Sommarens löpande roadtrip

Så här lagom till hösten kommer min skildring av sommaren. Jag har liksom inte hunnit innan. Augusti och september är oerhört loppintensiva – både egna utmaningar och de jag arrangerar till andra. Men passar rätt bra här och nu tänker jag. Att återge sommarens stora äventyr – lite som inspiration till vad man kan ta sig an nästa. Här följer det vi hade drömt om att göra och förhoppningsvis blir ni sugna på att göra något liknande.

Vi hade ingen given rutt. Inga platser för natten bokade. Ner i Europa. Ta dagen som den kommer. Den enda plan som egentligen fanns var min träningsplan. Kan låta smått egoistiskt, men innan skildringen av semestern börjar kommer här mitt försvarstal och kommentarer till den. Min tränare Kajsa Berg hade anpassat träningen så att den innehöll mindre distans men mer kvalitet, om jag fick till den, just dessa veckor. Mitt motto under småbarnsåren är att all kvalitetsträning jag får till och som blir perfekt är en bonus och den inställningen får mig att slappna av. Jag försöker alltid lägga passen så att det ska påverka familjelivet så lite som möjligt vilket kan innebära tidiga mornar innan familjen vaknar, att jag tar med Klara i vagnen och att vi försöker genomföra delar av träningen tillsammans med hela familjen. Rörlighet och styrka, ja det är sådant som får stryka på foten när jag vill få ut så mycket löpande tid som möjligt av den tid jag har till förfogande.

Första natten – stopp i Danmark – resan är ännu en oskrivet, spännande, blad.

Vårt första mål var en liten ort nära Bodensee i södra Tyskland nära österrikiska gränsen. Vi hämtade Klara på förskolan och sedan började sommarlovet brutalt genom att bränna genom Sverige, en natts fricamping i Danmark, bränna längs autobahn med ytterligare ett stopp, för att drygt två dygn senare vara på plats hos min vän som firade 50-år med festligt häng i dagarna tre. Många gäster på festen beskrev hur de brukar köra långa sträckor på nätterna när barnen sover. Detta tips var inget vi anammade, för hur skulle vi rimligtvis orka vara småbarnsföräldrar med den energi det kräver på dagarna utan sömn, och i mitt fall, träna utan den redan bristfälliga återhämtning jag får? Så icke. Inget för oss. Det blev härliga dagar med vänner och deras familj som även inkluderade rundor i närmiljön där vi även fick med fler på turerna. Ingen tempoträning på schemat, men som ni förstår tyckte inte alla (läs ingen) det var normalt att först dra ut en timme själv för att sedan plocka med mig Klara i vagn för ytterligare ett varv. Men de såg inte framför sig att vi hittade en liten klappgård med gulliga getter och även stannade i en lekpark på slutet. Ljuvliga stunder vi båda gillar. Faktum var att vi även hade planerat att ta del i ett litet stadslopp på en närliggande ort men det hade med kort varsel blivit inställt på grund av högt vattenflöde i nämnda sjö.

Mina tyska vänner, som dessutom också har blivit löpare sedan vi träffades på Koh Lanta i Thailand 2004. Såklart blev det en runda under festhelgen också.

Anledningen till att vi inte hade lagt någon fast rutt var att vi räknade med tips från vännerna vilket fallet också blev. Om vi redan hade bokat och bestämt hade vi missat fina platser i deras del av världen som hade varit svåra att googla sig till. Nästa stopp hade dock länge stått på min bucketlist, slottet Neuschwanstein, två timmars resa vidare i Tyskland. Slottet som är inspirationen till det i Törnrosa. Slottens slott. På eftermiddagen tog familjen en gemensam löprunda från ställplatsen till orten där det står, högt uppe på en klippa. Magiskt. Som i en saga. Egentligen var målet aldrig att gå in, utan att få springa i dess omgivningar. Jag ville upp, det var inte helt lätt med vagnen på de stigar jag ville nyttja. Björn och Klara valde att bada i alpsjön nedanför i stället, och jag fick bocka av min löpardröm. Dagen efter bokade vi ändå en visning och vandrade genom dess storslagna salar.

Underbart. Fick pricka av Schloss Neu Schwanstein från min bucketlist.
Klicka på bilden ovan – alltid extra rabatt på löparskor och kläder – även på nedsatta priser – hos Top4running med koden LOPARAVENTYRET.

Att använda sociala medier är ett tips för att hitta bra platser utifrån dina preferenser vilket för oss innebar ställen som har något både för vuxna och barn. Detta styrde vår kosa till Mayrhofen i Österrike vilket blev en perfekt hub för några dagars alpsemester. Vi checkade in på en camping som hade pool och lekplats från vilken det var gångavstånd till byn och bergbanan. Det blev två toppturer till olika berg där det verkligen visade sig finnas det vi letade efter. Väl uppe på toppen fanns det både lekplatser, traditionella restauranger och lätta rundor med spektakulära vyer utan att behöva ge sig ut på långvandring. Perfekt för en småbarnsfamilj som gillar naturen. Nere på platten gav Klara och jag oss ut på ett pass snabbdistans och hej vad det gick fort med boosten av upplevelser och alpluft i lungorna. Björn som inte gillar att springa på måfå fick designa passet dagen efter vilket blev en runda över en liten pittoresk bro som ledde till andra sidan dalen. Tur att vi kunde hjälpas åt med vagnen för uppåt är ingen lek. Avslutade med några backintervaller som inte var svåra att hitta i denna miljö.

I stället för att sedan dra direkt till havet som tänkt blev det Slovenien. Jag hade hittat en löparfestival, där man dessutom hade lopp under tre dagar. Underbart, då kunde jag delta ena dagen och Björn den andra. På vägen till Tolmin där den ägde rum blev det några mil genom Italien varvid vi gjorde ett glasstopp i vad som visade sig vara en by vid en nedlagd gruva. Stället var numera lite spöklikt. Just dessa oväntade platser är fördelen med att resa i eget fordon, att de spontana stoppen kan bli de ibland mest spektakulära. Spektakulärt var det också att efter att ha korsat gränsen ta oss genom Vrsic passet med serpentinvägar och otroligt vackra berg. Vi blev som det heter helt bergtagna och skyndade ut för att föreviga detta med Klara sovandes i bilen.

Sôca outdoor festival är något alla bergs- och trailälskande löpare bör uppleva. Löparfestival i ordets rätta bemärkelse. Vi kom lagom till det att vertikalen gick av stapeln och installerade oss på den camping som skulle bli fylld till sista kvadratmeter av husbilar och tält. Det var varmt. Galet varmt. Floden Sôcas overkligt turkosblå vatten lockade. Klara har ingen känsla för kyla och tyckte det var underbart att bokstavligen simma runt i det femtongradiga vattnet. Jag kunde inte vara sämre när hon var så glad och fick bita ihop och göra detsamma. Vid flodbanken hade arrangören byggt upp en bar så det blev en skön början på festen. Jag var först ut där jag hade valt 35 km med 1400 höjdmeter som startade innan Klara och Björn hade vaknat. Det var magiskt att komma upp på den första toppen och blicka ut över omgivningen där morgondimman låg som ett lock och bara bergstopparna tittade upp. Där och då tog jag inget foto, det var ju ändå en tävling, vilken jag efter hand och med alla höjdmeter samt skillade löpare som flöt förbi nedgraderades till ett bra träningspass. Det var tufft. Upp och ned i hettan för en asfaltslöpare. Men magiskt fin naturupplevelse och fint event där en annan av höjdpunkterna var att ta sig genom en nationalpark med forsande turkost vatten. Blev inte så tokigt ändå eftersom jag kom trea i min åldersklass och fick en specialmedalj som pris. Dagen efter var det Björns tur att springa 15 km och även han fick med sina 450 höjdmeter uppleva några av topparna samt den fina flodfåran och precis som mig dagen innan korsa floden vid deltat där målgången låg.

Är man i Slovenien ska man besöka orten Bled. Det är där den lilla sjön med kyrkan på ön ligger som alla har sett bild på någon gång. Som default bakgrund på TV:n, datorn eller i andra sammanhang när harmoniska bilder rullar förbi. Där blev det ingen löpning utan ett skyfall av rang och sugna som vi var på att komma till havet blev besöket i Slovenien denna gång kort. På eftermiddagen hade vi efter en storhandling checkat in på campingen i den lilla orten Njivice på ön Krk. Där förblev vi i fem dygn till Klaras glädje. Det var detta hon hade längtat efter och klassade som riktig semester. Havet. Att få blåsa upp sin stora enhörning. Vi hängde upp hängmattan. Gick till stranden. Kroatiens kristallklara vatten. Lata dagar. Glass. Bobilen som vi kallar den fick vila. Vi fick vila, alla sover bra i bilen. Löpning blev det såklart, mest längs strandpromenaden men också vid några små vikar så som man tänker sig landets kustlinje. Men att stå på en camping med allt det innebär och dess utbud passar en barnfamilj bäst. Och faktum är, även en löpare. Strandpromenaden lämpade sig utmärkt för långa intervaller, med och utan vagn. Fick även till något lite längre pass med inslag av trail för att upptäcka lite mer av omgivningen. Är man löpare får man uppleva mer. Det är en sanning.

Bled.
Nu blev det semester ”på riktigt” så som som Klara definierar den.
Och som löpare får man se mycket mer av orterna.
Camperlife. Vår bobil är en California Ocean 6.1 från Söderbergs Bil

Nu hade vi en vecka kvar av roadtrippen och då jag listat ut den ungefärliga sträckningen hemåt började jag googla. Jag hittade ett lopp i Bolzano. Rättare sagt några mil utanför, i berg som tillhör Dolomiternas bergskedja. Björn ville till Italien under resan, jag ville springa ett lopp till, en perfekt match presenterade jag detta som under kvällen då vi hade ett uns av egen tid efter att lillan somnat. Jag fick grönt ljus och jag är så glad att min familj ställer upp på mina idéer. Vi körde till den lilla orten dagen efter med stopp för lunch i en gammal stad inringad av en stjärnformad stadsmur och glass på en liten pittoresk ort där kajaker forsade fram i floden längs de färgglada gamla husen. Att campa i sydeuropa är en helt annan upplevelse än i Sverige. Oavsett om man har husvagn, tält eller campingbil väljer man sin lilla täppa omringad av buskar, träd eller en liten mur. Här skulle vi stå i tre nätter, omringade av vinrankor, i utkanten av staden där både italienska och även tyska till min glädje var språk alla pratade.

Alperna igen fast från ett annat håll.

Klockan ringde tidigt dagen efter för jag skulle med hjälp av buss med ett byte ta mig upp i bergen. Den sista etappen blev med bergbana upp till Seiser Alm vars biljett ingick i priset vid anmälan till dagens halvmara. Precis när jag klev av blev det en lucka i molnen och jag fick se det magiskt fina bergsmassivet. Att det inte var strålande sol var en fördel i detta utmanande lopp som kunde notera 601 höjdmeter. Jag konstaterade att denna resa verkligen hade gett mig bra träning inför den kommande Ultravasan i form av stigningar och trail. Hade ingen aning om vad jag hade att förvänta mig mer än att jag inte räknade med att vara bland de första. En rätt skön känsla att tävla på det underlag och distans som inte är min paradgren. Men jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte skulle försöka. Jag är en tävlingsmänniska. Detta v isade sig vara ett perfekt bergslopp för mig då underlaget visade sig vara en del asfalt, mest grus och lite skogsstig. Höjdmetrarna blev min nackdel men jag kom ändå in som etta i min åldersklass. Alla fick mat efteråt i samband med att himlen öppnade sig för ett skyfall, men arrangörerna flyttade runt lite tält så prisutdelningen kunde äga rum och det med besked. Har knappast aldrig blivit så rikt belönad. En hel låda så tung att det var kämpigt att få hem den till campingen fylld av lokala delikatesser. Kött, korv, pasta, sylt, juice med mer som kröntes av en flaska gin.

Var glad att ha fått med mig ett fint pris som gladde fler i familjen när jag hade fått vara i väg och utöva mitt största intresse halva dagen. Vistelsen i denna italiensk tyska idyll fortsatte med en dag av sightseeing, bad i campingens pool, besök på vingård och upplevelselöpning med Klara, bland annat upp till en borg. Och denna gång, i jämförelse med efter löparfestivalen i Slovenien, hade jag inte så mycket träningsvärk att det gick bra uppför.

Nu var det resan hem kvar dock med två spännande stopp att notera. Det första spontant i Rothenburg ob der Tauber som visade sig vara en korsning av Visby och Gamla stan i Stockholm och något slags högkvarter för att köpa julpynt året om. Sista två nätterna campade vi i Soltau. Varför då? Jo för att nöjesfältet Heide Park har ett Greta Gris land och galet häftiga berg och dalbanor för de äldre. Jag fick springa snabbdistans på de perfekt platta cykelvägarna så som det ofta ser ut i Tyskland, Klara fick träffa sin idol och Björn fick åka massor av halsbrytande attraktioner. Alla fick sitt, alla var nöjda. Det är också receptet på en lyckad semester vilket vår tre och en halv vecka långa roadtrip sannerligen blev. Ett löparäventyr av rang om jag får beskriva det med mina egna ord. Har ännu inte riktigt tagit in allt vi var med om. Och träningen – den blev himla bra med facit i hand.

Härligt spontant stopp för natten i Tyskland.
Kanske det Klara uppskattade allra mest – hela familjen i Greta Gris pappas husbil.

Hur mycket löpning blev det under resan?
Vecka 1: 75 km – ett kvalitetspass (5 km stadslopp innan vi åkte)
Vecka 2: 75 km – tre kvalitetspass (12 km snabbdistans med vagn, backintervaller och 35 km kuperat traillopp)
Vecka 3: 75 km – två kvalitetspass (6*1000m tröskelintervaller, halvmara i Dolomiterna)
Vecka 4: 70 km – tre kvalitetspass (12 km snabbdistans, traillopp 6 km hemma, 25 km snabbdistans)
*Fotnot – Brukar springa 10-15 mil på hemmaplan

I väntan på färjan hem via Danmark och att pappa shoppar på Tax-Freen.

Länkar:
Löparfestival Slovenien: www.soca-outdoor.com
Halvmaran i Dolomiterna: https://running.seiseralm.it/en/half-marathon.html
Loppkalender för Tyskland: www.laufen.de/dlv-laufkalender

Tips!
Vill du läsa mer om Fridas äventyr? Dessutom om att ha med barn?
Kolla in böckerna ORKA! Träning och äventyr i vardagen, VÅGA! En väldigt annorlunda reseguide ochKLARA! Att vara aktiv förälder

De finns att köpa via www.loparaventyret.se och koden SPRING ger 50% på alla böcker.
Följ Fridas vidare löparäventyr via instagram @fridasodermark eller på bloggen.

Det finns några platser kvar till härliga resan i jan/feb om du vill följa med: Spring Marrakech

Vill du läsa mer härliga artiklar och skildring av svensk löpning, bli medlem och få Magasin Spring i din brevlåda.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *