Fyra kilometer uppåt och sedan skulle det vara nedför och platt enligt uppgift. Jag hade 2,5 minuter att springa in för att placera mig tvåa istället för trea efter denna etapp. Men jag visste inte hur tjejen med nummer 79 såg ut. Många damer tog sig snabbare uppför än mig och sedan var det dags att plocka placeringar längs den grusiga serpentinvägen nedför vilket jag också gjorde. Så pass mycket att jag låg tre när de sista tio kilometrarna började med havet på höger sida. Dock var det inte särskilt platt utan böljande. Men det rullade på skapligt och jag sprang om en del killar. Räckte inte hela vägen och jag kom trea igen. Men bara en och en halv minut efter. Himla duktiga tjejer framför.
Såhär långt in i loppet hade vi lärt känna fler och fler av deltagarna som främst kom från Tyskland och Storbritannien. Hade en trevlig stund på stranden innan bussen gick tillbaka och vi gick direkt till det lokala haket för att äta en kebab. Snabbmat tänkte vi. Men så blir det inte när man är enda gästerna och grillen först ska tändas och kött träs på spett. Men maten kom till slut och restaurangens ägare därtill. Sällskapssjuk av rang. Han slog sig ned och berättade bland annat om hans gravida papegoja som blivit stulen och förmanande mig att äta lite saktare. Mina händer var dessutom kalla och brukade jag gå klädd såhär. Med nummerlapp. Nej det händer inte dagligen. Han ville liksom inte att vi skulle gå. När vi sa att vi skulle till hotellet och lägga oss för att läsa en bok erbjöd han sig att gå och hämta böckerna så vi kunde sitta på restaurangen istället. Men vi behövde en dusch och avböjde vänligt. Samme man hade sedan på kvällen kastat tallrikar och eldat på golvet i restaurangen under den dans vi även missade i torsdags.
Eftermiddagen spenderades enligt plan. Läsandes bok i en solstol. Denna dag var det inte särskilt varmt. Men klart det var bikiniväder för en svensk. På kvällen gick vi upp till restauranggatan för att utforska. Tittade i en lokal mataffär med brett utbud och satte oss sedan på en mysig restaurang. Det blev fisk i olika former och sedan en tidig sänggång.
Söndag. Sista dagen. 10 km stadslopp. Perfekt. Min tävling. Platt och asfalt. Vi åkte med bussen till den närmsta tätorten Paphos och startportalen stod uppblåst vid den gamla borgen i hamnen. En solig morgon. Typ svensk sommar liksom vi haft det hela resan. Värmde upp längs vattnet. Kilometermarkeringar som visade 14 km och 15 km. Var detta ett missförstånd. Nej det visade sig att 90 min efter vår start arrangerades på samma ställe en halvmara. Samling. Först den dagliga korta ceremonin där gårdagens ledare fick en gul T-shirt. Det var samma vinnare alla dagar vilket för dem nu hade resulterat i tre precis likadana gula T-shirts var. Jag hade 4 minuter att ta in. Kändes knappast sannolikt. Men allt kan hända. Pigg och rask sprang jag om den ledande tjejen efter en kilometer vilken såg helt skrämd ut och lade på ett kol. Men hur det såg ut bakåt hade jag ingen aning om. Det gick lätt och jag sprang om många killar samtidigt som jag kunde se ettan nästan loppet ut. Landade på 39:30 men det tog inte många sekunder innan min kombattant kom i mål. Men det spelade absolut ingen roll. Blev två och tre totalt och hade loppet varit några dagar längre hade andra saker kunnat hända. Övervägde en kort stund att starta även i halvmaran. Men nej. Poolen och solstolen lockade.
Klockan var nio och en ölutskänkning var på plats. Den var väldigt populär och kägg efter kägg fick bytas ut. Nästan lite antiklimax att det var slut. Vilka roliga dagar och vilket bra upplägg. Vi hade fått se massor och sprungit fyra olika typer av lopp tillsammans med andra trevliga löpare. Vi minglade runt lite till bland annat dr Albans låtar. Sedan dags för lite kultur. I anslutning till centrum låg en arkeologisk park. Vi hade inga särskilda förväntningar men passade på att gå dit. I entrén sa jag skämtsamt att vi kanske kunde få gå in för pensionärspris eftersom vi varit så duktiga och sprungit i fyra dagar. Han köpte mitt argument totalt och släppte in oss gratis. På området fanns lämningar av gamla Paphos under romartiden i form av olika tempel och byggnader. Det var inte särskilt mycket kvar men det som imponerade var mosaikerna från sista kvartalet av 300-talet. Fantastiskt välbevarade och detaljrika. Klart värt ett besök.
Lunch i hamnen kändes som maximalt utnyttjande av miljön och solen. Sedan testade vi färdsättet lokalbuss tillbaka till hotellet. Där ägnade jag mig den ultimata lyxen. Att läsa en bok. Inte läsa ur en bok utan en hel bok. Dessutom en riktigt bra sådan. Malin Persson Giolitos Störst av allt som vi tar upp i bokklubben nästa vecka.
När solen gick ned denna dag och styrkeövningarna i dess nedgång var genomförda fanns ändå en trevlig punkt kvar på programmet. Galamiddagen. Vi gjorde oss fina, tog en drink på balkongen och trippade ned till salen där den skulle äga rum. Vi hade tippat på många finisher T-shirts, men icke, våra nya löparvänner var uppklädda och somliga svåra att känna igen tagna ur sitt sammanhang. Först en lång prisutdelning där över 70 pokaler skulle delas ut. En och en. Jag skojar inte. Sammanräknade resultatet, halvmaran, stadsloppet och så ålderskategorier på det. Glömde kanske nämna priserna till sponsorer, borgmästare och arrangörer. Ni förstår att det tog ett tag och samtidigt dukades en läcker buffé upp i andra änden av lokalen. Men vårt bord scorade högt. Jag och två till fick tre var. Maten var god och sällskapet trevligt. Vi ville beställa ett glas bubbel. Servitören var av en annan åsikt. Det var för dyrt. Dessutom var den bara fransk och ingen riktig champagne. Efter påtryckningar från oss fick vi köpa det vi ville ha. Varsitt glas för 5,50 Euro. Inte särskilt dyrt tyckte vi. Kanske hade han fått instruktioner från sin chef att sälja just det röda vinet han absolut skulle övertyga oss om. Sedan kom ett dansgäng in vilket var måttligt intressant innan en av killarna dansade med 18 dricksglas staplade ovanpå sitt huvud. Det var kul. Fast sen skulle alla dansa. Då menar jag alla. Jag gillar inte sådana danser. Men det var bara att bita ihop. Ringdans. Linjedans. Klapp och lek. Sen började discot. Där hade jag hellre och gärna varit med en kväll som denna. Men då vi hade transfer 01:45 på natten fick vi tyvärr säga tack och hej tidigt.
Några ynka timmars sömn. Sen var taxin där. Samma chaufför som skjutsade dit oss onsdag natt. Lika tråkiga som då tyckte han vi var nu. Han gjorde ett försök genom att säga att det inte är lagligt att sova i taxibilar. Yeah right. Vi somnade. Onsdag natt. Det känns jättelänge sen. 48 kilometer på fyra dagar sedan. Massa roliga och spännande upplevelser sedan. 96 timmar med Malin hade gått fort. Det är mer än de två vi hade spenderat tillsammans innan. Lägg till flygtid och transfer så är vi med marginal uppe i över 100 timmar och vi har haft det så fantastiskt bra. Det kommer säkerligen bli fler timmar.
Vad vann jag då i tävlingen förutom mina tre pokaler. Jo en start till nästa års tävling inklusive transfer till alla lopp och galamiddagen. Värdet är 210 Euro. Men jag vill alltid se nya länder – anta nya utmaningar – så därför är denna start nu till salu till ett mycket bra pris. Så frågan är – vem vill åka nästa år till denna upplevelse jag varmt kan rekommendera?
https://www.cypruschallenge.com/
Och för er som vill följa med mig på mina äventyr nästa år. Titta in på www.loparaventyret.se/resor
Glöm inte att om du bokar Berlin innan den 30 nov så ingår Löparäventyrets specialdesignade väska som självklart var med till Cypern och har varit oumbärlig på många ställen i världen.
Missa heller inte de kostnadsfria föreläsningarna i Stockholm 6 dec och Malmö 4 dec – Hoppas vi ses:
https://loparaventyret.se/kostnadsfria-forelasningar-malmo-och-sthlm/
