Man vet att man står i en boardingkö för ett plan till Taiwan när ingen tränger sig. Man går lugnt och städat på när sin sektion meddelas. Inget knuff och inget buff med packning. Från Dubai tar det dryga 8 timmar, sedan kliver du av i Taipei. Jippi. Ett nytt land och ett nytt Löparäventyr låg vid mina fötter och bredde ut sig i fredags eftermiddag.
Kom till hotellet vid halv sex. Meddelade mitt eminenta resesällskap Malin som redan var på plats att det är bättre att snöra på sig skorna direkt och prata under en eftermiddagsjogg för att utnyttja dagens sista ljus. Off we went. Vårt hotell nära flygplatsen låg även nära havet. Bara några kilometer bort. Men det visade sig omöjligt att ta sig dit. Motorväg. Taggtråd. Bommar med vakter. Det visade sig att allt som gick att uppbringa var en 1,5 km kort slinga runt hotellet. Så det fick bli att använda den.
Detta vägdes dock upp av kvällens besök på Dayuan nightmarket. Taiwan är känt för sina nattmarknader. Varje stad har en eller flera och det är där det händer efter solen gått ned. Det är där man äter och umgås. Så gjorde även vi. Insöp atmosfären. Förundrades över vad man kunde få sig till livs. Fågelhalsar. Hönsfötter. Små snäckor. Bläckfisk. Inälvor av alla de slag. Nudlar. Vi fick varsin korg och plockade i det vi ville ha tillrett. Åt ur våra burkar sittandes på små stolar vid lådorna som fungerade som kylboxar. Wow. Vi var i Taiwan på riktigt.
En lördag innan ett lopp. Oceaner av tid och en världsstad runt knuten. Det blev såklart all in Taipei. Fast först en morgonjogg. Åtta varv på slingan vid hotellet. I tunnelbanan var det ordning och reda. Alla på kö. Inte ett skräp. Och om man åt något, vi gjorde det två gånger, kom en vakt från ingenstans och sa att det fick man självfallet inte göra. Skulle man dessutom ha blivit klappad på rumpan, fanns det tydliga skyltar vilket nummer man skulle ringa.
Klev upp ur underjorden vid World Trade Center, Taipei 101. Fram till 2010 var detta världens högsta byggnad bestående av 508 meter, 91 våningar och 2046 trappsteg. Hissen med sina 60 km/h är världens snabbaste och det var med ett lätt illamående vi flanerade runt på våning 88. För nej, ända upp fick vi inte gå. Det var nämligen ett trapplopp som pågick. Eliten hade redan sprungit tidigt på morgonen. Vi pratade med en motionär, han hade tagit sig upp på 25 min, att jämföra med vinnartiden 52 sek i mitt trapplopp hemma i Norrköping bestående av 162 trappsteg. På bottenvåningen ligger Din Tai Fung, ett prisbelönt dumplingsställe. Har till och med motsvarande michelinutmärkelse. 90 min väntetid att äta inne. Vi tog take away som vi avnjöt ute i trappan framför ett gäng som värmde upp inför trapploppet.
Sedan åkte vi mot stadens äldre kvarter där vi började med ett besök i det buddhistiska templet Bao’an. Som att kliva in i en annan värld med doften av rökelse, sången, offergåvorna och de rikt smyckade byggnaderna. Det var nu det började. Vandringen. Ni vet det där, idag ska vi inte gå så mycket eftersom det är dagen innan ett lopp, som slutar med att man har gått nära två mil. Färden började genom Datong. I området runt Dadaocheng theater blev vi helt lyckliga. Gatumusikanter. Nötter. Torkad frukt. Säckar med svamp. Saker man inte visste vad det var. Satte oss på en bänk och åt mellis. Pannkakor med jordnötssmör och röda bönor. Fortsatte. Kom nu till de myllrande kvarteren runt Red house. Ungdomar utklädda till Mangafigurer. HBTQ-kvarter. Gatuartister. Liv. Rörelse. Stoj. Massor av affärer. Ett färgglatt kaos. Så som man tänker sig ett stereotypt Asien.
Promenerade vidare i kvällen mot dagens sista område att utforska. Det runt templet Lungshan. Inne på tempelgården var det otroligt vackert och harmoniskt. Måste såga att denna stad, trots sin storlek, faktiskt är väldigt lugn jämförelsevis. Ingen riktig hets. Ingen galen trafik. Vi satte oss ned för att känna stämningen. Det var så himla skönt. Det vackra skenet från levande ljus. Musik. Blommor. Vi kände tröttheten komma över oss. Men behövde ändå äta och ett besök på nattmarknaden längs Guangzhou street var väl värt. Köpte vattenmelonjuice och ett mål mat. Lite mer färsk frukt. Strosade. Till sist ville vi unna våra fötter en belöning hos en av de otaliga instanser som erbjöd massage. Vi hade föreställt oss en skön stund. Men icke. Vi svettades igenom den brutala behandlingen av senor, muskler och annat som kan tänkas smärta. Underskatta inte styrkan av en fotmassörs hårda nypor blev lärdomen. Sen åkte vi hem. 13 timmar Taipei. Glada och nöjda över att vi hade fått ut maximalt av upplevelsen.
Så blev det söndag. Racingday. Fast inte förrän 19:00. Wings for life. Fjärde gången. Vi sov länge. Åt sen frukost. Nu ska vi bege oss iväg. Detta är ett lopp vi springer för de som inte kan springa. Där alla intäkter går till ryggmärgsforskning. Mer om loppet efter att det är sprunget. Nu kör vi.
Hjälp oss och Redbull att hjälpa genom ett bidrag: https://www.wingsforlife.com/en/how-you-can-help/
