Började min träningsfria lördag lugnt och lyxigt med att gå till ett hotell hemma i stan och äta frukost. Detta är dagens godaste mål och jag njöt tillsammans med min lokaltidning NT. Morgonen fick extra krydda av det tre sidor långa ingående reportaget om swingersklubben i Norrköping. Den tyska dansbandsmusiken i bakgrunden gjorde också denna stund om möjligt än mer speciell.
Ibland gör löpning att man hamnar på oväntade ställen. På KM i terränglöpning för några veckorsedan lottades några biljetter till Ladies Night ut. Jag vann och hamnade på ett event jag aldrig skulle köpa biljetter till. Utan förväntningar och med massor av fördomar tog Ameli och jag tåget till Linköping på lördagskvällen. Redan utanför Cloetta Center stod några medelålders damer och skrek något osammanhängande ur sina rödvinsångor. Vi hade turen att ha galabiljetter vilket innebar platser vid bord på parkett och tvårätters. Under middagen var det någon form av underhållning av Anders Timell som bestod i att han svängde sitt välbalsamerade hår och var femte minut poängterade hur otroligt mycket singel han är. Det var även en tävling där man kunde vinna en hyrbil i ett år. Jag gick vidare och skulle skriva en vinnarslogan. Såklart dör telefonen när jag ska skicka min rad till juryn. När showen börjar går jag en sväng för att se om jag kan hitta en lösning på problemet. Förutom en kollapsad dam och tillhörande ambulanspersonal ser jag två killar som står böjda över motorhuven till en bil. Den bilen man skulle få låna i ett år. Tydligen hade batteriet dött. Frågar mig om man egentligen vill vinna den, men får skicka mitt SMS från en av killarnas telefon och önskar dem lycka till med mekandet.
Nu måste jag erkänna att showen utvecklar sig riktigt bra och Magnus Uggla levererar. Det är bra fart i hallen och man vill hellre stå än sitta. Martin Stenmarck är såklart snygg. Och ja, vi får lite naket, om än bara överkroppar. Resten löser sig på väg hem från tåget. I rabatterna nere vid Strömsparken står en kille som inte har någon brådska att stoppa tillbaka paketet i byxorna.
Igår var det sjunde gången jag sprang höstmilen. Tävlingen inför vilken jag 2006 provade min första mil. En rolig tävling som jag inte vill missa för något. Det har regnat och regnat den senaste tiden vilket satt sina spår i skogen. Första sex kilometrarna är grusväg och det gick riktigt snabbt, men efter backen som är av sitt eget slag, så förberedde jag mig som vanligt på att bli omsprungen. Blev förvånad att det bara hände två gånger. Sprang in på fjärde plats, en och en halv minut från pers men ändå nöjd och glad. För det är nästa vecka på Åland det gäller. En mara på platt och härlig asfalt.
I morse hängde jag på låset till Actic för i torsdags ringde det en frilansjournalist och frågade om jag kunde tänka mig att springa några kilometer för att stödja barncancerfonden. Visst kunde jag det och tio kronor per kilometer skulle gå till fonden. Ska man springa kan man lika gärna göra det ordentligt så jag drog till med 30 km. Det längsta jag löpt på band är nog en kvart som uppvärmning på den tiden jag styrketränade och innan idag hade jag inte haft planer på att utöka den distansen. Löpband är ju så tråkigt. Är imponerad över alla som pallar stå timme ut och timme in på crosstrainer, stepmaskin och löpband när vägar och natur ligger för allas fötter utomhus. Men idag var det för en god sak och den första halvtimmen hade jag sällskap i form av journalisten som intervjuade mig i farten. Sedan fick det bli TV utan ljud. Vilka fantastiska teflonpannor man kan köpa på TV-shop. Fortsatte med att i tanken befinna längs den sträckan jag normalt sett hade löpt utomhus. Vid femton kilometer passerade jag den fina sommarstugan efter Luddingsbo och vid Karstorps skrot hade jag bara sju kilometer kvar. Brukar inte ha med mig någon vätska på mina pass med idag drack jag två flaskor och svetten flödade. Den droppade ned på mina fötter och när jag var klar kunde jag vrida ur alla kläderna. Nej löpband får endast en toast av fem, kanontråkigt, men jag var glad över att ha gjort det för en god sak. På kvällen var det skönt att snöra på sig skorna och ge sig ut i höstmörkret för att springa på riktigt underlag. Asfalt.