Intensivt som vanligt

Förra veckan var helt galen då Stadsloppet upptog större delen av min vakna tid. Jag var dessutom veckans instagrammare på hashtaggen #inorrköping vilket innebar att jag skulle visa upp vad jag sysslar med i min fina stad.

Fredagens ultrapass började med att jag sprang ned till Radio Östergötland för att vara gäst i deras morgonprogram. De var imponerade över att jag sprungit dit. Själv kände jag inte att 600 meter var en särskilt imponerande sträcka. Men när jag berättade att det var början på morgonens planerade 45 kilometer trodde de mig knappt. Det blev en trevlig stund i radion där jag och moderatorn var lika entusiastiska över att få ut publik till Stadsloppet och pratade nästan i mun på varandra. Att jag sedan kallade elitlöparna för fel namn eftersom att min fusklapp var så kladdig spelade mindre roll. Under min efterföljande ultraträning, den sista inför Ultravasan, såg jag till att springa förbi lite intressanta platser. Jag började rundan ut till Leonardsberg där en stig tog mig till en fin utsiktsplats över sjön Glan. Vägen tillbaka till civilisationen gick genom vassen och sänkte kilometertempot väsentligt. Någonstans skulle det även finnas räfflor från istiden som jag inte hittade. Får ta det nästa gång.

Sedan sprang jag förbi Bråvalla till Eriksberg och vidare till Kvillinge. Vid kyrkan visade jag de som följer Instagram att det går alldeles utmärkt att fylla på vätskedepåerna vid kyrkogårdar. Efter Åby vände jag tillbaka inåt stan och utåt hamnen över Syltenberget. Innan jag var hemma och hade sprungit mina kilometrar hade jag även varit i Lindö. Tyvärr hann jag inte äta något eftersom jag skulle dela ut nummerlappar på Ingelstad men fick med mig ett mellanmål i farten. Där var det fullt pådrag och efter att ha servat folk några timmar klämde jag in ett affärsmöte innan jag cyklade till Grand Hotel. Där mötte jag Dawn i foajén. Dawn som var min träningskompis när jag bodde i Berlin. Vi gick direkt till Munken och på första timmen hade hon fått uppleva en stor del av svensk matkultur i form av wallenbergare och kräftor. Eftersom att det denna helg är Augustifest besökte vi en konsert i Vasaparken och gick en sväng på marknaden. Att gå på markanden var rätt kul när man gick där med en utlänning och såg det som bjöds ut genom hennes ögon. Uppe på en lyftkran stod plötsligt de gamla gubbarna i Blå Häst och spelade och efter en drink nere vid strömmen såg vi fyrverkerierna vilka imponerade både oss båda två. Det kändes lyxigt att checka in på Grand Hotel i sin egen stad efter en lång dag. En dag då jag tackade min smartphone att jag hade haft kontoret i fickan. Det var många turer kring de sista detaljerna inför det stundande Stadsloppet. Framför mig såg jag en lång natts välbehövlig sömn. Men tyvärr försvann den tanken rakt in i det dunkande ljud som den myllrande Drottninggatan och dess krogar gav upphov till. Jag fick snällt vänta på att sova till kroggästerna hade gått hem.

Efter en god hotellfrukost med nygräddade våfflor gick jag Drottninggatan upp och passerade en av bangrupperna som placerade ut grindar längs sträckan som skulle löpas. Under några intensiva timmar byggde vi upp startområdet och delade ut nummerlappar. Sedan dök våra flaggvakter, taggade löpare och publik upp på platsen mitt inne i centrum. Som funktionärsansvarig gick mina båda telefoner varma men det kändes som vi hade det mesta under kontroll. Dagen innan hade jag efteranmält mig utifall att jag skulle hinna springa och åtta minuter innan start kändes det som vi hade kontroll. Jag bytte om och gick ouppvärmd till starten samt meddelade att frågor av alla slag fick vänta i 40 minuter.

Jag var tillbaka och kunde svara på frågor efter 40 minuter. Rättare sagt efter 40 minuter och 3 sekunder. Jag var nöjd över min insats när jag dessutom fick höra att denna tid egentligen var bättre än mitt pers i Kalmar med hänsyn till den jobbiga banan. Efter detta följde prisutdelning och städning av området fram till kvällen. Men efter en snabb dusch satt vi på Bishops och fick beställa in mat och öl. En kväll som fortsatte ända till de stängde och vi fick förflytta oss till hotellets lobby. I lobbyn var det ett sällskap som utlyste en planktävling. Skakis föll jag ihop efter 5 min och 25 sekunder och var nöjd över min insats i den sena tävlingen, rollen som funkisansvarig och som löpare.

När vi var tillbaka i stan gick jag och Dawn på konstmuseumet och sedan när det var dags för bokklubb fick hon stanna i min lägenhet. På måndagen innan hon åkte hem blev det en av mina klassiska morgonjoggar och även lite shopping. Det hade varit en väldigt intensiv helg för henne och en intensiv vecka för mig men en sak kunde vi gemensamt konstatera. Jag hade lyckats visa henne och instagramföljarna Norrköping från sin bästa sida och hon hade gillat det trots det höga tempot.

Nu sitter jag på tåget till Falun. All träning inför nästa stora utmaning är gjord. Igår värmde jag upp 24 km och sprang sen de 5 kilometrarna i Broarna runt på personbästa. Känns skönt att ha med sig i packningen. Nu kan jag inte göra mer. På lördag kör vi järnet mellan Sälen och Mora.