En streckad dag i kalendern. Vilka vägar i Östergötland hade jag inte sprungit på. Tog fram kartan i telefonen. Hur långt skulle jag hinna på en dag med en övernattning. Igår tog jag bussen från Norrköping söderut utan någon helt färdig plan. Faktum är att jag hoppade av redan i Ringarum fast tanken på förhand varit Gusum. En smula självinsikt drabbade mig. Jag tar mig ofta vatten över huvudet i form av kilometerantal. Det är inte orken det är fel på men tiden för att stanna till blir ofta väldigt knapp. Jag rekognoserade lite under bussresans gång. Orten är en av kustkommunen Valdemarsviks fem distrikt, men ligger inte vid kusten. Som tätort är den mest känd för värdshuset som ligger precis utmed E22:an. Bland annat brukar värnpliktiga på väg till och från Karlskrona örlogsbas stanna där för att äta. Måste finnas något mer av intresse tänkte jag, letade vidare och läste att det skulle det finnas ett Grållemuseum. När jag närmade mig centrum såg jag just den skylten. Hann trycka på knappen för stopp. Klev av. Äventyret hade börjat.
Svenska Fergusonklubben har hand om muséet. Den uppmärksamme kanske har sett en traktor på en piedestal längs E22 i höjd med denna ort. Den klassiska traktorn som började serietillverkas på 50-talet, Ferguson TE20, även kallad Grålle hade nyheten att den hydrauliska trepunktslyften gjorde att den kunde dra förhållandevis stora redskap utan att slira. Föreningen som bildades 1986 har runt 7000 medlemmar och en imponerande samling av fordon, historia och nostalgiska tillbehör.
Den solblekta skylten visade på sommarens öppettider och ett kansli som skulle vara bemannat varje vardag. När jag tittade in genom fönstret såg det ut som kontoret hos UFO Sweden i Crazy Pictures senaste film. Ringde numret på anslaget och kom till telefonsvarare. Man får räkna med att gå bet när planeringen för besöket inte hade sträckt sig längre än 15 minuter tillbaka i tiden. Joggade mot centrum. Hittade det gamla stationshuset som numera inrymmer ett café och en skylt som tipsade om en motionsrunda varannan torsdag där alla är välkomna. Trottoarprataren med motionsinformationen var skymd bakom några jordsäckar vid mataffären dit jag gick in och fyllde ryggsäcken med mat och dricka för turen. Som det verkade skulle ingen möjlighet till påfyllnad finnas längs min väg denna överhettade sommardag. På min väg ut ur affären blev jag uppringd av kanslisten på Grålleföreningen. Hon hade haft ärenden på morgonen och hade därför inte varit i tid till jobbet.
Kunde inte försaka denna möjlighet till exklusiv visning och joggade tillbaka. Fick en snabbrunda i en av traktorhallarna där en av rariteterna är världens dyraste traktor och brukar stå på piedelstal när det är utställningar. Jag fick se allsköns souvenirer och ta del av en del anekdoter. Att det fanns två hallar till med traktorer fick bli en teaser för jag behövde ge mig ut på vägarna och så blev det, med Fergusons tryckta magasin som kommer ut några gånger per år, nedstucket i ryggsäcken. Då min tidsplan blev något ruckad missade jag ett ställe jag hade varit nyfiken på. Smörgåsshopen där det enligt hemsidan förutom smörgåsar och tårtor säljs underkläder till hela familjen.
Att springa runt i Valdemarsviks, Söderköpings och Linköpings kommun denna sommardag var som att springa runt i den klassiska bilden av ett svenskt kulturlandskap. Jag njöt i fulla drag. Solen stekte men faktum är att i rörelse är det inte lika svettigt som när man stannar. Och ett antal stopp på vägen blev det. Så är själva grejen med ett löparäventyr. Att upptäcka saker på riktigt. En liten hemmasnickrad skylt pekade upp till Natulica lantgård. Där var ingen hemma, bara de små djuren tillhörande verksamheten, vilken bygger på att barn ska få uppleva lantliv. Här kan man bland annat köpa 10-kort för att rida shetlandsponny och hälsa på minigrisar, kaniner och andra smådjur. En idyllisk liten gård där det även går att köpa ägg. Dessutom finns produkter från närliggande gården Olerum som har öppet under augusti månad, och därför inte fick ett besök denna dag.
När jag hade lånat utemöblerna för att äta mitt mellanmål kom Hanna som driver gården hem. Fick en liten visning och påfyllning av mina vattenflaskor innan färden gick vidare längs åkrar, förbi sjöar och genom skogar. Vägarna är vindlande och min rutt var inte helt spikrak vilket gjorde att en felspringning lätt inträffade. Den gjorde att jag hamnande i Östra Ryd där jag köpte en liter mjölk i affären. Svepte den. Galet varm dag. Var mer sugen på dricka än mat men försökte pilla i mig pastan jag hade köpt i Ringarum.
Att jag sprang fel gjorde inte så mycket för då kunde jag även få en sneak peek hos Torsjö loge. Där var inte heller någon hemma men under helgerna finns möjlighet till fika och glass utanför ladan med fin utsikt över landskapet och där verksamheten även innefattar blommor och inredning.
Det hade hunnit bli tidig eftermiddag och var om möjligt ännu varmare ute. Då fick jag ett sms från gården där jag hade planerat att bo om möjligheten att bli upphämtad utifall dagen blev alltför kämpig. Vilken service. Men jag ville ha ultraträning och bästa sättet att träna inför långa och varma utmaningar är just att springa långt när det är varmt. Hittade motivation och lite tempo i det faktum att jag skulle få landa på ett trivsamt ställe när det blev kväll. Ingalund. Höverstad. De små byarna passerade lika snabbt som skyltarna jag läst deras namn på. Svängde ned mot Sörby säteri vilket ligger praktfullt i grönskan med stall och ägor nedanför. Just rida går fint att göra här och på anläggningen finns bland annat butik som enligt uppgift inte bara säljer ridsaker. Läste mig till att det hade varit öppet bland annat under Mors dag och en skylt visade dessutom möjligheten att bo över.
Ett stenkast därifrån om man kastar sten långt låg ett av mina planerade stopp. Nämligen slottet vars tinnar syntes från Sörby säteri. Med det målet och vetskapen om att dagens löpning efter det innebar en ganska kort distans satte sprutt på benen. Ekenäs slott är ett av Sveriges mest välbevarade 1600-tals slott. Det är i privat ägo men har café- och museiverksamhet på somrarna. Dessutom är två event av större storlek. Riddarspelen under Kristi Himmelsfärd samt den populära julmarknaden. Jag satte mig på trappan till en av sidobyggnaderna. Insöp historien. Spanade ned över nejden då slottet ligger på en höjd. Drack lite till. Mitt sista flytande i ryggsäcken.
Sex och en halv kilometer kvar. Örtomta. Två och en halv kilometer kvar. Kyrkan med dess klocktorn var väl värt ett stopp. Fyllde på lite med vatten också som jag brukar på kyrkogårdar och är ett tips inför andras löpande äventyr.
Halv sex sprang jag upp på gårdsplanen till Klefstad gård efter 52,5 varma kilometrar. Här skulle det bli ljuvligt insåg jag direkt. Prunkande trädgård med byggnader av olika karaktär. Hörde röster från en av dem. Klev in på altanen och blev varmt välkomnad av Märtha, dotter Elisa och hennes dotter Ebba 3 år.
Märtha har haft verksamhet sedan 30 år tillbaka. Nuförtiden är restaurangdelen nedlagd men genom åren har 170 000 gäster passerat där mat och bakverk är vida känt, bland annat genom de tidigare julborden som serverats. Dessutom har hon gett ut en kokbok som går att köpa via hemsidan där hon tagit vara på familjerecept där flera har använts sedan 1800-talet. En genuin bok där de bland annat blivit inbjudna till TV-soffan för att berätta om detta alster och kulturarv.
Numera vilar verksamheten på ett Bed and Breakfast där rummen och miljöerna är unika och dit många hittat för att få en oas i vardagen eller under resan. Hållbarhetstänk går som en röd tråd genom verksamheten där bland annat energi sparas genom att inte torktumla handdukar och allt som kan tas till vara av det naturen har att ge. Och Ebba, hon skjutsas såklart på cykeln till förskolan i Örtomta.
Att sitta i matsalen på Klefstad är en personlig upplevelse där jag fick delta i familjens vardagsliv och det blev verkligen en trivsam stund under middagen, som jag fick speciellt serverad eftersom jag sprungit långt, äggakaka sprungen ur familjens skånska rötter. Mullbärssylt därtill, för på Klefstad finns det något så ovanligt som mullbär, och dessa enligt expertutlåtande, av extra fin kvalitet. Det var roligt att få höra släkten och verksamhetens historia och dessutom upptäcka att Elina varit ute i världen mycket likt jag själv och hade många spännande upplevelser att dela med sig av.
Efter middagen fick jag en visning i muséet. Märtha har sedan barnsben samlat och sparat släktens vävnader, tyger, spetsar och broderier till vad som nu är en av Sveriges största privata textilsamlingar. Sedan 2018 har hon visat upp spetsar och broderier för allmänheten i utställningen ”Arsenik och gamla spetsar”. Och jag lovar, om du inte tycker att broderi är intressant, gör ett besök här så har du ändrat uppfattning. Utställningen är helt fantastiskt och historierna därtill är verkligen spännande.
Sedan var det dags för dagens sista aktivitet. Läsa bok i en stol på gården. Att ge mig ut på detta äventyr var ett av mina getaway. Tid för mig själv. Ostört göra sådant jag älskar. Springa, uppleva och läsa. Hur kul det än är med småbarn behövs en paus ibland. Den tas med fördel på ett ställe som Klefstad.
Frukosten följde samma fina mönster. Hembakad östgötsk hålkaka. Hemgjord mullbärssylt, tomat- och apelsinmarmelad. Och ytterligare några härliga historier därtill. Bläddrade lite i kokboken och blev inspirerad av några favoriter ur samlingen. Hann säga hej då till Ebba innan hon drog till förskolan. Sedan var det dags för mig att springa till Linghem för att inte missa mitt möte hemma i Norrköping. 9,5 km njutlöpning där jag hann se årets första blåklint, Östergötlands landskapsblomma och passera ännu några Bullerbyar.
62 km mellan Ringarum och Linghem om man springer lite fel. Östgötaäventyr nummer nio var slut. Jag är redan sugen på nästa. Hoppas ni inspireras till att vilja besöka någon av de platser jag passerade – per egen maskin, med cykel eller bil. Sommaren har bara börjat. Äventyren och upplevelserna ligger där ute och väntar på er.
