan blev lite mer än tänkt, men nog skulle vi hinna till utsiktspunkten vid sjön Risten i Högboda natureservat innan det blev mörkt. Rundslingan var enligt uppgift bara drygt två kilometer och vi i grunden raska. Men vi hade inte tagit med granbarkborrarna i beräkningen. Varningsskyltar. Knakande skog, den som stod kvar. Svårforcerad terräng på grund av den som fallit. Men jag entusiastisk. För visst var stenarna klädda med mossa fina. Och visst såg det bättre ut längre fram. Men nja, det blev värre. Någon utsiktsplats över sjö blev det inte, men väl ett mossigt berg. Fikat var lika gott där, och på vägen tillbaka visade det sig att det fanns en bättre röjd väg.
Tur ändå att det var mörkt när vi längs slingriga vägar var framme vid huvudmålet, vistelsen hos Lapphem i Borkhult. Det var ren magi att komma fram. Ett ställe som är tänkt att vara en oas och är det på riktigt. Ännu mer tur hade vi då det som rest efter ett tidigare julbord fortfarande fanns hembakta pepparkakor och varm must på ett bord framför huset. Vi delade in oss i rummen, vilka kändes som hemma i en sommarstuga. Alla lika olikt fina varandra.
Vårt som hade ett bord i sovrummet blev högkvarteret. Det blev där vi drack skumpa innan vi gick i lånade raggsockar i fukten upp till den vedeldade bastun. Det var där vi skålade lite till innan middagen i den enormt hemtrevliga matsalen. Det var där vi pratade om bokklubbsboken som skildrade Johnny Bodes liv med titeln Strafflös. Ett stycke fascinerande och sorglig historia om en stor man med tragiskt öde i musikbranschen. Vi var överens om att den var läsvärd och intressant om än inte någon litterär pärla. Det var där vi hängde en stund innan timmen inte blev alltför sen. Vi ville utnyttja tiden till att få sova i en harmonisk miljö. Vi ville vara utvilade till den magnifika frukosten.
Vi ville även vara pigga och glada inför söndagens utmaning. Team Fillinge Ultras terränglopp. En tradition för min familj som också slöt upp, denna femte gång det arrangerades. Vi i bokklubben som gärna maxar hann även en kort visit i Herrsäters gårdsbutik innan start. Inspirerad av Borkhults middag, då vissa delikatesser fanns att köpa där i den dygnsöppna stugan.
En mil i skogen och ett arrangörsgäng som är mina vänner och väldigt trevliga sådana. Glöggen puttrade över elden, fikat var klart, och vi blev beredda trots att vi missade briefen. För mig gick det bra på vägen och som vanligt sämre i skogen som det brukar. Men skogen är fin på denna plats och särskilt den sista biten innan grusvägens spurt in i mål. Den som var gladast i var nog Björn som för första gången vann över sin fru i ett löparlopp, tätt följd av Jennie som jag puttade in framför mig i mål på en femteplats. För att inte glömma Elin som vann en chokladkalender på sitt startnummer. Detta är loppet med de finaste priserna till de främsta, samt lottade. För vad sägs om strösalt, klädnypor eller en brödrost? Haka på vår tradition nästa år och fira advent i Fillinge med den äran. Och passa på att utforska närmiljön när du ändå är där likt det föredömliga sätt vi gjorde det på.
