jul
I måndags efter att bussen hade gått sönder, vi fick vänta på en ny men de istället bestämde sig för att laga den gamla rullade jag in i Serbiens huvudstad Belgrad. Det hade hunnit bli en stund efter lunch och jag gick backarna och trapporna upp till Terazije Square där Nina satt på Hotel Moskvas uteservering. Hon hade beställt in en tårtbit åt oss och nu började den mer lyxiga delen av mitt äventyr på Balkan. Vi strosade genom staden, köpte popcorn i parken och hade först den botaniska trädgården som mål. Vår väg kantades av komplex som andades det forna Östeuropa. Botaniska trädgårdar brukar ofta spegla sitt lands flora men på den punkten blev vi lite konfunderade. Genom gallret såg vi endast en skräpig och igenväxt skogsdunge. Förhoppningsvis var den inte representativ för landets natur. Gick tillbaka till hotellet och bytte om till löparkläder och sprang till fästningen Kalemegdan. Kring den ligger en park och när en hund skrämde oss tog vi vägen bakom ett litet graffittiklottrat hus där vi hittade gigantiska benknotor. Mystiskt.
När vi gjorde oss klara för kvällen knackade det på dörren. En kille lämnade in en lapp och försvann lika fort. Vi tolkade det kryptiska meddelandet som att han ville bjuda in oss på en drink i sitt rum. Rummet där vi tidigare sett honom med öppen dörr ligga i sängen och dricka öl. Innan vi lämnade hotellet gick vi förbi den sällskapssjuka killen som inte kunde ett ord engelska. Han tyckte vi skulle dricka öl med honom och konversera med hjälp av google translate. Vi tog hans telefon och tackade för erbjudandet genom ett meddelande som översattes till turkiska. Vår middag intog vi på en gata som enligt uppgift skulle vara mysigt bohemisk. Om den nu var det förstördes stämningen av gatumusiker som spelade för högt och inkastare i stora hattar och gammaldags kläder. Promenerade sedan tillbaka längs paradgatan där man bland annat kunde köpa blå popcorn. Det smakade sådär.
Tisdagens morgon började med löpning på andra sidan Sava genom en park där kajerna var kantade av partybåtar. I Belgrad ligger klubbarna vilka har olika musikriktningar på flottar i Sava och Donau. Efter frukosten åkte vi till en random by utanför stan för att få en uppfattning om det riktiga Serbien. Vägarna kantades av solrosfält och majsodlingar. Stari Slankamen låg vid Donau och hade en affär, några kyrkor och inte mycket rörelse alls. Vi köpte nektariner av en tant på gatan och hade rätt snart gått längs hela huvudgatan med en avstickare in i den lilla katolska kyrkan. Vi blev insläppta av en tant som lade nya dukar på altaret och i bänkarna hade folk sina fasta platser där de lämnat kuddar för rumpan och anteckningar från söndagens gudstjänst. Många hus var fallfärdiga och då det inte fanns mycket till dörrar kunde vi gå in på upptäcktsfärd. Nere vid floden var det ingen större aktivitet men vi frågade en gubbe om han kunde köra oss en sväng med sin lilla träbåt. Vi kommunicerade med hjälp av teckenspråk och den tandlösa mannen lät oss kliva i båten. Han gjorde det bekvämt för oss vilket innebar att jag fick sitta på en tvättsvamp och Nina på ett par gamla kalsonger.
På den lokala restaurangen ställde fram en stor gryta med fisk och paprikasås åt oss som skulle ha räckt till en hel familj. Vi åt i solen på terrassen och tittade på ortens killar som spelade musik och gjorde armhävningar nere på bryggan. Tillbaka till Belgrad liftade vi först med en man som jobbat i Schweiz och eftersom han bodde vid halva sträckan fick vi ställa oss längs landsvägen ännu en gång. Där blev vi upplockade av en kille som kedjerökte i bilen och bjöd oss på äckligt godis. Eftersom han inte kunde ett ord tyska eller engelska ringde han upp sin brors flickvän som kunde tyska och gav telefonen till mig så jag kunde förklara var vi skulle. Sista biten till hotellet fick vi gå och det blev ett stopp på ett café eftersom det var varmt och kakorna dessutom är goda i Serbien. På kvällen gick vi till ett lite mer genuint kvarter och började med en drink på en pub som var inredd med stora trämustascher och fortsatte med asiatisk mat på ett mysigt ställe. Blev en pub till innan vi var för trötta och när vi skulle betala gav oss kyparen en studie av kokainets förträfflighet. Men vi blev inte övertygade.
Av världens alla huvudstäder har Belgrad upplevt flest krig och varit delaktiga i 115 olika internationella konflikter. Staden har jämnats med marken 44 gånger förutom mindre bombanfall, och då senast 1999 av amerikanerna.
När det verkade omöjligt att hitta ett ställe där vi båda kunde göra pedikyr samtidigt tog vi istället en taxi till en stor kyrkogård. Kollade in de gamla gravarna och köpte sen en gigantisk melon och pizzaslice som vi åt i en park. När vi låg på gräset och vilade kom en kille fram och frågade om han fick ställa några frågor rörande skor. Han påstod vara ute på uppdrag av en skoaffär. Frågorna var enkla och tog inte lång tid och när det var klart sa han att vi i utbyte kunde få fotmassage. Vi tyckte det var lite konstigt att han skulle utföra den på plats men jag tackar inte nej till ett sådant erbjudande. När han var klar frågade han om man fick ta min stortå i munnen. Jag trodde han sa något annat och svarade ja och innan jag förstod vad som hänt började han slicka på min stortå. När jag ryckte tillbaks den sprang han iväg. Det hela var väldigt surrealistiskt och efteråt visste vi inte var vi skulle ta vägen av skratt. Jag hade antagligen stött på en riktig fotfetischist. Under tiden vi var på hotellet och fräschade upp oss efter den svettiga dagen bröt ett ordentligt oväder med hagel och åska ut och vi beslutade oss för att ta taxi upp till paradgatan. Där gjorde vi ett ytterligare försök att få pedikyr och blev hänvisade till en salong. Där vi blev ombedda att vänta på några stolar. I soffan bredvid oss satt tre barn som inte hade lyckas undvika störtskuren. Ägaren till salongen hade varit och köpt torra kläder till dem men kunde tyvärr inte organisera behandlingar åt oss. Ute på gatan träffade vi en kille som hoppade längdhopp för Serbien under den tiden Patrik Sjöberg var aktiv. Han hade hoppat 8.04 meter och tipsade oss om ett shoppingcenter där det fanns bio. Vi åkte dit och åt mat i en foodcourt som mer påminde om en stor skolmatsal och såg en väldigt dålig film. I taxin tillbaka över Donau med det upplysta Belgrad som panorama klämde vi i ordentligt och sjöng med i Right here waiting for you som spelades på radion.
Efter några få timmars sömn var det dags att vakna. Kvart över fyra följde vi ljudet av Roxette som mannen spelade på hög volym i receptionen. Han sänkte ljudet, gav oss två croissanter till frukost och sedan satte vi oss i taxin till flygplatsen. Våra dagar i Belgrad hade varit grymt bra och en sak är säker, till Balkan kommer jag att återvända.
