Sommarutflykter

I helgen var det fest i Arkösund. Dit är det 53 km från Norrköping och alltså en sträcka som lämpar sig utmärkt att cykla. Jag rekommenderar dig dock inte att ta med en ryggsäck innehållande tält, sovsäck och diverse andra saker på din racercykel. Om man lägger till motvind blir det ännu jobbigare. Innan jag gav mig av sprang jag till Vrineviskogen för att ta mig runt på MTB-spårets stigar. Det är ett mysterium hur man kan cykla de 8 knöliga kilometrarna på 20 minuter. Hur långsamt jag sprang är hemligt. Cyklingen var alltså inte dagens huvudpass utan något jag räknade som transport. Det blev en tuff transport där jag stundtals trodde jag aldrig skulle komma fram. Men det gjorde jag och hos Ninas föräldrar blev det medhavd lunch och bad i poolen innan jag gjorde mig fin. Festen var ett sommarmingel hos nya vänner där gästerna i alla åldrar hade samlats i trädgården för att äta och först lyssna på sonen som showade uppe på en överhettad klippa. Festen var rolig och jag träffade så mycket trevligt folk att jag blev sist kvar. Men istället för att slå upp mitt tält i mörkret fick jag sova över i gästrummet.

På morgonen gick vi och åt frukost på vandrarhemmet och sedan mötte jag Tjalve vid affärens parkering. Vi sprang en trevlig runda på två mil och tittade sedan på starten i en spring och simtävling som startade i hamnen. Deltagarna skulle ta sig mellan öarna i den innersta skärgården. När de sprungit iväg köpte vi rökt fisk i en bod och gick till badplatsen för at bada och fika. Sedan guppade jag och Nina runt i en gummibåt för barn innan de första tävlande sprang upp på bryggan. När vi hejat en stund fick jag sällskap av Tummen hem till stan. Denna dag var färden behagligare då jag hade lämnat bort mitt tält och även belönades med svag medvind.

I måndags åkte vi till Västervik. Niklas övergav oss i Tjalve förra året, flyttade dit och ställde i dagarna ut sina fina akvareller nere i gästhamnen. Då ville vi åka dit och hälsa på. Först åt vi lunch inne i stan och sedan hängde vi i galleriet. Fantastiskt vad han kan åstadkomma med lite vattenfärg.

Den längsta utflykten blev i onsdags. Då åkte vi till Kalmar. Där hade jag bara varit 2010 när jag gjorde en Ironman vilket inte lämnade mycket tid till sightseeing. Åtminstone inte utanför tävlingssträckan. Tittade först på småbarnens lopp där vissa blev runtsläpade av sina än mer entusiastiska föräldrar. En kille började gråta när startskottet gick men samlade sig sedan och tog sig runt de 400 metrarna. Gick sedan en sväng på stan innan jag själv gjorde mig redo för min start. Det var en sådan där jobbig mil som skulle springas. Men tävling är bästa träning och trots kilometrarna jag hade i benen från dagen innan lade jag iväg i en snabb fart. Kvällen var kvav och jag fick sänka tempot något. Vid fyra kilometer blev jag passerad av några tjejer och det var tillsammans med dem jag skulle fightas om placeringarna ända in i mål. Banan var rolig och publiken var bra på att heja. När det var en kilometer kvar tog jag in på tjejen framför mig men det kändes fysiskt omöjligt att springa om henne. På upploppet skrek David något jag inte fattade och när jag ändå hade femteplatsen som i en liten ask gav jag henne vinsten med tre sekunder. Men tydligen var jag sexa och hade precis missat tusen spänn. Fast vad gör det när man precis persat på milen och i mina mått sprungit jättesnabbt. Det blev 39:19 minuter som följdes av en rolig kväll på stan där jag varken var sugen på öl eller mat men skrattade mycket tillsammans med Davids kompisar ända fram till två på natten. Energidepåerna fylldes istället rikligt på hotellfrukosten dagen efter.