dec
Tre veckors av löpvila, möjligtvis någon jogg om andan faller på. Så härligt det ska bli. Framför allt ser jag fram emot mer tid för styrketräning vilket ofta tyvärr blir bortprioriterat. Enklaste sättet för mig att komma i gång på riktigt och bli inspirerad är att gå på pass. Denna vecka var alltså ett perfekt tillfälle att testa några nya på anläggningar i stan. Jag började i måndags.
Jag är en vältränad person, men man är liksom tränad i de kroppsdelar man använder normalt sett. Nu blev det burpees både fram- och baklänges och fler mountainclimbs än jag trodde var rimligt att ordinera någon. Träningsvärken skulle komma som ett brev på posten och jag blev trött på riktigt. Att ta ut sig på det sättet inom styrketräning tycker jag är svårt på egen hand.
På tisdagens morgon besökte jag ett pass på mitt eget gym, Helhetshälsans Hus, som jag brukar göra på tisdagar, men brukar hade inte inträffat sedan i somras. Dit har jag önskat mig mjuka plyoboxar då en önskelista sedan en tid suttit uppsatt på väggen. Jag gillar att göra boxjumps, är övertygad om att det är bra för löpare, och brukar även använda parkbänkar längs min löpande framfart att hoppa upp på.
Denna morgon var det som sig bör ett cirkelpass med olika stationer och tanken var egentligen att sitta på boxen och göra situps, men jag brukar ta tillfället i akt och hoppa i stället. Träningsvärken från gårdagen kändes inte än. Heller inte tröttheten. Så jag hoppade upp. Men missade. Smalbenen slog i och det med besked. Först fattade jag inte hur illa det hände. Innan blodet spred ut sig i pölar på tightsen.
Jag blev lite vimsig. Såg lite suddigt. Lade mig ned. Känns det så här att svimma var en fråga jag ställde mig. Enligt uppgift väldigt blek. Så sjukt ont gjorde det egentligen inte. men shit vad såren, särskilt det ena, var djupt.
Hade jag varit själv hade säkert ett plåster fått duga. Men jag fick hjälp med att titta på såret och lite blodstoppande då det rann friskt. Till akuten skulle jag tydligen med bestämdhet. Ok då. Jag åkte dit. Bil hade jag på grund av tidigare nämnda löpvila ändå.
På akuten var det lugnt. Jag var helt själv och fick komma in direkt. Visst behövde det sys alltid. Båda benen dessutom. Att jag ska på solsemester på söndag var inget de tyckte var helt super. Men blev uppmanad att hålla rent, torrt och inte kliva in på närmsta sjukvårdsinrättning om någon komplikation skulle uppstå. Blev väldigt fint omhändertagen.
Nu är jag alltså sydd och omplåstrad. Det blev ingen styrketräning igår, mer än de få övningar jag hann innan jag försökte hoppa upp på boxen. På gymet är jag snart tillbaka. I benen gör det inte ont och ikväll är Den Stora Juljoggen. Det var trots allt ändå värre den dagen för snart sju år sedan när jag bröt benet på två ställen.
Altid extra rabatt på löparskor och kläder med koden LOPARAVENTYRET hos Top4Running.
