När solen väl hade sänkts till det perfekta läget var det dags för Andre och mig att springa på toppen med drönaren över oss. Ett fjäll på håll ser ut att ha mjuka, fina linjer. Så är det inte på nära håll. På nära håll är det medelstora stenblock och skrevor i en hög där man inte vet vilka som är lösa. Försök att springa lätt och ledigt på det underlaget. Eller ja, det går, om man är ett pro som André. Men inte om man heter Frida och är asfaltslöpare. Alla mina vänner kommer tro att vi i just detta klipp har använt oss av en stuntkvinna.