Tidigt i måndags åkte jag till Arlanda. Jag flög iväg på det som denna sommar kändes som den första riktiga semestern. Lång från lopp som jag arrangerat och funktionärer att engagera. Jag flög till Nice.
Från flygplatsen tog jag bussen till Monaco och Monte Carlo. Högst upp på berget kunde man se staden hänga sig fast på klipporna ned mot havet. Det var väldigt mycket hus på liten plats och bussen slingrade sig ned längs de trånga gatorna. Direkt när jag klev av bussen såg jag en skoaffär med 70% rabatt. Jag klev in, lyfte upp en sko, och såg att den trots rabatten kostade över 3000 kr. Jag gick upp på klipporna mot borgen och såg båtarna och färjorna i hamnen med husen och bergen som panorama. Lite så som man hade tänkt sig att Monaco skulle se ut. Staden är byggd som en labyrint. Uppe på klipporna var det återvändsgångar överallt. Några mynnade ut i små lekparker, andra på små terrasser där det högst sannolikt var tänkt att man skulle pussa någon man gillar och blicka ut över det blå havet. Långt där nere fanns det en liten strand med turkost vatten, men att hitta ned dit verkade omöjligt. Jag gick in mot stan och hittade en hiss som tog mig till ett bostadskvarter som låg runt en lagun med många båtar som var flera gånger större än min lägenhet. Jag lade mig i solen med huvudet på väskan och läste lite. En helikopter åkte med grejer ut till en lyxbåt som var ankrad lite längre ut. På väg in till stan igen var det många stylade tjejer i coola bilar. Jag gick till Casinot som är inrymt i en anrik gammal byggnad, men då man inte fick ha flipflops och linne tog jag bussen vidare till Nice och sparade mina pengar som sannolikt inte skulle ha blivit fler där inne.
I Nice var det lugnt och behagligt på kvällen. Jag strosade genom gränderna och över torget till mitt hostel. Där visade det sig att jag skulle dela rum med några japanskor. Gissar på att det var äldre men såg ut som tolv och låg med sina iPads i sängen och tittade på serier. Antar att man ska leva jetsetliv och dricka färgglada drinkar när man är på Franska Rivieran. Men om någon vill ha några partytips är jag inte rätt person att fråga. Jag dricker sällan alkohol på mina resor och är aldrig ute på nätterna. Nu hade jag dessutom ont i halsen och gick och lade mig redan halv nio. Men de dagliga fem minuterna med coreövningar hade jag inte tänkt skippa. Rummet var minimalt och japanskorna tyckte antagligen jag var knäpp när jag började göra armhävningar och situps mellan sängarna.
Innan jag somnade hade jag ställt en fråga på Facebook om var jag borde åka vidare på detta oplanerade Löparäventyr. Efter att ha sammanfattat svaren utarbetade jag en plan för dagen och satte mig på ett tåg till Nimes. Tåget blev försenat och jag missade mitt byte men hoppade istället på tåget till Avignon. Ett ställe vi fick höra en del om när jag pluggade historia på Universitetet. Här var det påveresidens 1309-1377 och påvepalatset är en av de största byggnaderna från europeisk medeltid, har väggar som på sina ställen är fem meter tjocka och byggdes på en klippa så det var svårt att inta. Staden är överlag fylld av medeltida bebyggelse. Var och vad allt var blev dock rätt oklart då ingen som helst information fanns att uppbringa på engelska. Efter revolutionen användes palatset i många år som militärförläggning och har därefter rustats upp. Men det hindrade inte mig att imponeras över de tak och väggmålningar i original som fortfarande var färggranna och både jag och påvarna har tittat på. Salarna var också av rang och man kände historiens vingslag där inne. Slottet i sig var en spännande byggnad med prång och sådant som såg ut som hemliga gångar och i fantasin var det inte svårt att skymta någons mantel försvinna ur synfältet hastandes iväg på något ärende som inte tålde dagsljus.
Sedan tog jag tåget till Nimes som det var tänkt från början. Där var det mysigt och på min promenad hittade jag en amfiteater lik Colosseum från 200 fKr och ett antal medeltida kyrkor, gränder och en katedral. Det fanns även ett tempel från år 19 fKr som är det mest bevarande sedan romartiden. Kejsar Augustus utvecklade denna stad till den viktigaste i Gallien under sin regeringstid några decennier innan vår tideräkning började. Ni fattar grejen, allt i denna region är väldigt medeltida och antikt. Alltså väldigt coolt sammanfattningsvis. Även en sådan sak att det är Asterix och Obelix som gör reklam för grejer vid bensinmackarna.
Fullpumpad med sten, historia, och promenader gav jag mig på den sista tågetappen som tog mig till Carcassonne. Klockan var tio och det var redan mörkt vilket innebar att det var hög tid att hitta någonstans att sova vilket inte visade sig vara det lättaste. Det var fullbokat överallt och till slut kom jag fram till den gamla staden och på bron över dit såg jag borgen. En borg av rang. Till slut var det innanför dess murar i ett rum som delades med fem andra som jag kom till ro och somnade direkt. Det hade varit en lång dag. Mycket historia. Långa promenader. Ingen träning. En hals som ömmade. Men sömn är den bästa medicinen och imorgon skulle det vara en annan dag. Jag var helt inställd på att det skulle bli löpning och jag var nyfiken på hur Carcassonne såg ut i dagsljus. Det ställe som så många hade tipsat om efter min fråga på Facebook.