Julutflykter i KL

Vår julafton blev helt perfekt, och den firades tillsammans med Oskars svenska kompisar som också bor i Kuala Lumpur. Gröten smakade som vilken god svensk risgrynsgröt som helst och skinkan var perfekt. Min Jansson fick beröm trots att den var den första jag gjort. Får nog köpa med ett lager torkade småfiskar hem för framtida bruk. En dag med poolhäng, god mat, godis, trevligt häng och helt utan stress. Det sista var nästan sant, för julklappsleken var som vanligt hysterisk och nervkittlande.

På juldagen åkte vi till Putrajaya, en förstad med ännu mer höga hus och regeringsbyggnader. Det finns en konstgjord sjö där det utövas diverse vattensporter och det lyste i Oskars ögon när han kom tillbaka efter att rekat i marinan. Här kan man nämligen paddla racerkanoter. Dessutom har de världens största konstgjorda våg för surfare. Nästa mål var spännande. Vi skulle leta efter en geocache i parken Bukit Kiara. En djungel som har bevarats inte långt från centrum. Vi såg grodor, apor och kunde om vi hade velat svingat oss i lianer. Skatten låg mellan rötterna till ett stort träd och vi hade i samband med letandet upptäckt ännu en bra träningssite. Denna lämpade sig bra för löpning och MTB. Men dagens träningspass fick ändå bli i bassängen hemma på området. Hade efter det fått ihop 10 km siming denna vecka. Kan sättas i relation till att jag bara löpt 20 km. Detta ska inte bli en vana. Sedan gick vi på bio och såg hobbitfilmen. Jag trodde det var en fristående film men insåg efter tre timmar att så inte var fallet då den slutade mitt i. Ser fram emot fortsättningen.

En sak som Oskar oroade sig för innan han flyttade till Asien var maten. När man idrottar äter man mycket och gärna. Det skulle visa sig att risken för att bli överkörd var avsevärt större än att behöva äta dålig mat. Förutom att han aldrig behöver laga mat är allting gott. Dagarna här har varit en smakresa och har knappt kostat någonting. Indiskt med vitlöksdrypande naanbröd, saftig tandoorikyckling, lammspett, nasi goreng och höjdpunkten var en blodig oxfilé av rang som nästan täckte hela tallriken. Det enda jag missat är den mytomspunna chokladvulkanen. När man ätit allt detta rapar man som seden bjuder i Malaysia. Man rapar inte bara efter maten, utan man rapar ofta, högljutt och överallt. Gärna i en full hiss eller när man städar korridoren. Såklart finns det även en restaurang som heter just Burp. På temat risken att bli överkörd finns det reflexklädda dockor med inbyggd motor i naturlig storlek som viftar med flaggor i närheten av alla trafikarbeten. Jättebra tänkte jag till en början innan jag insåg att man tillslut tror att de riktiga människorna också är dockor och istället blir mindre försiktig i närheten av dessa platser.

Nu sitter jag på flyget till Vietnam som jag ska utforska på egen hand i tio dagar. Som tur är vill jag tillägga. Skulle tydligen inte alls flyga från den flygplats jag trodde insåg jag på tågstationen helt utan extra tidsmarginal. Fick kasta mig i en taxi och med hjärtat i halsgropen sprang jag in i terminalbyggnaden och hade tur att de inte stängt gaten i tid. Landar i Saigon om en halvtimme och har inte gjort någon som helst research. Har ingenstans att bo, inga planer och ingen guidebok men ser med spänning fram emot ett nytt äventyr. Förhoppningsvis ett löparäventyr, vi får se.