Back to work

Tåget rullade in på stationen vid kvart över åtta i onsdags kväll efter äventyret i Israel och halv nio satt jag redan med kompisarna på Munken med en raggmunk framför mig. Då IT-konsulten fortfarande bodde i lägenheten fick jag sova över hos Nina. Det var mysigt och något jag kan tänka mig att göra även om min lägenhet inte skulle vara upptagen.

På torsdagsmorgonen tog jag på mig de kläder som fortfarande var någorlunda rena efter två veckor på resa och gav mig iväg för min första dag som lärarvikarie. Det blev multitaskande eftersom jag skulle vara både i en tvåa, en trea och på fritids. Det blev bland annat läsläxor, matteräkning och tillverkning av pappersfjärilar. Någon började gråta, satte sig under ett bord och vägrade göra annat än pärlplattor. Fick även lära mig att nuförtiden kan My Little Ponys förvandlas till människor. Planen hade först varit att efter jobbet låna Ninas bil för att åka till Skärblacka.  På vägen dit skulle jag hämta några flyers på macken i Klinga som Lasse på Kimbiacamp hade lämnat tidigare under dagen. Detta hade jag dock glömt och fick istället springa de åtta kilometrarna dit på vägar delvis utan gatlyktor och lika långt tillbaka, vilket blev en bra uppvärmning inför rockgympan.

På fredagen var det en ny skola och nya kids. Deras ordinarie fröken hade skrivit på en lapp att hon hoppades att jag hade kolhydratladdat inför denna utmaning då det skulle komma att behövas. Under första lektionen förstod jag inte vad hon menade, men ju längre dagen gick förvandlades vissa av de från början lugna barnen till små monster. Skönt att få springa av sig detta under ett hårt intervallpass. Eftersom att en bomässa intagit vår träningsarena blev det utomhus. Fyra gånger fyra minuter, fyra gånger två minuter och fyra gånger en minut och en minuts joggvila mellan alla intervaller. Åkte sedan raskt vidare till tjejmiddag i Linköping. Ylva som stod för middagen hade haft en busy dag på jobbet då en gubbe hade grävt en grop och sedan vält med sin enorma grävmaskin ned i den. Hon styrde ändå upp maten galant och vi blev lika mätta och hade lika trevligt som vanligt. När jag framåt halv tolv kom hem till min gata hör jag två killar ropa mitt namn. Det visar sig vara två stycken i LiU Elitidrottsgruppen. Den ena utrustad med en yxa och den andra med ett oidentifierbart barrträd. Jag blir indragen på festen. Det visar sig vara riktigt roligt så jag stannade kvar och dansade både med och utan gran ett par timmar.

Blev några få timmars sömn innan jag återigen, denna gången med tåg, begav mig till Linköping. Jag skulle ha min första föreläsning och åhörarna var löparklubben Akele. Trettio personer hade samlats för att lyssna på mig vilket var jätteroligt. Precis när jag skulle börja kliver även helt oväntat min gamla nyckelharpslärare in i lokalen. Ja det stämmer, jag kan spela nyckelharpa. Dessutom fiol, och även dansa folkdans. När jag pratat en kvart blir jag orolig att jag inte skulle kunna fylla ut de utsatta två timmarna. Detta visar sig inte bli något problem, snarare tvärt om. Jag hoppas att jag kunde inspirera dem med mina löparäventyr. Efteråt var vi några som genomförde ett distanspass ihop. Kul att få lära känna nya löpare och få springa på nya ställen. Dessutom i strålande sol. När jag sedan blev bjuden på lunch hemma hos Jonas vars bebis var uppklädd i svensk folkdräkt blev besöket i grannstaden perfekt. På kvällen gick jag på bio, små citroner gula, med löpartjejerna i LiU. Inspirerade av filmen fortsatte vi sedan till Fiskmagasinet och åt fisksoppa. Sedan tog Nina och jag en sväng förbi några i Tjalve som hade ett mellohäng. Hann precis se den förvirrade pojken bli Sveriges bidrag till Eurovisionen och även få del av det gofika som hade utlovats.

Före Tjalves söndagspass avverkade jag 11 kilometer på egen hand. Innan den gemensamma starten blev Oskars runda brädad av Christers och vi gled i skönt tempo genom stan, återigen med solen i ansiktet. Nu sitter jag i soffan och softar. Ska läsa ut boken inför kvällens bokklubb. Blonde av Joyce Carol Oates ska avverkas tillsammans med tjejerna, soppa, bröd och massa babbel. En biografi över Marilyn Monroes, trots framgångarna och all berömmelse, smått tragiska livsöde. Det blev inget zoo som gav sig ut och tränade idag, men jag väntar med spänning på hur det blir nästa vecka.