apr
Efter förra veckans halvmara i Berlin vilade jag inte utan tränade på som vanligt. Började med tre längre intervallpass. Måndagen gick såklart lite segt men tisdag och onsdag gick det bättre.
Vid 06:00 i torsdags sprang jag de 27 km ut till pappa och åt frukost. Vilken tur att min racer stod i hans växthus så att jag kunde cykla in till stan och mina elever för eftermiddagens historialektion.
I fredags gav sig fem tappra tjalveiter ut på en runda som blev 31 km innan jag var hemma. Grått, regnigt, snöigt men väldigt trevligt ut mot Eksund och sedan Borgsmo.
I lördags sprang jag ut till syrran i Skärblacka. Dit är det 21 km och jag hade planerat in några fartökningar. Och vilken fart det blev. Sprang denna halvmaradistans på 1.29 varav åtta tusingar i tröskelfart. Kände att jag har hittat min optimala form av kvalitetspass. Efter två timmars häng i soffan snörade jag på mig skorna igen och sprang de 7 kilometrarna till pappa lekande lätt i 4:15min/km tempo. Denna dag blev det dock bilen in till stan.
Igår gick söndagspasset över Lindö, Fängelset, Kneippen och detta i ett skönt 4:40min/km tempo. Jag är så himla glad, det går så bra nu. Har så mycket endorfiner i kroppen och är så pigg att jag inte kan sova.
Lite påskmat, godiskojbygge, discodans och att i några timmar varit utklädd till Jesus med kors och hela kittet ovanpå all träning har gjort detta till en härlig påskhelg.
Nu sitter jag på ett internetcafé i Berlin och väntar på att ett gym jag hittat ska öppna. Vill inte åt själva gymet utan mer duschen efter mitt löppass som blir en mil i tävlingsfart på det nedlagda flygfältet Tempelhof. Precis, där vi hämtade ut nummerlapparna förra veckan. Enligt mina instruktioner från coachen blir det ingen vila förrän på lördag. Men veckans pass är optimerade för att maran på söndag i Polen ska gå snabbt. Att få genomföra dem i min favoritstad och dessutom få hänga med gamla kompisar det kallar jag för lyx. Världens bästa lyx.
