Hur man får ihop alla mil

Nu är det rackarns många mil igen. En del kanske undrar hur man får ihop sådär galet många och ändå hinner annat. Därför tänkte jag att jag skulle berätta det.

Måndag. Sprang 29 km innan frukost. Jag har inget problem med att springa samma rundor. Luddingsbo känner jag utan och innantill men då vet man också i vilken dagsform man är då kraften testas i backarna. Jobbade sedan med det ena och det andra och lunchade med Jennie och Nina. På eftermiddagen sprang jag till Vrinnevi och tog en runda i MTB-spåret. 14 km. Fika på stan med Andreas och sedan fotboll på Nya Parken. IFK-Norrköping mot Helsingborg. Avgjordes på övertid. Ruggigt spännande. Vi vann, och fotboll kan visst vara riktigt kul.

Tisdag. Gick upp vid halv sex och sprang omvägen runt sjön Glan till min syster i Skärblacka. 44 km. Belöning i form av en strålande glad liten unge på köksgolvet. Lekte en stund och åkte med dem in till stan. Sprang en kilometer ner till Broadway där jag lunchade med Farre. Jobb på eftermiddagen. Kvällens backintervaller med Tjalve blev en regnig historia. Ösregn och wet T-shirt competition. 16 km om man räknar in dit och hem.

Onsdag. Sprang till skogen innan frukost för att återigen ta mig runt MTB-spåret. Har lovat mig själv att jag ska göra det två gånger i veckan hela sommaren så jag blir bättre på stiglöpning och tränar på att lyfta på fötterna. 14 km. På dagen planerade Jerker Lysell och jag ett event vi skulle rodda på helgen. Broarna runt på kvällen. En prestigefylld träningstävling som går fem gånger varje sensommar i Norrköping. Tuff bana på 5 km där min skamgräns är 20 minuter. Men ät inte sockerfritt godis. Speciellt inte innan ett lopp. Det har laxerande effekt. Helst ville jag sätta mig bakom varje buske men då kommer man inte under 20 minuter. Fast det gör man inte heller när man håller sig. Men 20:35 på den tuffa banan var jag ändå nöjd med efter att redan ha avverkat 12 mil samma vecka.

Torsdag. På det igen och avverkade Luddingsborundans 29 km innan frukost även denna dag. Snabb dusch och sedan cyklade jag 12 km till Bråvikens golfbana. Nej jag skulle inte spela golf. Jag kommer aldrig att börja spela golf. Utan denna dag jobbade jag med Löparäventyret i samarbete med Brödernas Kafé och Swedbank. Deltagarna kunde vinna en föreläsning med mig samtidigt som jag och brorsan Robert hade roligt och fick prata med många trevliga människor. Ingen rast och ingen ro, för sedan blev det brått in till stan där jag mötte Hilda och Micke. Vi åkte till Mjölby för att springa Mjölbyfemman. Ett lopp som enligt Micke skulle vara något slags stadslopp. Men icke. Vet inte om han sa det för att lättare få med mig men detta var inversen av ett stadslopp. Kuperad terräng och backar i oändlighet. Starten var den mest intressanta jag har varit med om. Närmare fem hundra löpare stod på rad tvärs över en fotbollsplan och skulle in i en snitslad flaskhals efter att ha sprungit över längdhoppsgropen. I början på den smala stigen var det klippt omöjligt att springa om någon men det kanske var lika bra för det var lät att springa sig trött. När startfältet tunnade ut kunde jag dock plocka tjej efter tjej till jag efter 4 km endast hade en kvar vars rygg jag inte orkade ta även fast den var ruggigt nära. Jag kom tvåa på samma tid som dagen innan vilket jag ändå var glad över då underlaget för dagen hade varit markant tuffare.

Fredag. Körde ett progressivt distanspass på 12 km innan frukost där jag höll bra fart och hade en skön känsla. Åkte och handlade, hade möte med en sponsor och jobbade lite innan jag lagade lunch till Maria hemma hos mig. Alltid lika mysigt och jag fick dessutom en försenad födelsedagspresent. Hann jobba några timmar till innan jag sprang de 17 kilometrarna till Söderköping där det var Gästabud och jag träffade syster med barnen. Vi kollade in olika medeltida grejer och åt både mat och glass. På en scen uppträdde några gycklare. Såklart blev jag upplockad på scen som frivillig. Det visade sig att de skulle kasta knivar mellan sig och jag skulle stå i mitten. Knivarna ven någon millimeter framför min näsa men den är fortfarande kvar. Sen sprang jag hem.

Lördag. Stärkande frukost som vanligt, men idag inför tävling och jag träffade Tjalves brudar på Skvallertorget vid halv nio. Vi skulle springa stafett i Finspång, Kraftloppet, den roligaste tävlingsformen av dem alla. Denna handlar om tio sträckor av varierande längd och på plats var även två herrlag från Tjalve. En solig dag och många löpare hade samlats. Sammanhang man gillar. Jag skulle ta de två första sträckorna men hade inte tagit reda på något om banprofilen. Det skulle jag kanske ha gjort. Tydligen var det dags att springa terränglopp igen. Första sträckan övergick i gräs efter ett halvt varv på löparbanan. Så fortsatte det. Kuperat knölig gräsmatta under den största delen av den 4 kilometer långa sträckan. Jag höll ändå position till Akeles damlag trots mina 21 mil i benen och kom in några sekunder efter deras tjej. Efter växlingen hade såklart deras nya löpare mycket energi och ledde till en början. Sträckan var fem kilometer och visade sig vara allt annat än platt. Dessutom till större delen på stig. Jag sprang om och lade mig i ledning efter några kilometer och ledde när jag var växlade till nästa Tjalvedam. Nu skulle det ha varit roligt att stanna kvar och heja på laget men jag var tvungen att lämna dem till sitt öde och bokstavligen springa till Norrköping för ett jobb. Jag hade värmt upp 2 km, loppet blev 9 km och hem till stan var det 31 km. På vägen tillbaka passerade jag några flaggvakter men meddelade att jag redan var klar med min insats och på väg hem till Norrköping. De såg ut att tänka att jag inte var riktigt klok och det kanske jag inte är heller. Vid halv två sladdade jag in vid Holmentorget samtidigt som Jerker och Challe kom dragandes med orienteringskontroller. Medan de kollade av utrustningen sprang jag hem och duschade, kastade i mig lite mat och cyklade ned igen. Vid tre höll jag en inspirationsföreläsning för 40 st servicetekniker vilket var väldigt roligt och sedan fick de orientera på en sprintbana i gamla lasarettsområdet. När alla hade fått sina elektroniska tidtagningspinnar och gett sig iväg satte jag mig i gräset och solade. Men såklart kunde jag inte låta bli att springa banan. Det var riktigt kul även fast jag säkert tog världshistoriens sämsta vägval och klockade in de 17 kontrollerna på 22 minuter och hade tagit mig 3,6 kilometer. Men jag hade också räknat in 26 mil denna vecka och var inte ens trött. Galet. Sedan blev det analys av tävlingen där Jerker var bra på att tala om vilka som var sämst och hade stämplat fel vilket vi hämtade upp genom att dela ut fina priser. Här var inte kvällen slut utan efter att banan var nedplockad bar det av på fest i Martins trädgård. Där var lagen från dagens Kraftlopp samlade och alla hade klarat fina placeringar vilket firades under trevliga former. Framåt natten var vi några som cyklade ned på stan och gick på klubb. Vi dansade till klockan tre vilket jag inte rekommenderar att göra i flipflops. Utspillda drinkar kladdar och det blir svårt att lyfta fötterna.

Söndag. Vilodag. Skönt. Jag hade inte ställt klockan och sov till efter 11. Brukar jag aldrig lyckas med, men plötsligt händer det. Spenderade dagen med bokläsning och på kvällen var det bokklubb.  Jag och tjejerna avhandlade Rövardotter av Jackie Ferm, dottern till Lars-Inge Svartenbrandt, och en himla många andra viktiga saker som hänt i våra liv.

Nu är det en ny vecka och nya mil innan det blir vila inför VM. Denna vecka är 240 kilometer inplanerade och däribland ett nytt försök på Broarna runt på onsdag, en halvmara i Bråviksloppet på lördag och Östgötamaran på söndag. Men i Östgötamaran kommer jag att delta iklädd en annan nationalitet. Kanske låter kryptiskt men ni får hålla er uppdaterade om vad det kommer att innebära. I VM blir det dock det svenska landslaget, och det är jag riktigt glad och stolt över att än en gång få representera. Jag är laddad.