Blod

Förra onsdagen var jag på vårdcentralen för att kolla mina blodvärden och EKG. Det var första gången jag gjorde det och proceduren var över på ett kick. Efter att ha plöjt några ointressanta trädgårdstidningar i väntrummet var det två stick i fingret och några minuter på en brits med elektroder utspridda på kroppen innan det var klart.

Igår fick jag resultatet på posten. Mitt EKG som är ett mått på hjärtats aktivitet var helt normalt. Men mitt blodvärde (Hb) var 118 och ferritinet låg på 8,6. Hb är ett protein som finns i de röda blodkropparna och transporterar syrgas från lungorna ut till kroppens övriga vävnader, exempelvis musklerna och hjärnan. Där lämnar hemoglobinet av sitt syre och plockar upp avfallsprodukten koldioxid för att frakta den tillbaka till lungorna, där den lämnar kroppen. Ferritin, också ett protein, fungerar som ett skafferi av järn för tillverkning av Hb. Dessa depåer för tillverkning av Hb kan man stampa sönder, i synnerhet när man är maratonlöpare och kroppen tillryggalägger många kilometrar under en vecka. Detta resulterar bland annat i sänkt mjölksyratröskel. En följd av lågt ferritinvärde blir även ett lågt Hb-värde.

Jag har stampat och trampat så mycket att mitt skafferi ekar tomt. Till och med ruskigt tomt. Om man är med i landslaget och har under 24 i ferritinvärde får man receptbelagd järnmedicin. Detsamma gäller för en Svensson om värdet är under 16. Jag har ett värde på 8,6.

Bildresultat för en cellsam historia

Såhär går det till fick vi lära oss, familjen Hemoglobin är på väg till musklerna med syre, i en cell-sam historia, det franska tecknade barnprogrammet från 1986.

Läkaren skrev i brevet att jag sannolikt kanske har problem med min mage eller extrem mens. Magen är check och när det gäller mens har jag inte haft någon senaste åren. Kroppen är nog smart och tänker att det lilla järn jag har borde stanna i kroppen.

Men det finns en bra sida av detta. Jag får helt legitimt börja dopa mig med järnpiller. Detta visade sig dock vara lättare sagt än gjort. Tydligen lider hela stan av järnbrist då inget av de fyra apotek jag besökte hade det jag fått utskrivet. Dessutom var det slut hos leverantören. Imorgon dammsuger jag ytterområdenas apotek på jakt efter piller. Skulle två månader av järn i tablettform inte hjälpa kommer det bli sprutor istället. Spännande. Undrar om det innebär gummislang och kanyl innan tävling.

Ikväll var det backintervaller i Smedby. Ett av mina favoritpass. Passet är en slinga på 2,5 km innehållandes fyra backar av olika längd som vi kör två gånger. Med vägen dit och hem blir det sammanlagt 15 km vilket resulterar i ett bra distanspass innehållande kvalitet. Kändes rätt segt idag, men jag väntar spänt på om det kommer bli någon skillnad när mina järnvärden är ok. Under nedjoggen hem i den mörka upplysta staden behövde jag i alla fall inte oroa mig för vampyrer. De behöver icke göra sig besvär, för det finns liksom inget att hämta hos mig just nu. Eller kanske är det så att de moderniserat sitt intag av blodsubstans och länsat stadens apotek.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *