Löpning och film

En sak som skiljer mig från många andra elitidrottare är att jag planerar min träning efter andra saker som händer i livet och inte tvärt om. Förra veckan var det filmfestival och träningen fick planeras utifrån det.

Söndag
Träning: Vila efter Holaveden, 52 km lång tävling mellan Gränna och Tranås. Jag vann trots att jag sprang fel tre gånger. Dock tre andra ställen än förra året.
Film: 71. En stackars brittisk fallskärmsjägare som springer runt i Belfast, en stad hårt drabbad av konflikten mellan protestanter och katoliker i 70-talets Nordirland. Han är ensam och jagad och man sitter på helspänn eftersom han inte vet vem han kan lita på. Visades med en tysk förfilm som vi inte förstod oss på.

Måndag
Träning: 15 km distans i femminuterstempo innan frukost.
Film: Kvällens träning prioriterades bort men istället för bio blev det kammarmusik i form av fyrhändigt piano och en kör bland annat bestående av min gamla mattelärare. Vi sänkte medelåldern i publiken som delvis somnade. De tyska sångerna var dock njutbara för oss som höll oss vakna.

Tisdag
Träning: 24 km distans i femminuterstempo innan frukost. Intervaller i form av backslinga med Tjalve på kvällen.
Film: Eftersom den spanska filmen vi skulle sett var trasig blev det istället God help the girl efter träningen. En brittisk indiepopfilm i musikalform. Gullig och stundtals rolig med ett bra soundtrack som rullat hemma på Spotify sedan dess. Vi hann även med test av libanesisk restaurang för energipåfyllnad.

Onsdag
Träning: Det var regnigt och mörkt klockan sex men trevligt sällskap under distanspasset med Elmina i skogarna vid Ensjön och strålande sol när vi var klara gjorde detta till en grym start på dagen. På kvällen prioriterades träningen bort till förmån för film.
Film: Cure – The life of another. I ett krigshärjat Dubrovnik förbyts två fjortonåringars vänskap till ett dödsfall och ett sökande efter identitet. Småkuslig thriller med ett slut där man undrar vem som är vem.

Torsdag
Träning: Distanspass innan frukost med en blandning av teknisk stig, gång i slalombacke och ett lite snabbare varv på elljusspåret. På kvällen snabbdistans med Göteborgsvarvets löparkväll. Ledde några tappra löpare 8 km i 4:30-tempo genom stan.
Film: Polyester. Något så ovanligt som en luktfilm. När ett nummer visades på duken skulle man skrapa motsvarande siffra på ett kort och lukta på bland annat fis, rosor, lim och pizza. Det mesta luktade likadant men den skruvade filmen var en upplevelse i sig. En kristen hemmafru får problem när sonen knarkar och krossar fötter på oskyldiga, dottern får barn med stadens ligist och mannen är otrogen med sin gräsliga sekreterare. Livet för frun som egentligen är transvestit har ordnar upp sig när sonen blir ren och börjar måla tavlor och dottern går över till att knyta makramé.

Fredag
Träning: Distanspass på 10 km i snabb fart innan solen gick upp. Progressiv fart med början på femminuterstempo som ökades till fyraminuterstempo. Vid lunch sprang jag 10 km tillsammans med några tjalvekompisar. Då de återgick till jobbet fortsatte jag runt Ensjön och fick ihop 30 km.
Film: Jacky in the Kingdom of woman. En fransk film som vände på könsrollerna eftersom männen bar slöja och fotsid dräkt och kvinnorna styrde landet i uniform. En intressant komedi med ett oväntat slut som man får tolka fritt.

I torsdags när jag kom hem låg ett brev i brevlådan. Det var handskrivet och hela 18 sidor långt. Brevet var från mig själv och skrivet för 20 år sedan. Utan att ta av mig jackan satte jag mig vid köksbordet och började läsa. En lite omskakande och creepy upplevelse. Enligt instruktionen skulle jag se till att vara ostörd utan eventuell man och barn i min närhet. Check. Jag instruerades också att ta fram det gröna fotoalbumet om jag visste var det fanns. Check. Brevet var från en förvånansvärt klok 16-åring och täckte in politik, jobbiga småsyskon, nördiga intressen och vilka killar vi fotade i hemlighet på stranden i Norrland. Jag fick berättat för mig vad man gjorde på kvällarna i Skärblacka och hur det var att bo i ett litet samhälle där alla känner alla. Jag reflekterade över klasskompisarna i högstadiet och hur det var att börja gymnasiet inne i stan och berättade vad en liter mjölk och en bussbiljett kostade 1994. Jag trodde att jag skulle ha en man och två yngre barn men fokus låg ändå på att jag ville resa mycket, se världen, lära mig språk och uppleva nya kulturer. Jag återkommer flera gånger till att man ska leva livet och ger mig själv en del kloka ord, för tydligen skulle jag fortfarande vara ung när jag är 36 och se till att fortsätta leva livet. Med facit i hand är det så jag känner mig och livet lever jag fullt ut. Det som inte nämns någonstans är löpning. Det skulle fortfarande ta 12 år innan jag löpte mina första 10 kilometrar.

Jag hade inget minne av att jag skrivit detta brev, men det gick upp ett ljus när jag fick veta att detta var ett projekt som startades i samband med Vattenfestivalen i Stockholm. Medan andra har fått brev på en halv sida som i all hast skrevs ned under pågående festival gick jag all in, tog hem uppdraget och skrev en halv uppsats. Det om något speglar mig som person. Dagen efter fick även min lillasyster ett brev. Antagligen blev jag störd av henne i mitt brevskrivande och gav henne ett eget papper och penna för att få vara ifred. Hon var 10 år och skriver till sig själv att hon är på mitt rum och ska ut med sin kompis dagen efter för att plocka blåbär och lingon. Så gulligt, och idag stör hon mig inte det minsta.  Jag har världens bästa syster och idag värdesätter jag det otroligt mycket.